Litterära genialiteter av diverse art och nivå gör mig helt extatisk och får mig att börja vilja skriva (måste bara göra färdigt min Hj-lektion till imorgon och sen om jag har mer skrivlust borde jag skriva lite på mitt tal till den 10 feb. Och sen fortsätta på släkthistorian som jag har skjutit upp i evighet. Men SEN ska jag skriva nåt litterärt. Kanske en couplet... Lagom långt).
I Hollands bok "On earth as it is in heaven" står det i sista kapitlet om en scen som utspelar sig på flygplatsen i SLC, när en missionär ska komma hem. Han beskriver pappan och mamman och lillebrorsan, och flickvännen:
"There was a beautiful girl who -- well, you know about girls and returning missionaries. She appeared to be on the verge of cardiac arrest. I thought that if the young man didn't come soon, she would not make it without some oxygen."
Och i mordboken jag läser nu (så kallar jag deckare, som ibland får samsas med kyrkböckerna i min läshög) förklarade författaren hur jobbigt det var för huvudpersonen, polisen, som just insåg att han hade missat en ledtråd som gjorde att han hade kunnat fånga mördraren 13 år tidigare, så han inte mördade nio kvinnor till. Han säger följande om hans röst: "He spoke with the same voice as a child who asks what their punishment will be."
Grymt! Jag är bara så svag för omskrivningar, beskrivningar där man istället juxtapose det man beskriver. Ojojoj. Härligt... Att man kommer på något som är så spot on, fast det är från "fel" värld, men som gör att läsaren ser det beskrivna framför sig tydligare än om en massa adjektiv hade radats upp (förlåt Selma). Jag går igång på det, som Ernst skulle ha sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar