Får man ha så kul i kyrkan?

Det började med att Buddha (jag säger inte hans namn så behöver han inte skämmas) vänder sig om i mitt knä och ler stort mot mig. Sekunden efter kommer en rad rätt så högljudda fisar. Han ler. Sen börjar han bli lite röd i ansiktet och börjar stöna. Då ger Jessica honom resolut till pappa. Sen fortsätter han att klämma och stånka och stöna helt "oskämmskt" under den övrigt rätt tysta sakramentstiden. Det stank rätt mycket. Hade glömt allt om sånt.

Sen går det en stund. Så talar nån. Och säger nåt om att "det är precis så som Satan vill att vi ska känna oss". Då hör man en barnaröst från bakre högra hörnet av lokalen som intresserat säger: "Satan?"

Sen var det väl inte så mycket mer som var direkt skrattframkallande. Det skulle i så fall vara Annika på avslutningspsalmen. Hon kan ju inte hålla sin egen bok, och hade rest sig upp för att mjuka upp nacken lite. Så hon smyger tyst fram till sista raden och glor ohämmat i deras bok. Men hon gör det som om det är förbjudet, och hon inte vill bli upptäckt, så att jag börjar fnissa. Sen blir första tonen jag tar efter det som en gosse i målbrottet, och så tar det en halv vers innan jag får tillbaka plin på mig själv.

Fast jag vet att det var nåt mer roligt som hände, fast jag har glömt det nu. Ni kan väl skratta ändå.