Good, bad, ugly?

Läste nån amerikan som hade beskrivit fördelar och nackdelar med att bo i hyreslägenhet. Tyckte det var en bra idé. Och filminblandningen gör det bara käckare. Nu bor vi i bostadsrättslägenhet (ett mellanting mellan hyres- och ägarlägenhet som jag inte tror finns i t ex USA) så det blir det jag jämför med:

The Good
Man kan kanske tjäna på värdeökning när man säljer lägenheten (det gjorde jag i Borås och den grundplåten sitter gött i den här lägenheten!!). Men då brukar den man köper också ha gått upp, så det blir kanske noll i slutändan ändå. Men att man betalar en viss del till sig själv varje månad istället för till hyresvärden ser jag helt klart som en fördel.

Fördelen är också att man kan renovera och byta ut, och det är ingen annans ansvar om man får odjur och man måste vänta ett halvår på att nån hyresvärd ska behaga komma igång.

The Bad
Det är lätt att göra dåliga affärer. Dels om man inte har haft pejl på marknaden länge och helt enkelt köper nåt som är prisfluffat, och dels om räntorna tokstiger. Vår boränta har varierat mellan 2500:- som högst och 900:- som lägst. Det är stor skillnad om man har tajta marginaler.

Nackdelen är också att man måste renovera och byta ut ur egen ficka. Där gick diskmaskinen sönder. Ja, då diskar vi för hand eller gör hål i fickan. Fickan där tusenlapparna ligger, alltså.

The Ugly
Man kan lätt, nej, med viss ansträngning, slippa the ugly i alla fall inomhus! Att få bestämma själv utan att behöva återställa till vita väggar när man flyttar är en härlig fördel. Jag skulle vilja ha grått hemma istället för beige, men det är ju för att alla kaffefärger inte är inne längre och jag har tröttnat. Det är ju inte som att vi har 70-talstapeter som man verkligen stör sig på. Eller bårder från 90-talet, eller var det 80-talet? Hur som helst. Vill måla de gustavianska Miobokhyllorna vita, byta de bruna Billy mot vita, och ha gråa väggar istället för beige. Men sånt är bara vad jag drömmer om när jag ska somna. Jag är nöjd. Iiiiiiiiiinget att klaga på.

Jag hade däremot gärna bott i en lägenhet utan insyn. Det hade varit trevligt att kunna ha persiennerna uppfällda och att titta ut istället för bli uttittad.

Jag hade också gärna sluppit att ha gräsmatta att klippa själv, men å andra sidan vill jag inte bo i annat än markplan för trappornas skull.

Hade jag haft barn hade jag också varit nöjd med en bostadsrätt. Man är skyddad ekonomiskt mot sånt som att behöva byta tak osv, men har ändå frihet att sätta sin prägel hemma. Och det där med stor trädgård. Inga av oss fyra barn har nånsin lekt i trädgården. En gång spelade vi volleyboll och en annan gång badminton på Sämgatan, men det är också allt. Hoppa twist gör man på gatan, spela fotboll gör man på fotbollsplanen eller mot garagedörren, cyklar gör man i närområdet, ja, vad har man gräsmatta till förutom en sån där tvåmeters plaskpool? Det skulle jag gärna ha här på somrarna :)

Nej, vi kunde inte vara mer nöjda med vårt boende. Ingen villa, usch. Så mycket arbete!!! Mikael skrattar fortfarande när han dammsuger här hemma, för att det går så fort jämfört med huset.

Lite större skulle vi egentligen vilja ha, men som det är nu så behåller vi gärna kostnaderna som de är också. Vi snackar ju inte Boråspriser precis... Och jag har bestämt mig för att rensa. Saker som jag inte använt eller längtat efter att använda sen vi gifte oss får inte behålla sin plats. Ska bara orka genomföra det också! Och saker som jag använder (trådrullar) ska jag ställa mer lättåtkomligt. Har ett hack i ett par vardagsbyxor som är grå, men har bara vit och svart tråd i min åtkomliga syskrin (som är en enlitersplastpåse). Vad det tar emot att börja röja i en stor kartong längst ner i garderoben, bakom symaskinen som väger sina modiga kilo (den är från 70-talet). Nej, det jag behöver ska finnas åtkomligt, det andra ska bort, och så ska taklampan spraymålas. Sen ska jag se om jag kan pimpa den med kristaller som blev över efter att jag dumpade nedersta lagret på sovrumslampan. Roligt.

Och så fick jag en bokidé i förrgår. Jag ligger och tänker på den när jag somnar, det är ungefär vad den duger till nu.

Men jag får helt enkelt se det som att mitt jobb är att lära mig att hantera min kropp och min sjukdom. Och det är faktiskt bra mycket mer än ett heltidsjobb!