Ni har kanske, precis som jag, sett i tidningen de senaste dagarna om en adoptivmamma i USA som skickade tillbaka sin adoptivson till Ryssland med nån lapp om att hon inte ville ha honom längre. Satte honom på ett plan "hem" med enkel biljett. Upprörande.
Så såg jag i nån annan tidning att det visst hade stått nåt på lappen i stil med: Allvarliga psykiska problem, våldsam mm. Kanske hade hon inte kryssat i rutan om att få ett barn med speciella behov, och så blev hon lurad av barnhemmet och fick det ändå.
Hur som helst har detta utlöst en diplomatisk kris mellan de två länderna.
Jag blev först väldigt upprörd över att kvinnan trodde att man har bytesrätt på adoptivbarn. Hur kan man göra så mot ett barn, osv osv. Men sen tänkte jag att den andra tidningen beskrev kvinnans handlande på ett sätt som gjorde att man förstod det bättre. Om killen faktiskt var en fara för sig själv och andra kanske hon helt enkelt inte vågade ha honom i huset, bland köksknivar och andra dödsredskap. Hon kanske hade fler barn, adoptiv- eller andra, som killen hotade. Eller så kanske hon hade tagit honom till läkaren, som konstaterat allvarlig psykisk sjukdom som hennes försäkring inte täckte behandlingen av, eftersom hon beställt ett friskt barn. Nu kan man ju inte gardera sig mot sjukdomar, men killen kan ju faktiskt ha haft sjukdomarna redan från början och då gäller inte försäkringen, tror jag.
Nu babblar jag. Vad jag menar är att saker och ting kan vinklas i media. Och gör det som regel snarare än undantag. Jag måste bli bättre på att inte tro på allt jag läser. Sanningen kan ju vara långt ifrån det jag ser. Det var jag ju med om själv, den enda gången jag var i tidningen (och då var rubriken: "Gud talade till dig, syster Anja" -- inte en stavelse rätt jämfört med vad jag hade sagt i intervjun).
Första april trodde jag knappt på nåt som stod i tidningen eftersom jag vet att jag är så lättlurad. En sån dos behöver jag även andra april, och tredje, och tionde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar