Idag har jag haft det riktigt bra! Det började med att jag vaknade när väckarklockan ringde (min och Mikaels ringde faktiskt ikapp och började på samma sekund eftersom de är radiostyrda-- en liten symfoni sådär på morgonkvisten!), det vill säga, för första gången på 2-3 veckor har jag inte vaknat klockan 5 på morgonen! Så tacksamt och glatt har jag inte hoppat ur sängen på länge!
Senåkte vi till kyrkan och var där halv nio,m för jag skulle sjunga idag med fem andra tjejer och vi skulle öva. Två saker om det: Det var verkligen skönt att inte vara där i sista sekunden, som det har blivit lite väl mycket av det sen jag gifte mig med Mikael. Och för det andra var det ca ett-två år sen jag sjöng, så det var fantastiskt roligt! Och duktiga tjejer (dubbeltrio) och bra pianist. Mmmmm!
Sen var det vittnesbördsmöte (favvo), Mikael bar sitt vittnesbörd, jag höll en bebis en liten stund (Henrettas senaste), jag fick klädkomplimang, pratade med Camilla, och fick sen åka hem och vila mig. Var alldeles hög av morgonens upplevelser, men helt slut (orkade knappt stå på benen), men jag lyckades lugna ner mig och sov en timme (utan konstiga drömmar! Tack för det!!). Bara det hade ju räckt för att göra detta till en superdag!
Sen åkte vi hem till mamma -- ryggont -- och träffade också Camilla lite mer. Det var bra. Berättade om mötena (vanliga ritualen när mamma inte har kunnat gå till kyrkan), tjejsnackade (egentligen var det mer "vanligt" prat, men man får ju passa på och känna sig som en tjej när man kan!) medan Mikael lagade mat till allihopa. En trevlig stund på det hela taget.
Sen när vi kom hem efter mat och efterrätt vilade vi, och vilade lite mer. Tittade på alla omöjliga och möjliga TV-program för att vi inte orkade nåt annat. Fick migrän. Medicinen hjälpte. Kände mig dock så trött att jag ville gråta. Men 30 sekunder efter det kom Mikael med en fusk-Magnum, och jag fick ny energi och orkade ligga en timme till på soffan.
Nu har jag tagit mina sömnpiller för nästan en timme sen och ser grymt mycket fram emot att lägga mig.
För sjutton, jag glömde ju det viktigaste! När Camilla var på väg att gå sa jag till Mikael: "Passa på att titta, för en sån midja får du inte se på länge." Då svarar den uuuuuuunderbara karln: Men det är ju så jag ser dig!
Slå det, om ni kan :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar