Mikael har tre jobb, en heltidspraktik som ofta innebär 12-timmarsdagar, en examensuppsats, engagemang sen länge i civilförsvaret och kyrkan, och det vardagliga med städning, mat och tvätt. När skolan är slut och han kan baka in jobben, praktiken och skolarbetet i bara en uppgift, ett jobb, kommer det nog att bli lättare. Just nu är det nog det värsta tidapressade läget det har varit hittills. Det är ju inte meningen att man ska behöva jobba också, men han är för gammal för csn så han gör storverk!
Men vi tycker båda att det tar så mycket tid med mat. Jag har blivit lite sämre, igen, och klarar mer sällan av att göra ens lätta saker som tar kort tid, som steka kotletter och värma klyftpotatis ur en fryspåse i ugnen. Härom dagen sa vi båda att vi längtar efter en tid när man kan äta ett piller som innehåller allt man behöver (i just de former som ens kropp kan ta upp så man inte får insomni och ångest av fel sorts b-vitamin. Been there, dlne that, och det var fruktansvärt!) och som man blir mätt av. Och att man sen kan laga mat när man vill, äta när man längtar efter mat, men man måste inte laga mat vareviga dag. Det har blivit mycket mikromat och fryst pyttipanna på sistone. Folk som har små barn som måste äta flera gånger om dagen har all min sympati. Då blir man ju en korvmaskin. Jag äter bara middag och inget mer, kan inte föreställa mig hur jobbigt 3 måltider med mellis skulle vara.
Så vi välkomnar verkligen ett piller. Det vore så skönt.
Men det betyder inte att jag inte älskar mat passionerat, på så många plan förutom smak och estetik. Man blir ju till exempel knäsvag av den här bilden.
2 kommentarer:
Vi tycker också att matlagningen tar för mkt tid och ork, varje dag.
Försöker förenkla, men färdigmat/köpt mat är inte lika god och man tröttnar snabbt.
Det är hemlagad husman som gäller.
Så såg vi Tareq Taylors matprogram Lyckomat i 1:an igår. Superintressant. Han hade i all sin stress börjat leva på snabbmat och bensinstationsmat och fick plötsligt så ont i lederna. När han knappt kunde hålla i sin kockkniv längre sökte han vård. Man gjorde en utredning om det kunde vara reumatism men fann inget. Hans fru sa: Inte konstigt att du mår som du gör när du bara äter s-k-i-t. Då bestämde han sig för att sluta med all skräpmat och bara äta mat som han själv lagat, från grunden. Bort med allt godis och allt processat, alla färdigköpta bullar. Efter sex veckor var värken borta. Han frågade vården om det var möjligt att hans ledvärk bara hade berott på mat, men där närmast skrattade man åt honom. Så han började äta skräpmat igen. Värken kom snabbt tillbaka, så han slutade med skräpmaten en gång till och blev av med all värk. Sen dess lagar han all mat själv från grunden (t ex fullkornspasta) och har aldrig ont i lederna.
Mycket sedelärande! Men att laga mat själv från grunden tar tid och ork. Tiden har jag men inte orken. Och alla slags sjukdomar har jag. Jag ska verkligen tänka över det här och om vi kan laga naturlig mat så enkelt som det bara är möjligt. Själv skulle jag nog kunna leva bara av kokt potatis, ägg och frukt och bär, men jag har inte ett ensamhushåll.
Men det slår mig hur lite man forskat fram om maten vi äter. Jag tror verkligen att maten har en enorm påverkan på hälsan.
Och det slår mig också att jag är tacksam för att vi i vår familj på sex personer levde på en lärarlön i en massa år vilket gjorde att jag fick vända på slantarna noga och själv laga all mat från grunden. Inte hade vi råd att köpa bröd utan jag bakade allt bröd, och inte hade vi råd att gå på McDonalds utan burgarna var hemlagade. (Tareqs experiment med burgare var märkligt hemskt!) Vår enda sylt var mitt hemlagade äpplemos på äpplen vi hade fått. En höst gjorde jag 120 burkar mos :-)
modren
HUNDRATJUGO BURKAR ÄPPLEMOS!!!!!
Man behöver både tid och energi att äta rätt, dvs egenlagat. Det är verkligen synd! För är det några som borde äta god, näringsrik och äkta mat så är det pensionärer och sjuka. Och i och för sig alla barn så de inte blir sjuka, och alla friska vuxna också så de orkar med sitt höga tempo. Ja, det borde finnas en kunnig kock i varje hushåll. Eller åtminstone en restaurang i varje närområde som man kunde köpa lokalproducerad mat ifrån varje dag. Det vill jag hellre än ett piller. Lägenhet med högt i tak och restaurang på bottenplan. Nu dreglar jag.
Skicka en kommentar