Alla hjärtans dag

Gamla, glömska, halvt oromantiska och rejält osentimentala, det är väl Mikael och jag när det kommer till firande. Vi är väldigt kära och lyckliga, men inte särskilt mycket för att dutta omkring med rosa kort. Så ingen av oss gav den andre ett kort igår. Ingen av oss gav den andre en present. Vi pussades visserligen. Och så köpte Mikael kinamat (och för den som inte hänger med så är kinamat konstigt nog en särskild grej för oss, för han råkade fria på en kinarestaurang och därför åt vi kinamat på vårt bröllop, haha) som vi åt medan vi såg på TV. Han hade köpt stekt ris av nåt slag, och det kom med en plastburk med fyra runda vita grejer i. Jag frågade vad det var, och han svarade pocherade ägg. Lite många ägg för en persons stekta ris tänkte jag. Och sen stoppade han en påse under näsan som luktade friterat. Fortfarande inget. Jaha? Det är friterade bananer till efterrätt, sa han. Fortfarande inget. Och så pekade han på "äggen". Jaha! Det tog en stund, men det var glassen till bananerna. Haha. Pocherade ägg... Han ska nog få. När jag tog med mig allt jag kunde bära till TV:n när det var dags för efterrätten sa jag att om jag hade varit riktigt rolig så hade jag lagt två ägg bredvid hans bananer. Ni hör hur roligt vi har det :)

Jag tror att vi har varit tillsammans fyra år på 14:e februari och jag har också nåt svagt minne av att vi brukar gå till templet. (En gång minns jag också en helstekt fläskfile som rolige Mikael delade i två delar. Varsin alltså...) Men som vanligt nuförtiden var jag för trött, och jag slapp till och med gå på bio. Det känns som om jag redan har skrivit det här??? Och inte orkar jag kolla heller. Men ni kanske är lika senila ni? Bara ni inte glömmer att pussas. Det skadar aldrig.