Förlåta och försonas. Som väl är har jag ingen jag behöver förlåta eller försonas med. Inte för att jag ska låta som en fin människa för det. Men ja. Idag har jag bara träffat Mikael i verkligheten och vi var vänner hela dagen. Visserligen jobbade han till nåt på sex, men vi hade inte tid att vara ovänner. Men jag har ändå haft det här med förlåtelse och försoning i huvudet hela dagen och vid ett tillfälle blev jag irriterad och tyckte nån var självisk, och då kom jag på att idag var förlåtelsedagen, och då ändrade jag mina tankar till att hen gör sitt bästa. Det är verkligen svaret på allt. Jag gör mitt bästa, alla gör sitt bästa. Och om nåns bästa verkar ovanligt lågt, så har de kanske en ovanligt låg dag, månad eller år.
Som exempel kan nämnas att jag hade tänkt ut en julklapp till Mikael, som jag kunde få rabatt på om jag köpte tidigt. Så sista dagen på early bird-rabatten köpte jag den. Det var lite jobb med den. Och så fick jag räkningen i inboxen, satte stjärna på den, men glömde ändå betala den. Och fick påminnelsefaktura i posten med extra avgift. Där fick jag för att jag köpte extra tidigt. Och så blev jag lite irriterad på mig själv. Bortslösade pengar, grrrr. Men sen tänkte jag att jag ska vara snäll mot mig själv. Man kanske ska börja se på sitt beteende om man aldrig lyckas betala en räkning i tid, men ett misstag, en gång, bör man kunna släppa och förlåta. (Och det handlar dessutom om 60:-). Och när andra gör fel så har de också gjort sitt bästa. Ibland klarar man inte mer än så. Och det räcker gott.
Så min försoning idag gäller mig själv och en annan. Jag tror att man måste kunna förlåta sig själv för att verkligen kunna förlåta andra. Lite så som Jesus sa att man ska älska sin nästa som sig själv. Så det kanske är bra att träna sig på både och.
Imorgon blir en härlig uppgift! Gör något tokigt/roligt så att ett barn skrattar. Det blir härligt! Om jag träffar några barn kommer jag inte ha några problem med att bete mig tokigt.
Jag håller tummarna för att jag mår så pass bra imorgon att jag kan gå på julkonserten. Mamma var där idag och rapporterade att den var fullkomligt fantastisk. Veni Immanuel, till exempel, med mansröster. Bara det räcker för att släpa mig dit. Jag har tvättat håret idag och tagit fram kläderna lite, samt har beslutat mig för en enkel frisyr som inte gör slut på armarna. Imorgon blir en härlig dag!
5 kommentarer:
Hmmm. Hur gör du när du "tar fram kläderna lite"?
Jag gjorde miner till en bebis i kyrkan idag, men han log inte. Såg bara förvånad ut.
Idag fick vi sjunga Hosianna och Bereden väg! 4 verser! Vilken fröjd!
Och snart ska vi åka till konserten igen. Gårdagens konsert var så remarkabel att vi åker på den idag också. Hurra för julmusik!
modren
Jag hoppas att du kom iväg på julkonserten! Och vad underbar den låter. Bild på programmet, modren? Jag saknar svensk julmusik här, men i går fick vi faktiskt en riktigt fin stund i Baptistkyrkan där musikansvariga Vivianne hade fixat till ett lussetåg med FEM lucior, levande ljus och hela baletten och vi fick sjunga de härliga adventspsalmerna stående till dånande orgel i proppfull kyrksal. Det var grejer, det!
Det var mitt enda klagomål, att allsångspsalmerna på konserten var lite trista. Men jag hat sjungit och spelat bereden väg henma så jag får väl vara nöjd.
Att ta fram kläderna lite är me-språk för att ta fram vissa av kläderna.
Dånande orgelkyrka hade jag gillat, monnah! De bygger nog inte våra kyrkor för att låta dånande utan för att minimera andra ljud.
Ja, säga vad man vill om lds-kapell, men byggda för lovsång och fantastiska musikupplevelser är de inte. ;)
Om jag inte hade varit så nöjd med konserten så hade jag blivit lite avis på den dånande orgeln. Piporglar är för dyra för oss i alla våra kapell och elorglar blir aldrig nånsin detsamma.
Programmet slängde jag! Har du kvar, Anja?
Så här efteråt fastnade jag nog mest för helt otippade African Noel. Där frös man och rös med alla kroppens hårstrån. Sån glädje!
modren, fortfarande i musikhimlen
Skicka en kommentar