Städat lite

Mitt nattduksbord är fullt och det är dessutom så fullt ovanpå också så jag tyckte jag skulle städa lite. För en som inte orkar läsa böcker så har jag väldigt mycket böcker som jag ska läsa. Men nu har jag sorterar bort och in mina gamla hälsodagböcker. Vad jag nu ska med dem till. Samt delat upp böckerna i nöje och ME och ställt i bokhyllan istället.

Till sist hittade jag också två mappar. En innehöll diverse dokument som hade med vår bröllopsresa att göra. Lite sentimentalt att se. Och sen var det lite papper inför planeringen av vårt bröllop! Det var roligt. Till exempel hittade jag också papperet där jag på natten efter vår förlovning skrev några kärleksdikter. Denna lappen har bara en dikt och inte i färdigt skick, men att se de där lite stirriga anteckmingsrna, inklusive förslag på olika rim, var som att ta mig tillbaka till den natten. Detta är de enda dikter jag någonsin skrivit. Jag är inte säker på var jag har dem längre, men jag är inte så fäst vid saker så det gör mig inte så väldigt mycket. Men jag minns att jag var så kär och så lycklig att jag faktiskt inte kunde göra något annat än skriva dikter.

Sen har jag också hittat en mapp med betydligt äldre bröllopsplanering. Typ 20 år gammal. Eller nog snarare 30. Det stod vilka gäster jag ville bjuda in och pga det förstod jag vem den uttänkte brudgummen var också. Men bladet var inte skrivet med min handstil. Vem kunde ha skrivit det? Överst står det en rubrik och håll i er men det var pappas handstil! Han hade alltså suttit och drömt med mig om ett bröllop som inte på något vis var ens det minsta förestående. Där har han suttit med mig som en lallande dåre som drömmer om bröllop med nån jag inte ens var ihop med. Det var nog visserligen inte killen som var det roligaste utan bröllopsdrömmeriet. Sånt här gör visst tjejer när de är tolv, men jag var 22. Jag hade också ritat bilder av min brudklänning, mina blommor och även printat ut en klänning som var på rea för 1942:- och som jag än idag nog tycker är drömklänningen. Det fanns mappar med bilder på olika detaljer som ringar, tårtor, blommor. Förvånansvärt nog var det mer likt det bröllop vi hade än jag hade trott. Vi hade ju ett litet, snorbilligt bröllop, och det är klart att jag hade drömt om 100 gäster på en stor herrgård, men jag hade inte velat betala för det. Och dessutom hade vi ändå så många gäster att det var svårt att umgås med dem på bröllopet. Egentligen kan man väl bara umgås med max sex personer.

Men jag är riktigt riktigt rörd över att pappa satt och planerade bröllop med mig.