Jag brukar ju vara för fattig för att handla på MQ (går man in och hittar nåt man "måste" ha blir man så ledsen för att man vet att man inte borde tycka sig ha råd med det) men av en händelse gick jag in där igår, för att det stod 50-70% rea på en stor skylt, och för att E älskar MQ så mycket och köper så snygga kläder därifrån.
Lo and behold. Jag hajar hypen. Köpte ett par gråa gubbaktiga ruytiga byxor för 149:- istället för 599:-. De satt som skräddarsydda, och benen var långa! Tjena, vad snygga, och vad snygg jag var i dem :)
Sen köpte jag ett par jeans i samma märke, på ordinarie pris, men jag är helt hoppplös på att hitta jeans som sitter snyggt, så det var värt 499:-! Jämför med annat tjafs som sitter fult så är det värt en femhundring att se läcker ut i jeans! Jag är så glad!!! Tack MQ! Mer rea åt folket.
Jag är rik!!
Jag trodde att jag hade lånat 15 000 av mina sparade pengar till någon i familjen som behövde cash snabbt. Blev lite orolig över bankkontots varande, eftersom det inte var särskilt mycket mer där än 15 000:- som jag alltså skulle leva på tills slutat av februari. Men se, jag hade bara lånat 10 lappar ur min "sparbössa"! Så jag är mycket rikare än jag trodde! Och dessutom hade jag kvar 7 tusen i "sparbössan" som jag hade glömt, och sen hittade jag 2 300:- i kontanter som var diverse presentpengar som jag har sparat för att de inte bara ska gå åt till mat. Så jag är mycket mycket rikare än jag trodde. Känns underbart!!!!!!!! [Fast jag tar gärna en sedel med Clooney på i alla fall, om ni har nån över.]
Skrivsugen
Litterära genialiteter av diverse art och nivå gör mig helt extatisk och får mig att börja vilja skriva (måste bara göra färdigt min Hj-lektion till imorgon och sen om jag har mer skrivlust borde jag skriva lite på mitt tal till den 10 feb. Och sen fortsätta på släkthistorian som jag har skjutit upp i evighet. Men SEN ska jag skriva nåt litterärt. Kanske en couplet... Lagom långt).
I Hollands bok "On earth as it is in heaven" står det i sista kapitlet om en scen som utspelar sig på flygplatsen i SLC, när en missionär ska komma hem. Han beskriver pappan och mamman och lillebrorsan, och flickvännen:
"There was a beautiful girl who -- well, you know about girls and returning missionaries. She appeared to be on the verge of cardiac arrest. I thought that if the young man didn't come soon, she would not make it without some oxygen."
Och i mordboken jag läser nu (så kallar jag deckare, som ibland får samsas med kyrkböckerna i min läshög) förklarade författaren hur jobbigt det var för huvudpersonen, polisen, som just insåg att han hade missat en ledtråd som gjorde att han hade kunnat fånga mördraren 13 år tidigare, så han inte mördade nio kvinnor till. Han säger följande om hans röst: "He spoke with the same voice as a child who asks what their punishment will be."
Grymt! Jag är bara så svag för omskrivningar, beskrivningar där man istället juxtapose det man beskriver. Ojojoj. Härligt... Att man kommer på något som är så spot on, fast det är från "fel" värld, men som gör att läsaren ser det beskrivna framför sig tydligare än om en massa adjektiv hade radats upp (förlåt Selma). Jag går igång på det, som Ernst skulle ha sagt.
I Hollands bok "On earth as it is in heaven" står det i sista kapitlet om en scen som utspelar sig på flygplatsen i SLC, när en missionär ska komma hem. Han beskriver pappan och mamman och lillebrorsan, och flickvännen:
"There was a beautiful girl who -- well, you know about girls and returning missionaries. She appeared to be on the verge of cardiac arrest. I thought that if the young man didn't come soon, she would not make it without some oxygen."
Och i mordboken jag läser nu (så kallar jag deckare, som ibland får samsas med kyrkböckerna i min läshög) förklarade författaren hur jobbigt det var för huvudpersonen, polisen, som just insåg att han hade missat en ledtråd som gjorde att han hade kunnat fånga mördraren 13 år tidigare, så han inte mördade nio kvinnor till. Han säger följande om hans röst: "He spoke with the same voice as a child who asks what their punishment will be."
Grymt! Jag är bara så svag för omskrivningar, beskrivningar där man istället juxtapose det man beskriver. Ojojoj. Härligt... Att man kommer på något som är så spot on, fast det är från "fel" värld, men som gör att läsaren ser det beskrivna framför sig tydligare än om en massa adjektiv hade radats upp (förlåt Selma). Jag går igång på det, som Ernst skulle ha sagt.
Lite avis på syrran
Nästa helg ska hon få besök av sin italiensksa bästis och hennes man. Samantha är visst typ bäst i världen på att laga mat. Och vem undrar om italienskt är min favorit??? På lördagen ska de till templet. Det låter som en jätterolig helg!!
Jag kanske ska hitta på något särskilt som jag kan se fram emot i en hel vecka? Just nu vill jag att det ska vara hembakta kanelbullar. Vill å vill... jag önskar att jag kunde äta 10 hembakade kanelbullar utan att något av innehållet skulle stanna i min kropp.
Fast den 8 feb ska jag gå på Rigmor Gustafson i Borås. KUL!
Jag kanske ska hitta på något särskilt som jag kan se fram emot i en hel vecka? Just nu vill jag att det ska vara hembakta kanelbullar. Vill å vill... jag önskar att jag kunde äta 10 hembakade kanelbullar utan att något av innehållet skulle stanna i min kropp.
Fast den 8 feb ska jag gå på Rigmor Gustafson i Borås. KUL!
Ur Borås tidning idag
"Dagens ros... till den vänliga själ som lämnade min filofax till busschauffören ... när jag inte riktigt hade hjärnan med mig, utan glömde den på sätet".
Får inte köpa tulpaner
Det är en svår tid just nu. Jag är nämligen tokig i tulpaner och vill helst köpa två buketter i veckan. Men nån måttlighet kan vara önskvärd i mitt liv, och några pengar på banken också, så jag köper inga. Den här veckan. Eller nästa. Eller förra. Bara förrförra. Men här är några gratistulpaner jag har "köpt" :). Lite coolt att fylla på stenar för att stadga upp dem. Ser snyggt ut mot det vita också.
Fast nu hittar jag massa fler bilder på fyllda vaser. Älskar blommor!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fast nu hittar jag massa fler bilder på fyllda vaser. Älskar blommor!!!!!!!!!!!!!!!!!
Idylliskt?
Blev lite förälskad i ordet idyllisk, som jag läste nyss. Det var längesen jag tänkte på det ordet. Vad känner jag är är idylliskt i mitt liv, just nu?
Vara mätt.
Ha städat undan i lägenheten så det ser vackert ut. [nästan sant i a f]
Inte behöva klä på mig riktigare kläder än mysdress :)
Pappa kommer att laga middag, idag också.
Jag kan bli riktigt snygg när jag vill.
Båda mina två böcker vid sängen i fönsterkarmen och älskar jag lika mycket. [en deckare på engelska och bok av paret Holland]
Bredband och blogg och kreativitet och ordning.
Telefonprat med folk jag tycker om (tack, Ulle!)
Vara mätt.
Ha städat undan i lägenheten så det ser vackert ut. [nästan sant i a f]
Inte behöva klä på mig riktigare kläder än mysdress :)
Pappa kommer att laga middag, idag också.
Jag kan bli riktigt snygg när jag vill.
Båda mina två böcker vid sängen i fönsterkarmen och älskar jag lika mycket. [en deckare på engelska och bok av paret Holland]
Bredband och blogg och kreativitet och ordning.
Telefonprat med folk jag tycker om (tack, Ulle!)
Min franske polare
Var på dejt igår. Återsåg en gammal beundrare. Fast frågan är om jag inte var mer kär i honom än han i mig, och om det inte också var i brist på annat som mina känslor blev heta då det begav sig för ca 15 år sen. Hade nämligen hittat min favoritost från när jag bodde i Basel, Saint Albray, och som jag åt igår med druvor och paprikastavar (nej, var duktig och åt inget bakat med vetemjöl till). Men det är inte riktigt rättvist, för jag har i detta nu den absolut mest lyckade hushållsost jag nånsin har ätit i min kyl, så det var ju lite att tävla mot. Och som sagt, Saint Albray var inte lika imponerande som jag mindes. Eller så är man mognare nu och inser mer vad man vill ha. Tur att man inte fick den man man ville ha när man var 22, utan kan få en som man vill ha när man är 37 och tänker bättre. (Alla ni som fick den man ni ville ha när ni var 22, ursäkta att jag dömer er oförmåga att tänka. JAG kunde i a f inte välja karl bra då. Ja, man var väl inte helt ute och cyklade, men det är ju närmare målet, det man vill nu, än det man trodde då var det bästa man kunde få.)
Oförrättat tarv
Ja, så har man då varit i 4-5 skoaffärer till. Hittade bara ett par som var snygga, och kostade 349:-, men som inte satt snyggt. Det blev ett litet Kajsa Anka-utpet på sidan av skon. Och så ett par som var jättebra men som kostade 699:- och det tycker jag är för dyrt. Så nu får mina gamla skor räcka i 10 år till, eller i a f tills jag kommer till en metropol av dignitet, som kanske har fler affärer eller större utbud. Suck.
Däremot "råkade" jag köpa två kavajer på Joy-rean. En röd i manchester med mycket roligt snitt för 249:- (ist f 799:-) och en beigerutig för 299:- (ist f också 799:- tror jag det var). Trevligt!
På KappaAhl hittade jag en del snyggt för bara 99:-, men jag såg tragiskt nog ut som en val.
Blev också så slut av 2½ timmes shopping idag att jag inte ens orkade le. Men nu har jag hämtat mig någotsånär. Mat funkar bra. Rotmosrester med prinskorvsrester. Mmm.
Däremot "råkade" jag köpa två kavajer på Joy-rean. En röd i manchester med mycket roligt snitt för 249:- (ist f 799:-) och en beigerutig för 299:- (ist f också 799:- tror jag det var). Trevligt!
På KappaAhl hittade jag en del snyggt för bara 99:-, men jag såg tragiskt nog ut som en val.
Blev också så slut av 2½ timmes shopping idag att jag inte ens orkade le. Men nu har jag hämtat mig någotsånär. Mat funkar bra. Rotmosrester med prinskorvsrester. Mmm.
Kul med tankar
Har glömt att skriva om en favorithändelse helt nyligen. Jag skulle vikariera i ungdoms-ssk i går och det var flashback från seminarietiden. De är för goa, ungdomarna i Borås!
Men det som var riktigt coolt var att diskutera med en annan vuxen! M skulle också hålla den lektionen i sin församling och vi diskuterade skillnad på träd och frukt i Lehis dröm så det stod härliga till. Och andra saker, som jag inte hade tänkt på förut. Det är så häftigt när man lär sig nya saker från nåt som känns så "gammalt och vant".
Nu ska jag lägga sista handen vid presentabilitetn och sen gå och se om jag kan hitta nåt att använda mina rabattcheckar på H&M till. Sen har jag ju sagt ett tag att jag vill ha nya svarta högklackade skor. Helst lite lagom klumpiga, om ni förstår, inte sådär "tunna" som de andra jag har och som har bara vristremmar runt hälen och rätt så tunn klack, utan lite mer så att de passar med "fåfänga" strumpbyxor, som mamma kallar dem med mönster. Mina såna svarta skor är nog 10 år gamla så jag slösar minsann inte! Wish me luck!
Men det som var riktigt coolt var att diskutera med en annan vuxen! M skulle också hålla den lektionen i sin församling och vi diskuterade skillnad på träd och frukt i Lehis dröm så det stod härliga till. Och andra saker, som jag inte hade tänkt på förut. Det är så häftigt när man lär sig nya saker från nåt som känns så "gammalt och vant".
Nu ska jag lägga sista handen vid presentabilitetn och sen gå och se om jag kan hitta nåt att använda mina rabattcheckar på H&M till. Sen har jag ju sagt ett tag att jag vill ha nya svarta högklackade skor. Helst lite lagom klumpiga, om ni förstår, inte sådär "tunna" som de andra jag har och som har bara vristremmar runt hälen och rätt så tunn klack, utan lite mer så att de passar med "fåfänga" strumpbyxor, som mamma kallar dem med mönster. Mina såna svarta skor är nog 10 år gamla så jag slösar minsann inte! Wish me luck!
Årets klantigaste inköp
Köpte, glad i hågen, en Sense & Sensibility-DVD (ny BBC-version) från Amazon och minst lika glad i hågen en ny CD av favoriten Jamie Cullum. Den hette nåt i stil med i huvudet på JC, och det stod listat ett antal gamla låtar. Han brukar ju sjunga lite gammal musik, så jag trodde att det var hans egna versioner av dessa låtar som fanns på CD:n. Icke. Det var DERAS versioner, som jag ingalunda bryr mig om. Och det borde jag hade kommit på. När det står på första låten "Nina Simone -- låttitel", så borde det ha varit en ledtråd. Så går det när köplusten är större än förnuftet. Men jag är grymt glad för DVD:n i alla fall.
Klantskalle (eller valfri annan -kroppsdel)
Igår hjälpte jag mamma att skriva ut ett antal sidor barntillsysnverser som hon hade översatt. Jag måste ha tryckt ctrl+s bara, och inte sparat dokumentet på riktigt (förutom i temporary internet files) för när hon hade läst igenom utskriften på typ åtta sidor idag och vi skulle gå igenom rättelserna efter rotmosmiddagen, var dokuemntet puts väck. Jag ringde t o m vissa datakunniga yngre genvarianter som inte kunde hitta på något genialiskt sätt att hitta en förlorad fil (glömde att jag numera känner fler som kan datorer, sorry M, men dig har jag till annat). Men nu komemr det fina i kråksången. Jag blev nästan tvungen att gå och ta en kanelbulle ur m&p:s frys för att trösta mig inför denna hemska omskrivning av infamt material. Vilket jag inte gjorde :)
Men arbetet gick jättejättefort, mycket fortare och mindre smärtsamt än igår. Och tilläggas kan att jag hade vädjat till Mister Father om att hjälpa mig nu när jag hade varit så dum. Och det gjorde han. Han är bra att ha på sin sida.
Men arbetet gick jättejättefort, mycket fortare och mindre smärtsamt än igår. Och tilläggas kan att jag hade vädjat till Mister Father om att hjälpa mig nu när jag hade varit så dum. Och det gjorde han. Han är bra att ha på sin sida.
Fortfarande stark
I takt med att LCHF (Low Carb High Fat)-dieter börjar prisas mer och mer i media vill jag härmed berätta att jag fortfarande inte har fuskat.
Stolt över mig själv!!!
Efter sänginköp på Mio och hämtning av mina filmer från Amazon på Spelmagasinet (ja, det är där min "post" är) tog jag mig en snabb tur på Netto. Mamma köpte Riesen, jag glodde länge på Geishan som kostade 10:- men köpte ingen. Och när de öppnade Riesen-påsen och började äta dem intravenöst i bilen och det började lukta choklad, tog jag fortfarande ingen!!!!! Jag är så stolt över mig själv! Jag ska vara stenhård i tre veckor nu; så lite kolhydrater det bara går. Det känns bra! Det där med karaktärsstyrka är nog inte så överskattat ändå.
Wannabe?
På Herrljunga station igår såg jag plötsligt hur killen framför mig på perrongen såg ut. Först ser man ju inget för man släpar på sina väskor, men sen när man börjar upptäcka världen var det följande syn som mötte mig: Vit cowboyhatt, vita cowboystövlar, ringar (feta) på alla fingrar utom ett, smala hjulben i jeans och en pälsjacka. Vilken Peter Siepen-wannabe, tänkte jag. Killen vände på sig, och det VAR Peter Siepen! På Herrljunga station?!?!?!? Han höll upp dörren för mig och väl inne i stationshuset såg jag en reklamaffisch om att Peter Siepen skulle vara DJ i Vara. Sicken drömtillvaro...
Riverdance
Igår hade jag ett av livets höjdpunkter (det gör mig ont att säga något så otroget mot Jalkan och de andra, men det här var verkligen i världsklass). Riverdancebiljetter? Jo tack. Kommer ihåg hur någon familjemedlem härmsparkade benen och log ljuvt åt minnet. Fast sen kommer jag inte ihåg så mycket mer. Väl där på Cirkus, uppklädd till tänderna (nåja, nästan, jag hade i alla fall klänning, fast inga fåfänga strumpbyxor) blev jag påmind om att det också är instrumentalmusik i världsklass, skönsång av både solist och grupp (som f ö sjöng rent himmelska harmonier), smågrupper av dansare, stora grupper med alla på en rad sådär coolt, solister, duell mellan irländsk tap och amerikansk tap -- görkul -- och en passionerad spanjorska som även hon tappade lite i sin egen version. Alltså, fantastiskt är bara förnamnet!!!!!!!!! Och jag har velat se på Riverdance ända sen jag för ca 10 år sen såg att de hade ett framträdande på Skandinavium. Underbart att bli så överraskad! Och det VAR verkligen så bra som man föreställer sig. Jag tänker på ett tillfälle efter pausen när jag blev helt förvånad över att de just hade blivit ÄNNU bättre! Första "akten" hade ju verkat vara 100% av deras förmåga, men så lägger de i en sjätte växel. Makalöst. Ingen sparade på krutet. Man såg på alla, musiker, sångare, dansare, att de verkligen la ner sin själ i det här. Det var inte bara ett jobb för dem, det var passion (även om många av de kvinnliga dansarna hade stenansikte -- men kanske skulle de det? Solisten log i a f). Jag måste ABSOLUT råda er att gå och se showen om ni har möjlighet!! Deras ljuvliga trioler are haunting me...
Eller se här eller här. Mmmmm! Ljuvigt!
Och ja just det, tilläggas måste vad det var för sorts inmundigande av kalorier som åtföljde denna höjdarerfarenhet: Först fick jag sno några uppehållande tuggor av en lökpaj med salladsblad (såna där olika som man inte riktigt vet vad de heter) och fransk lufttorkad skinka och balsamvinäger (som var den godaste jag nånsin ätit). Allt bara smälte i munnen!!! Ojdå. Sen blev det -- att åtnjutas till det mousserande vinet -- kalvmedaljong med potatisterrin, nån sås som var beigevit och som smakade som något underbart som jag inte kan komma på vad det var, tillsammans med fina varma grönsaker (som säkert ska heta nåt fint för att matcha vad det andra hette för fina saker). I pausen fick vi efterrätt, och jag fick en varm äppeltart som smakade ljuvligt av mandelmassa, med vaniljglass i en perfekt kula. Vaniljglassen var såklart inte vit, utan beige med prickar. Men eftersom man inte i grund och botten är en fin flicka så gräver man i sitt sällskaps efterrätt också, och får nån sorts extatisk hänryckning av chokladmoussen. Det kostade en arm och ett ben, som vi anglofiler säger, men min motvilja mot dyr mat till trots var det här faktiskt värt det! Fast om jag hade fått en pilgrimsmussla hade jag nog hellre gått till Max, eller i alla fall Pizza Hut. Men det är klart, i klänning ska man äta ståndsmässigt, och det ska ni veta att jag gjorde. Idag ska jag laga stekt makrill och stuvad spenat. Livet är förunderligt underbart på många plan.
svårt med svarta skor
Jag insåg härom söndagen att mina svarta skor (ett par av dem) säkert är 10 år gamla. Det börjar synas på dem så jag tänkte köpa mig ett par nya. Problemet är att jag är lite bestämd av mig. Ful klack, ful tå, ful form, för spetsig, för chunky, osv osv. Här är vad jag hittade efter en timmes surfande:
Anne Klein, $255, för chunky och för låga
Tyler, $104, kan inte specificera varför de inte är helt rätt
Rizzo, 1195:-, fel med kroko, för "lång" tå (då ser fötterna för stora ut)
I svart såklart istället, M&S £35. Rätt bra, men lite för osexiga
Din Sko, 580:-, Rätt snygga, bara lite dyra kanske
Din Sko, 340:-. Rätt så grymma faktiskt!!
Din Sko, bara 280:-. Gillar inte riktigt mockan och formen.
Det kanske blir de på Din Sko för 340:-?
Anne Klein, $255, för chunky och för låga
Tyler, $104, kan inte specificera varför de inte är helt rätt
Rizzo, 1195:-, fel med kroko, för "lång" tå (då ser fötterna för stora ut)
I svart såklart istället, M&S £35. Rätt bra, men lite för osexiga
Din Sko, 580:-, Rätt snygga, bara lite dyra kanske
Din Sko, 340:-. Rätt så grymma faktiskt!!
Din Sko, bara 280:-. Gillar inte riktigt mockan och formen.
Det kanske blir de på Din Sko för 340:-?
Nya Övertalning
Jag fick nya Övertalning av von B i julklapp och tittade på den igår. För en gångs skulle tittade jag på en JA-film med en "JA virgin" -- inte läst nån bok, inte sett nån film. Det var intressant. Åsikten när jag satt och suckade lyckligt i slutet av filmen var: Han förtjänar inte henne -- allt han gjorde var att skriva ett litet brev!
Hmmm, denna kommentar har snurrat i huvudet. "Ser" jag massa annat när jag ser en JA-film? Alla konventioner som hindrar? Alla antydningar som vi i vår tid inte längre lägger märke till för att vi säger dem rent ut istället? Eller var det faktiskt så att Captain Wentworth faktiskt inte betedde sig helt kärleksfullt mot Anne i filmen?
Å ena sidan har vi ju då när hon hade stukat foten och han lyfte upp henne på the carriage. Där var han medveten om henne och tog s a s hennes parti helt omärkligt. Och han tyckte hon skulle stanna och vårda the Miss Musgrove with a hole in her head, varpå Mary blev hysterisk för hon är minsann lika duglig som Anne. Men det är väl å andra sidan inte precis en kärleksförklaring att säga att någon är level-headed och duglig. I så fall har jag haft fler friare än jag har räknat med... Och lite senare, när han frågar henne om råd ifall han ska break the news själv till mamma och pappa Musgrave, visar han ju faktiskt inte heller något annat än respekt för henne -- gammal hederlig respekt som är en djup komplimang, men ändå ack så könlös.
Det är ju inte klokt om en oinvigt ska få mig att se annorlunda på detta som är mitt själ och hjärta -- mina vänner i Austens värld. Men jag tror för sjutton att han hade rätt i att Wentworth inte tycktes förtjäna Annes kärlek. Filmen kanske är gjord mer för Austenites, som redan läser in tusen saker mellan raderna.
