Irriterad

Hade TV:n på igår kväll, utan ljud, medan jag pratade i telefon med mamma och pappa. Händer väldigt sällan, måste jag bara påpeka. TV:n på, alltså, inte telefon med päronen. Det var det där programmet när de sitter i en sån där design-stol, vaddennuheter, och svarar på ekivåka frågor när deras föräldrar och kille ser på och försöker låta bli att skämmas. Det programmet antar jag brukar hålla en låg nivå redan til latt börja med, men jag måste ha haft otur igår, för den andra gästen igår var Linda Rosing. Usch, jag tål henne inte. (Men ni ser designstolen i alla fall.)


Nyss så satt jag ju här och letade efter Spets och snors biblioteksgardiner på foto, och klickade på de bloggar hon burkar läsa. Nån kille där (som jag inte förstår vad han har med en vitinredande småbarnsmamma i Dalarna att göra -- bloggen var helt tvärtemot hennes. Fast det kanske var det som var grejen...) hade skrivit ett inlägg om just Linda Rosing.

Han slår huvudet på spiken ett otal gånger. Känsliga läsare varnas, för språket är tidvis mustigt som en hemlagad höstgryta. Men jag säger: är man upprörd så är man. Jag hade kunnat tänka mig att slänga in både ett järnspik och ett himla i det här inlägget om jag hade orkat anstränga mig.
Läs här och njut! Ibland är det gött å hata folk.

P.S. Jag skäms, men jag sökte nyss på kanal5.se efter hennes blogg. "En av Sveriges mest lästa bloggare"? Vad sjutton kan hon ha att säga som NÅN vill läsa??? Var tvungen att se efter själv. Det var lika kasst som jag hade räknat med. Stackarn. Men alla kan ju inte ha lika coola bloggar som jag.