Riverdance

Igår hade jag ett av livets höjdpunkter (det gör mig ont att säga något så otroget mot Jalkan och de andra, men det här var verkligen i världsklass). Riverdancebiljetter? Jo tack. Kommer ihåg hur någon familjemedlem härmsparkade benen och log ljuvt åt minnet. Fast sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Väl där på Cirkus, uppklädd till tänderna (nåja, nästan, jag hade i alla fall klänning, fast inga fåfänga strumpbyxor) blev jag påmind om att det också är instrumentalmusik i världsklass, skönsång av både solist och grupp (som f ö sjöng rent himmelska harmonier), smågrupper av dansare, stora grupper med alla på en rad sådär coolt, solister, duell mellan irländsk tap och amerikansk tap -- görkul -- och en passionerad spanjorska som även hon tappade lite i sin egen version. Alltså, fantastiskt är bara förnamnet!!!!!!!!! Och jag har velat se på Riverdance ända sen jag för ca 10 år sen såg att de hade ett framträdande på Skandinavium. Underbart att bli så överraskad! Och det VAR verkligen så bra som man föreställer sig. Jag tänker på ett tillfälle efter pausen när jag blev helt förvånad över att de just hade blivit ÄNNU bättre! Första "akten" hade ju verkat vara 100% av deras förmåga, men så lägger de i en sjätte växel. Makalöst. Ingen sparade på krutet. Man såg på alla, musiker, sångare, dansare, att de verkligen la ner sin själ i det här. Det var inte bara ett jobb för dem, det var passion (även om många av de kvinnliga dansarna hade stenansikte -- men kanske skulle de det? Solisten log i a f). Jag måste ABSOLUT råda er att gå och se showen om ni har möjlighet!! Deras ljuvliga trioler are haunting me...

Eller se här eller här. Mmmmm! Ljuvigt!

Och ja just det, tilläggas måste vad det var för sorts inmundigande av kalorier som åtföljde denna höjdarerfarenhet: Först fick jag sno några uppehållande tuggor av en lökpaj med salladsblad (såna där olika som man inte riktigt vet vad de heter) och fransk lufttorkad skinka och balsamvinäger (som var den godaste jag nånsin ätit). Allt bara smälte i munnen!!! Ojdå. Sen blev det -- att åtnjutas till det mousserande vinet -- kalvmedaljong med potatisterrin, nån sås som var beigevit och som smakade som något underbart som jag inte kan komma på vad det var, tillsammans med fina varma grönsaker (som säkert ska heta nåt fint för att matcha vad det andra hette för fina saker). I pausen fick vi efterrätt, och jag fick en varm äppeltart som smakade ljuvligt av mandelmassa, med vaniljglass i en perfekt kula. Vaniljglassen var såklart inte vit, utan beige med prickar. Men eftersom man inte i grund och botten är en fin flicka så gräver man i sitt sällskaps efterrätt också, och får nån sorts extatisk hänryckning av chokladmoussen. Det kostade en arm och ett ben, som vi anglofiler säger, men min motvilja mot dyr mat till trots var det här faktiskt värt det! Fast om jag hade fått en pilgrimsmussla hade jag nog hellre gått till Max, eller i alla fall Pizza Hut. Men det är klart, i klänning ska man äta ståndsmässigt, och det ska ni veta att jag gjorde. Idag ska jag laga stekt makrill och stuvad spenat. Livet är förunderligt underbart på många plan.