SYND OM MIG!!

Skulle till Netto och handla mat idag, och bli uphämtad av pappa på vägen hem. Han var själv på Ica City, men han brukar inte gilla att få långa listor från mig och idag var det både toapapper och olivolja och annat "ovanligt" som behövdes, så jag tog saken i egna kassar.

Eftersom jag ju är lite trött av mig, ville jag inte glömma att göra något annat ärende på samma gång, så jag tog glad i hågen med mig både skräpkasse och UFF-kasse. Och var i tid till bussen. Men efter UFF-boxen tänkte jag kolla satt jag säkert hade plånboken med mig, för jag tog nog ur den igår i kyrkan. Det hade jag inte. Så då fick jag gå tillbaka hem (irritation nr 1) och skulle med all sannolikhet inte hinna tillbaka till bussen tills när den skulle gå (irritation nr 2). Och jag orkade inte springa, så det fick gå som det gick.

Sagt och gjort. Kom ut igen med nyckeln, och såg synen med busshållplatsen nerför gatan och undrade hur länge jag skulle behöva stå där. Då ser jag en kille på hållplatsen och inser att bussen är sen. Jag tvingar mig till att springa, arma människan darrrar som gele fast jag bara halvsprang några steg -- ja, idag är jag ömklig!

Fick stå och vänta (hade sprungit i onödan!!! irritation nr 3!) på bussen, men sen kom den, och en till, och en till. Första bussen stannade inte ens, men det gjorde den andra, som med tanke på buss nr tre också måste ha varit försenad. Plingade två hållplatser senare och tänkte handla i all fredlighet på Netto. Men, och så här tror jag att det var, fast jag är inte säker, eftersom chauffören såg att jag var en ung människa och inte hade käpp och silvrigt hår, trodde han att han kunde spara tid genom att inte sänka baken på bussen när jag klev av. Men min hjärna registrerade nog inte vad han gjorde eller inte, utan förväntade mig bara ett visst avstånd mellan bussen och marken, som inte stämder, så jag tappade balansen och höll på att ramla. Jag kände det i nån meter att jag var ur balans men trodde jag skulle klara det. Icke. I slow motion insåg jag att NU ramlar jag. Och trots sin perfekta kunskap kan man inte göra något åt allt man begriper sig på. För inte kunde jag stoppa fallet. Jag ramlade på höften, armen och hade t o m ansiktet en centimeter från marken. (Irritation nr 4, att ramla när man är så trött att det slösar onödig energi på att spänna sig i fallet och ta sig upp igen). Men sen kom det verkligt irriterande. Förutom att jag hade tagit emot och glidit på handskarna, som inte ens har ett halvår på nacken men nu ser ut som arbetarhandskar, vitgråa och glansslitna på handflatorna, så var jag helt vitgrå av asfaltdamm blandat med vintersalt över jackan och byxorna. Och inte nog med det! Irritation nr 5, min jacka fick små hål! Min fina Mexx-jacka!!!!!!! Och, ve och fasa, irritation nr 6, mina enda svarta byxor som jag fortfarande kommer i, fick också små hål! Så bara för det blev jag så deppig att jag inte kunde låta bli att köpa fusk-Magnum. Men det skyller vi på att de inte hade någon ostkaka, annars hade jag nog kunnat hålla mig. (Irritation nr 7)

Sicken dag. Deppig blir man också nät man är sådär kraftlös (men hey, det stavas fredag, lördag och söndag, så får man den förklaringen fort!!!) och när man gör misstag för att man är för trögtänkt. Brukar folk ramla när de går av bussen?!?!? Hoppas ingen trodde jag var full! Skulle vilja stämma Vässtrafik på en ny vinterjacka och ett par nya svarta byxor. Och när jag har ätit upp de tre "magnumarna" behöver jag säkert en storlek större. Trots ett par försök till avhållsamhet går jag bara upp konstant. Det är ju nog för att göra vem som helst deppig!

Sureriet slut. Fast kro, kro, det är blod på min arm och mitt knä.

F'resten funkar inte min stavningskontroll på blogger!!! Det är irritation nr 8!