Min man vet att jag gillar Law & Order på TV och att jag är lite allmänt förtjust i mord och mysterier.
Ni kan inte ana vad han gjorde idag! När han var ute och gick med Plymen hittade han en plånbok, genomblöt, som han tog med hem till mig. Han skrev en anmälan till CSI om var han hade hittat den och bad att vi skulle ta reda på mer och förhoppningsvis lösa mysteriet.
(Fy sjutton, vad han älskar mig!)
Han påminde mig för säkerhets skull om att använda handskar och pincett för att inte förstöra några bevis :)
Sen gick han och tapetserade hos en tant i församlingen.
Och nu har jag haft mitt eget Crime Scene Investigation hemma i köket. Jag är så uppspelt att jag nästan darrar av förtjusning. (Jag har hjärtmedicin att ta till, så det är lugnt.)
Vid första anblicken vad det en vinröd, större damplånbok. Den hade små bitmärken från mindre djur på högra sidan och var genomdränkt, så jag förstod att den legat i skogen länge. Jag tog på mig ett par nya diskhandskar (det var det närmaste jag kunde komma) och använde en rengjord pincett. Plånboken hade mycket i sig, t ex sjukvårdskort, rabattkuponger, familjefoton, körkort, bensinkort, Ikea Familykort osv.
Det som var relevant för utredningen var två saker. För det första fanns det ett frikort till läkarvård från en VCT i kommunen, men inte i närområdet (redan där anar jag en viss distans mellan ägaren och upphittarplatsen). Frikortet hade gått ut, så jag förstod att den hade varit försvunnen åtminstone sedan det datumet. Men det var i höstas, vilket ju kunde vara rimligt. Det andra intressanta var en sån där "peng" man får från ICA med 25:-, 50:-, 75:- osv i återbäring. Man har alltid rätt lång tid på sig att lösa in dem, oftast flera månader. Och i plånboken låg en lapp med 50:- återbäring, men med utgångsdatum i juli 2011. Alltså var plånboken borta från ägaren sedan i princip den här tiden för ett år sen.
Det mesta var genomblött, så med min pincett delade jag försiktigt på papper som satt ihop osv. Det fanns även små "naturrester", typ ett barr, en död myra, en levande liten skalbagge osv. Och plånboken luktade äckligt. Kompost eller så.
Och den duktiga CSI-hunden Vanna fick en köttbulle i belöning för att hon hade nosat sig fram till detta fynd i skogen.
Både kvinnans namn och hennes makes stod på olika kort i plånboken, inklusive adressen och telefonnumret, även om det var svårläst. Så jag letade fram dem på hitta.se istället. Sen ringde jag Mikael och skrev upp precis var han hade hittat plånboken.
Och så ringde jag damen. Hon blev helt konfys, och sa att hon ju hade plånboken i onsdags. Och när det kom fram var den hittades sa hon att hon inte hade varit där på en vecka. Jag sa att det nog var längre sen än så som plånboken försvann, och då kommer dem spännande historien fram:
För ett år sen hade hon varit på Willys och handlat med sin man. Det var två polacker (får man säga det eller är det diskrimerande?) som hade liksom stått/gått alldeles för nära dem i affären. Hon hade sagt ifrån men de hade svarat att de inte förstod svenska. Sen såg hon den ena göra V-tecknet till den andra, och så försvann de. Med hennes plånbok och 2 500:- i. För ett år sen.
Hon gav sig direkt av till banken för att stoppa sitt kort, men det hade de redan försökt använda tre gånger. Stackars damen, det var nog inte roligt, det där.
Polisen hade såklart blivit inblandad, och det mesta hade gått bra. Hon hade fått ersatt Ikea-kort osv. Men pengarna får man visst aldrig tillbaka. Det kan ju vara bra att veta, att man inte ska gå med kontanter på sig. Visserligen låg det en spänn kvar. Men det räcker ju inte så långt :)
Det här var det mest spännande på år och dag! Kvinnan ska komma och hämta plånboken på måndag eller tisdag. Det blir den efterlängtade upplösningen på fallet!
Och fattar ni, vad Mikael känner och älskar mig, som överlämnar ett sånt här ÄVENTYR till mig! Med pincett och handskar är jag nu redo för nästa fall. Jag, CSI-hunden, och min gode chef Mikael.
P.S. Vad säger den här arbetsplatsen om kärlek mellan arbetskamrater? Jag är i alla fall helt såld på chefen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar