Klimt & Co

Den som har läst här, både raderna och mellan dem, har inte undgått att jag har en crush på Gustav Klimt. Den "riktiga" kärleken och jag ska åka till Rusta på fredag efter mässan och köpa målargrejer till mig!

Jag funderar på några saker.

Kyssen är cool. Dels för att den är lite känd, men också för det romantiska inslaget.


Men -- och detta är högst okonstnärliga åsikter, jag vet -- hon har kroppen i sån konstig ställning, och hans händer och nacke är lite för udda. Och varför målar han alltid kvinnans hår som en stor gloria (okej, förutom the obvious, freudianska...)? Och så vet jag inte om det är helgerån att måla den i beige istället för senapsgult. Eller ja, den del av den som jag hade bestämt mig för att ta med.


Sen är jag lite sådär förtjust i det ena porträttet av Adele Bloch.
Men what's up with the senapsgult?!?!?
Här ser ni en som är tonad mer i beige och så ser den plötsligt snyggare ut (även om fru Bloch är lite askgrå i ansiktet)

Den här ser lagom Klimtig ut, men samtidigt alldeles för tråkig.

Och den här ser inte alls ut som Klimt, så det är liksom ingen vits att måla den om jag nu älskar Klimt -- fast färgerna är lysande.
Såg följande vackra omslag till en av Madeleine Peyroux:s CD:ar. Inspirerande. Nåt sånt skulle man måla i Klimt-stil. Men det får vi nog ta sen. Får väl lyckas att måla en Klimt-kopia först, innan jag börjar anpassa och skapa själv.