Fel om tid

Jag har alltid varit senfärdig av mig men inte ofta faktiskt kommit för sent. Det kanske jag är för fåfäng för. Och fattar att det är oartigt och att man sticker ut från mängden om man kommer efteråt. Mamma brukar berätta om hur hon fick sig själv och fyra barn redo för kyrkan snabbare än pappa fick sig själv redo. Men han ändrade sig, i vuxen ålder, vilket är väldigt imponerande.

Så jag inser att jag har en del arvegods att kämpa mot. Numera är jag en sån fantastisk tidsoptimist. Idag gick jag upp och tänkte att jag klarar att laga middag idag. Vi skulle nämligen äta två ännu ostekta fläskkarrébitar som Mikael rubbat igår. Sen fanns det klyftpotatis kvar från igår till mig och potatissallad till Mikael. Så jag skulle bokstavligen steka två köttbitar och slänga ihop sallad. Mikael brukar ta en näva från en sån där färdig salladslåse, och så kallar han det sallad. Men jag brukar tycka det smakar godare om man hugger ner lite annat också, idag var det som vanligt tomat och paprika och fetaost med dressing. Men tomat och paprika till två personer är alltså inte mycket jobb. Att smula fetaosten är inte heller särskilt arbetsamt. Det borde en ME-sjuk klara bra.

Men hjälp. Trots att jag vaktade köttet blev det torrt och tråkigt. Överstekt antar jag. På teve är det alltid så lätt att laga mat. Jag är också så förfärligt ovan numera. Idag glömde jag förresten bort vad man trycker på för knappar på makten till teven, medan jag höll den i handen. Putz weg! Jag satt med den i handen som en byfåne en stund och provade sedan att trycka på nåt av gammal vana och då kom jag på det. Men det är sådär med hjärnan numera, och vanan, av matlagning alltså.

Jag har faktiskt glömt vad jag skulle säga. Jo, att det var för svårt att räkna ut hur lång tid det enkla med maten skulle ta. Varje gång jag lagar mat tar det cirka tre gånger så lång tid som jag tror att det ska ta. Möjligtvis förutom den gången när jag bara stekte köttfärs, kokade snabbmakaroner, och hällde en burk dolmiosås över och called it a day.

P.S. Frågan om även det här årets senfärdiga ankomst av vår har stötts och blötts på de flesta ställen. Jag såg nån som sa att det var klockvridningens fel, nåt annat gick sönder i naturen den dagen. Haha. Men vi har fortfarande snö ute, dock inte sådär vintervitt som man blir glad av, utan bara de där tråkiga eviga drivhögarna. Bredvid folks parkeringsplatser och så, och med redigt med grus överst.

Det här har inte riktigt med nåt att göra, men idag sa jag ett sammansatt ord till Mikael i en mening, och det var helt uppenbart fel ord. Sen sa jag ett annat sammansatt ord på 8-9 bokstäver, för hjärnan är logisk på det viset, jag säger inte plötsligt godis när jag menar samarbete. Men när jag för tredje gången försökte hitta rätt sa Mikael bara Jag förstår vad du menar. Ain't luve grand!

P.S. Fick ta av mig täcket nu, det var lite otippat. 24.0° i sovrummet. Eller under lampan i alla fall. Då har vi väl tekniskt sett tropisk natt här i sovrummet? Jag menar inget fräckt, men det hade väl varit trevligt om jag hade orkat att faktiskt mena nåt fräckt.