Vad glad jag är!

Jag har mått bra idag! Ja, bra för mig betyder "inte sådär dåligt som när det är riktigt illa". Men jag har bara lite småfel, inte ens migrän. Och framförallt mådde jag pest av nedtrappningen av det senaste experimentet, epilepsimedicinen Lyrica, men har inatt för första gången på kanske två veckor sovit elva timmar på raken. Det gör sån fantastisk skillnad när jag får sova. Och symptomen på nedtrappningen som jag har haft kan lika gärna vara me-symptom, och bero på att kroppen övertrasseras på nåt vis när den inte får dosen den är van vid. Inatt var jag inte sömnig förrän halvsex på morgonen, så jag la mig inte för att somna förrän då, även om jag legat i sängen många timmar före det och hoppats på John Blund. Det stämmer också in, ju sämre jag är desto skevare blir dygnsrytmen. Och ju sämre jag mår, desto mindre kraft äger jag till att påverka dygnsrytmen. Så om jag vill göra sömnen bättre, sov när kroppen vill. Så inatt ska jag göra likadant. Inte bry mig om det blir morgon, bara gå upp och ta fler piller om det går så många timmar, och tänka att det här är extremfall. Jag har gråtit varje dag. Jag har mått nästan outhärdligt dåligt med huvudvärk, sömnstörningar, depression, ont i alla muskler jag använder, benen har gjort ont som om jag har gått en kilometer. Och sån där trötthet som till och med är löjlig för en med me sen 22 år, dvs att man ligger i soffan och inte orkar gå på toa när man är kissnödig. Att man planerar sina uppträden, dvs 1) kissa, 2) klä på mig, 3) äta middag, 4) kanske måste jag kissa igen, annars kvällsmat, 5) nattpiller, medicin på infekterade tår, rycka några skägg och några gråa hår, skräp, nu orkar jag inte borsta tänderna också, sen kissa och nästa grej, hoppas magen samarbetar och jag inte får kramp i tarmarna efteråt för då gör det så ont att jag måste väcka Mikael för att stå ut. Klarade mig, puh. När man räknar gångerna man kan resa sig ur soffan och blir fysiskt arg om en hund måste hämtas och jag är ensam att kunna gå och öppna, ja, då hatar jag hunden. Hon gör ingen nåt förnär men ska jag kissa en gång mindre idag då eller?

Men idag kunde jag resa på mig och hämta dricka när jag var törstig. En fantastisk upplevelse efter några dagar där jag önskat det ena och det andra åt Häcklefjäll. Så jag blir nästan euforisk.

Det jag också är så lycklig över, förutom att jag mår så bra idag, är att en vän som har det så svårt, bägge föräldrarna har obotlig cancer och hon tar hand om dem (ja, det kallas ängel!), hon får ju ett utdraget farväl till personer som blir mindre och mindre sig själva, vilken förlust!!! Ja, men en sak som jag sa fick henne att skratta. Då är tio dagars abstinens inget högt pris. Jag blir LYCKLIG när jag i mitt​ lilla lilla lilla liv kan göra någon glad. Det är så värdefullt!!!!!!!!

Och det är därför kommunikation är så bra. Nuförtiden har vi kommentarsfält, vi sätter dit emojis och klickar gilla och sätter ut hjärtan som vi visar att det du sa, visade, citerade, länkade till, var bra. Jag mådde bättre p g a det. Det är ju fantastiskt uttänkt. Inte av Zuckerberg tror jag, men Gud har nog smugit in sin påverkan och tänker att här kan de "bära varandras bördor".