Och så ser jag så fina inredningsbilder, som den nedan, men där jag får leta och leta och leta efter de cirka tre böcker som finns i hela bokhyllan. Kalla det bara hylla då för sjutton.
Så ska man ha fint folk på middag i sin dyra och av andra inredda våning, och så ska man diskutera de spännande titlarna i BOKhyllan men personen har inte läst dem ELLER NÅN ANNAN BOK utan en konsult har köpt dem på löpmeter? Jag kan inte säga det fler gånger för jag blir så förgrymmad.
En gång för ca 20 år sen sov jag över hos min kusin, på den tiden när både hon och hennes man hade skrivande yrken. Det var en rejäl bokhylla på Timmermansgatan, vill jag lova. Men jag tror de hade läst alla böcker, utom de där ännu olästa som man köper lite för många av med goda intentioner. Men som bara är en semester eller en influensa från att bli lästa.
Jag som är lite av en optimist har nog tio såna böcker, på kö efter de tio före det. Och så håller det på. Men jag kan inte läsa böcker pga min hjärntrötthet, av alla förmågor jag mist är det nog den jag saknar mest. Till och med på vår bröllopsresa läste jag två böcker. Visserligen en Dan Brown och en Camilla Läckberg; min första och sista Läckberg och jag hade köpt den medan jag var drogad av sömnmedel och kom faktiskt inte ens ihåg att jag hade köpt den på Arlanda, om jag får ursäkta mig med det. Förresten behöver jag ursäkta mig för Dan Brown också, men i linje med min nya regel om att inte be om ursäkt för allt jag gör som är dåligt så säger jag bara att jag läste en Dan Brown för ca 12 år sen. Dvs den var tolv år mindre clichéartad. Så har jag inte precis bett om ursäkt...
Jag började faktiskt gråta lite nu. Våran Jonte, han ger de bästa presenterna. När hans bror vad rätt nyskild och nere köpte han nåt som jag aldrig fattade riktigt vad det var, men jag kallar det för en legorobot, och T fick tårar i ögonen för den var visst svindyr. En annan jul skrev han brev till familjen med vad de betytt för honom och då satt alla och bölade. Och en gång fick jag en Downton-bok som han och Hanna hade hittat när de var i USA flera månader tidigare och hållit på ända till jul, där jag bara pratade om Downton Abbey hela tiden, och så får jag en bok om allt runtomkring. Då blev jag så glad.
Och det som fick mig att gråta nu/nyss är boken Om pesten av Hanne Vibeke Holst. I typ november 2018 (???) såg jag henne prata om den boken på Babel. Jag blev fast direkt. Den skrevs som en redovisning av WHO:s arbete och problem, men reads like a thriller. Den handlade om en pandemi och om korrupta tjänstemän, vetenskapsmän osv. Och med en litterär författare. Åå, vad jag ville läsa den. Men jag orkar ju inte. MEN JAG VILL! Till sist skulle vi få en person att köpa julklapp till och jag blev Jontes person, och han köpte just den boken, Om pesten. Det januari som kom efter julen är då år 2019. Jag hade bestämt mig för att inte göra nåt i januari utan bara vila mig. Jag hade tänkt ut att om det så är det sista jag gör så ska jag läsa den här boken! Men nu är det ju lika mycket jobb att läsa som att äta eller prata, det finns inget som är vila längre. Och för varje vecka blev jag tröttare i huvudet och kom inte ihåg vilka personerna var. Så blir det ännu jobbigare att läsa. Så efter 400 sidor inser jag att jag inte klarar 400 till inom den omedelbara framtiden. Nu vet jag ju inte vem nån är i boken längre, eller om det faktiskt har hänt nåt, men jag brukar skriva upp karaktärernas namn, så kanske kommer det tillbaka. Inte på evigheter har jag velat läsa en bok så mycket. Men 800 sidor när jag normalt inte kan läsa böcker kanske var att ge mig ett köttben att tugga på på min ettåriga födelsedag.
Men Jontes bok om en pandemi julen innan vi fick en egen pandemi Jag önskar så frustrerat att jag hade orkat läsa den. Och så är det så speciellt att Jonte gav mig den, han är en väldigt uppriktig person. Det är bara ett ovanligt fint minne.
Jag fick fyra mininoveller med kärlekstema i fint fyrpack som alla hjärtanspresent av Mikael. Men jag har inte läst nån av dem. Det borde jag verkligen. Den kortaste borde jag i alla fall pröva med.
Och ssk-boken som alla tipsar om MÅSTE jag verkligen läsa för att utbilda mig själv, och det finns ingen ände på den där bokhögen. Jag har massor av fler böcker i nattduksbordet från före coronan. Så det är synd att säga att jag betar av nån som helst lista.
Men det låter trevligt att åka med Ellen till Sicilien, ligga och höra Medelhavet klucka framför en och läsa dagarna i ända, när man inte lyssnar på musik eller löser korsord. Och sen behöver man bara en personlig assistent som duschar, fixar håret, sminkar och klär på mig, och eventuellt hämtar middag om jag inte ens orkar åka med elrullen. Det låter så underbart att jag vill vill vill vill det!
Men om vi ska vara ärliga, så skulle kluckandet vara jobbigt för ljuskänsligheten, och såvida jag inte hade en personlig assistent som kunde smörja in mig med solcreme skulle jag bränna mig. Det blir det INGET med! Och som ikväll fick jag flytta omkring mig i olika ställningar i soffan, för att även en dyr soffa från Mio inte är nog mjuk för att jag ska kunna ligga på den. Så en sån där plastsolsäng vet jag inte hur det hade gått.
Men okej då, jag längtar väl inte efter det då!
Men böckerna, dem längtar jag efter och det kan ingen ändra på.
4 kommentarer:
Men jag läste en Hanne Vibeke Holt-bok för ett antal år sen och den var det sämsta jag nånsin läst! Rent dravel.
modren
Bokkonsulent... En kan ju dåna för mindre!
Men alltså varför i hela världen skulle du behöva be om ursäkt för eller se det som något dåligt att du har läst böcker av Camilla Läckberg och Dan Brown? Det har jag också gjort, flera stycken av varje, och jag skäms inte ett dugg! Olika typer av böcker (och författare) ger olika behållning, och i fallet med de här författarna är båda, tycker jag, duktiga på att berätta en historia man vill veta slutet på. Det går alltid att hitta saker att kritisera, men i slutändan är det ju ändå rätt mycket en fråga om tycke och smak. Själv tyckte jag att Dostojevskij var så tråkig och så mörk och så eländig (Brott och straff) att jag inte förmådde fortsätta... Så vad är en ”bra” bok egentligen?
/Sofie
Jag är ju skolad i litteraturanalys och jag tycker bara inte att vissa böcker är "bra". Men jag borde inte behöva be om ursäkt, det har du rätt i. Och de ber nog inte om ursäkt heller, deras skrivande har ju gjort dem väldigt rika. Dan Brown har verkligen en talang för att få en att vända blad, jag har läst alla hans böcker fram till kanske de två senaste. Men jag hävdar ändå att det är mycket annat som inte är bra i dem, även om bladvändningen får 10/10. Fast jag väljer också Dan Brown framför Dostojevskij. Men det finns helt klart andra författare jag hellre läser än Dan Brown. Tror det är som med mat. Det är inte säkert att en tillkonstlad, märkvärdig måltid är bättre än vardagsbolognesen. Men man serverar inte spaghetti med köttfärssås på Nobelfesten. Men man äter inte nobelmiddag varje dag hełler. Så på så vis är inte bra bättre bäst en enkel skala när det gäller varken böcker eller mat.
Skicka en kommentar