Tragikomik

Var med älsklingen igår och såg på Vicki Cristina Barcelona. Lite knepig. Woody Allen-film. Go figure. Visst skrattade man en del, men egentligen var det inte roligt, utan tragiskt. Människor som inte är lyckliga, som inte kan få kärleken att fungera. Jag höll i Mikael både bokstavligt och bildligt.



Om misslyckade semestrar säger man ju: Vi hade i alla fall tur med vädret. Om den här filmen säger jag: Jag blev i alla fall kär i Barcelona.