1) Att säga att läkaren inte tog mina sömnproblem på allvar var väl inte rätt tolkat. Men hon vet inte precis hur jag har det och talade därför mer i allmänna termer. Och rent allmänt sett är det bättre att sova av sig själv än drug-induced.
2) Att jag bara fick ett uttag på recepten är inte heller helt konstigt eftersom hon vill att vi ska träffas igen om sex veckor. Jag upplever det som lite ineffektivt och överbeskyddande, men jag får väl tolka det som ett tecken på att hon faktiskt försöker gå till botten med mina problem och diskutera de olika försöken till lösningar med mig.
3) Vad var det mer? Varför jag slutade jobba. "För jag är sjuk" är väl inte ett nog djuplodande svar och hon ville kanske höra vad specifikt i min sjukdomsbild som gjorde det svårast att arbeta. Jaja.
Allt detta är Mikaels fel. Rättare sagt är det han som kom på allt ovanstående (Mamma och pappa kanske sa nåt klokt till mig tidigare idag som jag nu har glömt av, jag ber i så fall om ursäkt för det.) Eftersom jag var ledsen förut idag ville jag ha medhåll innan han skulle komma här och ha irriterande rätt, men eftersom jag är så storsint så skällde jag bara lite på honom för hans bristande medkänsla. Han undrade varför det skulle vara så tillkrånglat.
Jag är ju kvinna, var mitt omedelbara svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar