1) Jag kan inte längre ha på mig högklackade skor, annat än för extremt korta stunder som inte tillbringas mer än ett par minuter på fötterna. Det har varit på väg ett bra tag, men jag har nu kommit till den punkten när jag får välja mellan klackarna och hälsan. Ett hårt val. Nej, inte särskilt, eftersom jag säkert måste köpa några nya lågskor på eBay...
2) Måste vila tyst en timme mellan sakramentsmötet (nattvardsmötet) och Hjälpföreningen (kvinnomötet). Inte med folk i rummet. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen dock. Ligger i en soffa i gästhemmets matsal, där vi sen har Hjälpis, men under söndagsskoletid kommer det folk dit, inte bara för att ställa iordning och sätta fram stolar, utan också allmänt löst folk som pratar och förbereder osv. Så det får jag fundera på. Tror att de ska börja ha spansk söndagsskola i barnrummet bredvid, som idag, annars hade det ju kanske varit nåt.
3) Åka hem på kometen efter kyrka och middag hos m&p går inte bra. Kör direkt trafikfarligt. Är för trött, fattar vansinniga beslut, gör klantiga missar. Har haft änglavakt ett par gånger känns det som. Förresten körde jag som en dåre i rondellen på väg TILL kyrkan också, och då hade jag bara klätt på mig, fixat håret och sminkat mig. Det borde inte ha tagit slut på hjärnan. Men det här med att köra kometen måste jag fundera mer på. Typ bestämma att jag alltid ska stanna istället för att fatta ett beslut, eller så. Men jag gör fortfarande sånt som att råka tvärbromsa för att jag glömmer att gasen är känslig.
4) Ibland somnar och sover jag så dåligt att jag inte tror att mina mediciner gör nån direkt nytta. Men nu är klockan 02.20 och sömnpillrena (de bortglömda) ska nog bara precis börja verka och min kropp känner sig som mitt på dagen, fast trött. Men som sagt inte sömnig. I varv, fast jag som sagt är helt slut efter dagen. Och just det, då märker jag ju att pillrena visst verkar. Fast jag inte somnade förrän typ halv sex i morse.
5) Jag måste komma på sätt att sluta använda mina armar. (Pucko som sitter här!) Var helt slut i armarna flera gånger idag. Efter middagen hos mamma och pappa, där jag bara använt besticken, tagit fram senaste Ninni-klippet till mamma och legat i soffan, var jag så trött i armarna att jag knappt orkade dra på mig stövlarna. Och sen skulle jag köra komet! Det är nåt här jag måste lura ut. Idag var inte en dag som jag kan använda som mönster. Hälften måste bort, minst. Men vilken halva? Och bara så ni vet, snart klipper jag mig i en lättskött frisyr snarare än en fåfäng, om jag måste välja. Ack, att ha kommit till den punkten. Och det där med duschandet måste jag också räkna ut hur jag ska göra med. Duschade igår men före det var det för länge sen. Stinker snart mer än hundeländet. Dessa armar. Tänker på AS, som inte kunde hålla i ett papper när hon var som sämst. Hur i hela friden duschade hon? Hon har berättat hur hon trampade omkring på en behå i badkaret för att tvätta den. För mig har det ju tvärtemot gått bakåt hela tiden, och det är smartare av mig att stanna upp tempot nu, än att köra över mina gränser (bye my lovely heels) och bli sämre och TVINGAS sakta ner tempot kanske ännu mer. Detta har jag "lärt mig" idag, men jag tror jag har lärt mig det förr, och att jag kommer att behöva några gånger till. Suck.
Annars kan jag meddela att jag grät hela två gånger i veckan, bägge gångerna av saknad efter barn. Men jag är inte deprimerad. Jag blir bara ledsen för verkliga sorger...
Och om jag nu ska lära mig nåt idag om det här med ME, så är det att lyssna. Och nu skriker axlarna. Så stopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar