Vilken helvetesnatt

Jag hade lite ångest igår, så all min emotional resilience var slut på kvällen. Så jag vågade inte försöka somna förrän fram mot fyratiden. Det var riktigt dumt, eftersom jag tagit sömnpillrena bara typ halv ett, dvs lite tIdigare än vanligt. Och så skyllde jag på att jag hade saker att göra, som såklart kunde ha väntat tills idag. Och sen la jag mig att somna förmodligen fem gånger. I tre timmar låg jag och höll mig lugn genom att sjunga alla vackra vaggsånger, musikallåtar, julsånger, psalmer, majsånger om Sverige, och sen fortsatte hjärnan sjunga fast jag slutat, så i en halvtimme fick jag försöka låta bli att det spelades upp i hjärnan igen medan jag höll på att inreda och tapetsera lägenheten. Det år min sån där "väg i skogen" som man ska ha där man kan se vad man ser på vägen och leder till ens happy place. Som ME-sjuk är det ingen bra idé att gå ens i tankarna, man har så djupt i sig att även när man drömmer kommer man ihåg att man inte kan gå. Men inreda kan jag göra för jag tänker inte på vem det är som ska tapetsera.

Ja, så det var en rätt förfärlig natt. Och ovanpå det så vaknar jag klockan 14 fast jag hade kunnat sova tills 17 i alla fall, kan man tycka.

Jaja, så den här dagen är pest redan från början. Stickstället är förfarande ömt, rött, svullet, varmt. Men lite mindre än igår?

Jag skakar bara på huvudet. Känner mig som om jag har sprungit ett maraton i natt och om nåt går mig emot kommer jag bara att bryta ihop. Fick nästan migrän igår, vet inte om det var ångesten som var boven eller sömnbristen. När Alvedonen inte hjälpte gick jag upp och tog en Treo. Kul med koffein när man vill somna. Men har jag så ont i huvudet kan jag i alla fall inte somna.

Fy för den leder vilken natt jag haft. Jag ska försöka komma ihåg att vara positiv idag så jag inte förstör mig själv med gråt och tandagnisslan också.

Hoppas ni har det bättre. Eller, det har jag också. Å, vilken fin dag. 😂