Dagens klokcitat
"Glöm inte att snygg och smal inte är samma sak, likaså ung och vacker. Det finns lika många vackra människor i alla kategorier och åldrar. Tänk på att det är idag du lever. Skjut inte upp välbefinnandet på framtiden", råder Camilla Thulin.
Och här är beviset på att smalast inte alltid är snyggast. (Sorry, Sofi, inget personligt.)
Och här är beviset på att smalast inte alltid är snyggast. (Sorry, Sofi, inget personligt.)
Ros också
Fast i den fina andan av ett minus och ett plus (jag får inte bara skriva klagoinlägg utan att skriva ett positivt inlägg också, så jag inte blir en bitter tant) måste jag berömma The Jane Austen Bok CLub-filmen. Lite förutsägbar, lite tillrättalagd, lite förenklad, men så bra att man njöt och inte hade tid med nåt annat under filmen. Absorbing alltså. Och så är ju hon den lockiga Amy Brenneman så söt! Ja, alla utom hon den gamla var väl rätt snygga, men detta ska inte bli nån orgie i kvinnligt utseende för det slutar aldrig väl för en vanlig människa jämfört med filmstjärnor.
Klagomål
Var så trött igår när jag hade tagit min Propavan att jag tänkte att det skulle räcka med bara den (man får ju inte blanda sömnpiller egentligen). Jasså!!!!! Sån tur då att jag inte hade tagit Maxalt också (som jag alltid blir kissnödig av) och vaknade 02.14 för att jag behövde gå på toa och sen inte var nog drogad för att somna om ordentligt!!!!!!! Har alltså vridit och vänt på mig tills nu. Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr! Irritation, och lite tycka synd om mig själv.
Studie i svenskhet
Har inte åkt Östersjöfärja på många många år. E och jag kallade det för en studie i svenskhet. Där fanns allt från nyknoppade tonårstjejer (eller hur gammal man nu måste vara för att lagligen få åka med) i likadana kroppsstrumpor och stövlar, till något sorgliga bedagade varianter av samma tonårstjej, nu över 40-gränsen iklädda glansigt, urringat linne i för stark färg till kortkort kjol. Det fanns även ett stort antal "äldre", varav många hade skaffat festkläderna på KappAhls Generous-avdelning, och några ännu äldre, som faktiskt såg rätt respektabla ut. Hmm, det hade jag inte trott om mig själv -- att jag skulle tycka att de riktigt gamla såg snyggast ut! Förutom Ellen och jag såklart. Vi hade båda "fåfänga" strumpbyxor, som mamma kallar det.
Så till det riktiga. Real Group-delen av resan var vad vi hade åkt för och vi blev inte besvikna. Workshopen var suverän -- informativ, rolig, sjungande, personlig -- och konserten var högklassig (det var bara lokalen som inte riktigt tålde Jalkans bastoner eftersom all metall började skorra). Ellen tyckte att jag gjorde bort henne. Efter workshopen gick vi såklart vägen ut som var närmast "idolerna". En del var upptagna med att svara på frågor från själv-allvar-tagande amatörer som frågade om sångteknik, men precis när vi gick förbi Jalkan tittade jag ner och såg ett par fantastiskt snygga skor, vilket jag sa till honom. Ellen tycker inte man får berömma världens bästa bas för hans skor, men jag tyckte själv att jag var helt normal. Han drämde själv till med att "Vänta tills du får se mig på dansgolvet". Där hade vi "ett moment", vi connectade, vi är du med varandra nu. Just det.
Maten, middagsbuffén, lär ska ha kostat 285:- och var värd en fjärdedel. Först blev vi rätt höga när vi såg det långa buffébordet, men det var inte så märkvärdigt. Men ändå lyckades jag peta i mig följande, som nu listat såhär på längden inte låter så illa: Sånt där favvobröd med äkta smör (ni vet såna där långa smala baguetter), små runda minipotatisar med tre sorters sill (det fanns fler, men bara de tre lockade mig), rökt lax, Ceasar sallad, auberginelåda som var riktigt god, potatisgratäng (som var lite tam i smaken), bearnaisesås (med skolmatsalsslev som nästan stod upp i mitten av den geleliknande såsen), rostbiff (god) eller fläskkarré. Sen fanns det ägghalvor och köttbullar och prinskorv och massa kalla sallader med quinoa osv, som inte lockade mig. Och till efterrätt åt jag i hastigaste hast två tuggor chokladmousse från Ellens tallrik. Vi blev nämligen störda i vår middag av en kör från Dalarna. Vi hade haft sån tur att vårt bord var inne i nån sorts mindre, avskiljt rum som vi delade med sagda kör som visst också hade sett på RG (och kommenterade de olika medlemmarna -- låter mina åsikter också så löjliga för andra???). Dessutom trodde de att de lät ungefär lika bra som RG och hade stämövning mellan tuggorna. Ellen, som till skillnad från mig inte satt med ryggen mot kören, såg dessutom hur de visade med handen sådär när det ska gå upp och ner... Nån tuggade, några andra sjöng, och så var det nästa mans tur att tugga och sjunga. Samma slinga. Samma falska slinga. "My heart grows weary" (yes, indeed it did!!!) där det var nåt halvtonshopp som följdes av en kvart som de övade på i en kvart... Till slut var Ellen tvungen att gå och jag tyckte hon var mesig som inte tålde det. Jag tog min andra tugga chokladmousse från hennes tallrik, men den höll på att komma upp lika fort igen, så jag reste mig snabbt och avlägsnade mig från "skönsången". Det tog all min self-restraint att inte brista ut i ett gapskratt när vi kom runt hörnet, men detta fick vänta eftersom jag såg en av körmedlemmarna med en tallrik mat gå emot oss. Vi höll oss i 20 steg till men sen brast det. Vem behöver alkohol? Vi skrattade mest på hela båten. Nästan hela vägen till hytten, där vi spelade kort istället för att gå och ragga.
