Inte bränt upp huset

Igår har jag inte bränt upp huset. 

Av nån väldigt outgrundlig anledning tyckte jag att det var en bra idé att fräsa lite lök till en gryta precis innan hemtjänsten kom och skulle duscha mig. Klockan var fem i så jag tyckte jag hade lagom med tid. Mikael tog sig en söndagslur eftersom han inte mått bra i helgen, men alla ingredienserna till grytan stod framme på bänken. Men så kom tjejen fem minuter för tidigt och jag gick bara därifrån. 

En stund senare började det lukta bränt men jag tänkte att Mikael gått upp och att det låg något skräp kvar på spisen som bränts. Jag och hemtjänsttjejen pratade om folk som hade bränt ner sina kök för att de gått ifrån en kastrull. Jag kände mig lite mallig för att jag minsann inte gjort så. 

Sen börjar larmet. Det är ett förfääääärligt larm, inte ett vanligt brandvarnarpip bara, utan hemlarmet är kopplat till brandvarnaren, så det tjuter så man blir helt förryckt. En gång när jag råkat larma blev jag helt tom i hjärnan och visste inte hur jag skulle få ljudet att sluta, det låter bokstavligen som det högsta ljud man hört i hela sitt liv, men nu kom jag ihåg koden i alla fall och kunde stänga av. Rätt ur duschen. Mikael kommer upp, det var ju inte han som börjat steka nåt utan mitt glömda, brända smör. 

Jag är dels tacksam för att mitt luktsinne fungerar. Många har blivit av med det pga covid. Om jag bara hade varit lite bättre på att överlägga med mig själv om jag hade något med saken att göra igår hade snoken räckt.

Men dels så har vi ju nu fått testa både brandvarnaren och larmet. Larmfirman ringde och kollade läget, vilket vi betalar för, så det var ju tur att vi fick valuta för pengarna.

När det brann i Mikaels dotters lägenhet blev precis allt de ägde och hade förstört. Det enda som blev skadat idag var min fåfänga. Så lätt är det att nästan bränna ner huset. 

Ta hand om er! Och kolla brandvarnaren innan det blir dags för adventsljus!