Ända sen jag var barn har jag fascinerats av att man kan heta sånt som betyder nåt. Jag har drömt om att mina barn skulle heta Grace, Faith, Hope. Fast nu är det väl inte världens bästa svenska bebisnamn. Men på engelska känner jag inte av lika bra om ett namn är modernt eller inte. Jag fattar att Caleb är jättemodernt och Mildred inte är det.
Men jag går fortfarande och tänker på vad mina barn skulle heta. Så underligt att den driften inte går ur en, fast jag är 45 år, plastmormor och absolut inte ska få några barn. Just nu lutar jag åt Siri och Lea. Jag har inga killnamn just nu. Men jag har tid på mig. En evighet.
1 kommentar:
Det är kul med namn! Lilla Baysee till exempel, lilla tjejen vars stackars mamma inte alls hade någon aning om vilket skitnamn (pun intended) hon gett sin söta dotter. :) Jag känner en kille som heter Fisk här också. Tycker fortfarande att Gustav är ett jättevackert namn, men hade jag vetat att vi skulle bo så mycket i USA hade jag nog inte insisterat på just det...
Skicka en kommentar