Och apropå ragg på Finlandsfärjan påminde mig Ellen om den gången när en karl från Borås ringde mig och sa Jag fick ditt nummer på Finlandsfärjan (FAT CHANCE tänkte jag, av flera orsaker), men han insisterade. Så sa han mitt namn. Med helt fel betoning på efternamnet, vilket gjorde det helt klart att han hade läst sig till det i telefonkatalogen och inte hört det från mig. Ungefär som om det usla faktum att han sa mitt namn skulle räcka för att få mig att minnas att jag nog hade tyckt han var riktigt läcker, den där gången när jag som en halv alika gick omkring på färjan och lämnade ut mitt telefonnummer till fulla plebejer. Stackars kille egentligen.
Jag har också köpt mig en ny parfym och en taxfree-size påse finsk lakrits, som tyvärr redan är slut. En fantastiskt bra resa, på det hela taget. Och jag lyckades spela in "Så skimrande", som var RG:s avskednummer, fast det knappt hörs. Om man håller telefonen precis vid örat och har på högsta volym hör man dem, i alla fall under andra versen när de faktiskt sjunger orden. Den är bäst -- DE är bäst!
Så till det riktiga. Real Group-delen av resan var vad vi hade åkt för och vi blev inte besvikna. Workshopen var suverän -- informativ, rolig, sjungande, personlig -- och konserten var högklassig (det var bara lokalen som inte riktigt tålde Jalkans bastoner eftersom all metall började skorra). Ellen tyckte att jag gjorde bort henne. Efter workshopen gick vi såklart vägen ut som var närmast "idolerna". En del var upptagna med att svara på frågor från själv-allvar-tagande amatörer som frågade om sångteknik, men precis när vi gick förbi Jalkan tittade jag ner och såg ett par fantastiskt snygga skor, vilket jag sa till honom. Ellen tycker inte man får berömma världens bästa bas för hans skor, men jag tyckte själv att jag var helt normal. Han drämde själv till med att "Vänta tills du får se mig på dansgolvet". Där hade vi "ett moment", vi connectade, vi är du med varandra nu. Just det.
Maten, middagsbuffén, lär ska ha kostat 285:- och var värd en fjärdedel. Först blev vi rätt höga när vi såg det långa buffébordet, men det var inte så märkvärdigt. Men ändå lyckades jag peta i mig följande, som nu listat såhär på längden inte låter så illa: Sånt där favvobröd med äkta smör (ni vet såna där långa smala baguetter), små runda minipotatisar med tre sorters sill (det fanns fler, men bara de tre lockade mig), rökt lax, Ceasar sallad, auberginelåda som var riktigt god, potatisgratäng (som var lite tam i smaken), bearnaisesås (med skolmatsalsslev som nästan stod upp i mitten av den geleliknande såsen), rostbiff (god) eller fläskkarré. Sen fanns det ägghalvor och köttbullar och prinskorv och massa kalla sallader med quinoa osv, som inte lockade mig. Och till efterrätt åt jag i hastigaste hast två tuggor chokladmousse från Ellens tallrik. Vi blev nämligen störda i vår middag av en kör från Dalarna. Vi hade haft sån tur att vårt bord var inne i nån sorts mindre, avskiljt rum som vi delade med sagda kör som visst också hade sett på RG (och kommenterade de olika medlemmarna -- låter mina åsikter också så löjliga för andra???). Dessutom trodde de att de lät ungefär lika bra som RG och hade stämövning mellan tuggorna. Ellen, som till skillnad från mig inte satt med ryggen mot kören, såg dessutom hur de visade med handen sådär när det ska gå upp och ner... Nån tuggade, några andra sjöng, och så var det nästa mans tur att tugga och sjunga. Samma slinga. Samma falska slinga. "My heart grows weary" (yes, indeed it did!!!) där det var nåt halvtonshopp som följdes av en kvart som de övade på i en kvart... Till slut var Ellen tvungen att gå och jag tyckte hon var mesig som inte tålde det. Jag tog min andra tugga chokladmousse från hennes tallrik, men den höll på att komma upp lika fort igen, så jag reste mig snabbt och avlägsnade mig från "skönsången". Det tog all min self-restraint att inte brista ut i ett gapskratt när vi kom runt hörnet, men detta fick vänta eftersom jag såg en av körmedlemmarna med en tallrik mat gå emot oss. Vi höll oss i 20 steg till men sen brast det. Vem behöver alkohol? Vi skrattade mest på hela båten. Nästan hela vägen till hytten, där vi spelade kort istället för att gå och ragga.
