Bekännelse
Vi åt räkor idag och då minns jag en annan gång när vi gjorde det. Jag fick en bra idé att jag skulle lägga skalen i en sån där brun papperspåse som man egentligen ska slänga matavfall i men det brukar vi inte orka. Men nu tyckte jag det var en bra idé att börja igen. Men sen glömde jag av det. Och Mikael rensade i rör och grävde i skåpen och fattade inte vad det var som stank. Tills jag på typ tredje dagen kom på att jag hade lagt räkskal i papperspåse. Jag ska inte tala för Mikael, men ibland undrar jag om det inte är som att leva med en som är dement.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kommer du ihåg den där historien (sägs vara sann) om kvinnan som blev sviken av sin man som valde en yngre förmåga och ville skilja sig? Dem svikna frun packade sina saker, men innan hon lämnade hemmet till mannen, som ägde huset, festade hon på räkor. Skalen stoppade hon i håligheterna i gardinstångsfästena. Sen stack hon.
Mannen med nya frun började plågas av dålig lukt, hur de än vädrade, och ville sälja huset, men ingen ville köpa p g a lukten. Till slut fick gamla frun överta det nästan gratis.
Räkor stinker verkligen.
modren (har vädrat ut lördagens räkskal)
Den borde vara sann, så bra är den!!!
Ha ha, det måste onekligen vara rätt spännande att leva med en som har ME.
Höll på att säga Det blir aldrig tråkigt, men ibland händer det inte särskilt mycket spännande!
Skicka en kommentar