Och apropå ragg på Finlandsfärjan påminde mig Ellen om den gången när en karl från Borås ringde mig och sa Jag fick ditt nummer på Finlandsfärjan (FAT CHANCE tänkte jag, av flera orsaker), men han insisterade. Så sa han mitt namn. Med helt fel betoning på efternamnet, vilket gjorde det helt klart att han hade läst sig till det i telefonkatalogen och inte hört det från mig. Ungefär som om det usla faktum att han sa mitt namn skulle räcka för att få mig att minnas att jag nog hade tyckt han var riktigt läcker, den där gången när jag som en halv alika gick omkring på färjan och lämnade ut mitt telefonnummer till fulla plebejer. Stackars kille egentligen.
Jag har också köpt mig en ny parfym och en taxfree-size påse finsk lakrits, som tyvärr redan är slut. En fantastiskt bra resa, på det hela taget. Och jag lyckades spela in "Så skimrande", som var RG:s avskednummer, fast det knappt hörs. Om man håller telefonen precis vid örat och har på högsta volym hör man dem, i alla fall under andra versen när de faktiskt sjunger orden. Den är bäst -- DE är bäst!
Dåligt samvete, såhär nära himlen
"Himlen" det är att senare idag få åka på kryssning med Ellen med självaste RG (nåja, det finns ju andra källor till himmelska känslor, men dem outar jag inte i bloggen). Konsert och masterclass. Kan ni fatta eller!!!!!!!
Smolken i glädjebägaren (our should I say smolkar, for there are several) är att det är på en söndag.
Den andra smolken är att klockan är 11:50 och jag har precis gått upp ur sängen. Bilen skulle gå redan kl 09.15 och jag kunde inte sova så bra i natt (skyll på mig själv som inte tog med mig rätt sömnpiller i handväskan) så det gick inte att komma upp ur sängen, varken med eller utan värdigheten i behåll.
Ska därför make amends of a sorts och läsa Liahona tills ögona blör. Och jag som älskar vb-möten!!!!
Smolken i glädjebägaren (our should I say smolkar, for there are several) är att det är på en söndag.
Den andra smolken är att klockan är 11:50 och jag har precis gått upp ur sängen. Bilen skulle gå redan kl 09.15 och jag kunde inte sova så bra i natt (skyll på mig själv som inte tog med mig rätt sömnpiller i handväskan) så det gick inte att komma upp ur sängen, varken med eller utan värdigheten i behåll.
Ska därför make amends of a sorts och läsa Liahona tills ögona blör. Och jag som älskar vb-möten!!!!
Gott nytt år!
Här på Ekängsgatan snorades det ikapp på nyårsafton. Min förkylning är på väg bort och deras är på väg ut. Dessutom hade all "fin" mat tagit slut på ICA när de orkade åka iväg på morgonen. Inte tillstymmelse till en enda liten räkstubbe ens. Så de gick mot strömmen och köpte ICA-köttfärs, och jag lagade den smått fantastiska nyårssupén (...) som bestod av spaghetti med köttfärssås. När man egentligen inte äter kolhydrater är det så mer än lovligt lyxigt med just spaghetti och köttfärssås. Och vi anade att det nya året skulle bjuda på en del löften om att gå ner i vikt, så vi passade på.
För att fira nyårslöftena om viktminskning hade de tagit fram bullar ur frysen till efterrätt idag. Suck. Jag åt en. Svag människa. Varför måste allt worthwile så gärna påbörjas imorgon?
För att fira nyårslöftena om viktminskning hade de tagit fram bullar ur frysen till efterrätt idag. Suck. Jag åt en. Svag människa. Varför måste allt worthwile så gärna påbörjas imorgon?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)