Jag har feber idag, ikväll, för att jag följde med Mikael och köpte en takfläkt till sovrummet. Vi hade valt ut en på nätet så det mesta var gjort. Men sitta upp i bil går inte så bra ju. Och eftersom jag har koll på tempen inför att jag inte är nöjd med min sköldkörtelbehandling så tänkte jag att det skulle bli intressant att se vad den var ikväll. Jag har redan haft feber i flera timmar och jag är helt knallröd och kokhet på kinderna. 36.1.
Men det går alltså att ge FK objektiva fynd. Om man övertrasserar jättemycket så kan de få komma och känna på ens kinder ett par timmar efteråt.
Annars har både Mikael och jag försökt leta på polisens hemsida idag, för det var kö när vi skulle åka över nån bro, och det stod en visserligen omärkt mc precis i början av bron och han betedde sig inte som en som stod och väntade på en kompis. Man såg att han tittade in i bilarna och var alert. Först tänkte jag om det var nån kändis som skulle till Bromma eller så. Hela bron kröp fram och ungefär på krönet kom en annan mc-kille och ställde sig i cykelfilen och tittade noggrant. Då kändes det som om det var polis snarare än livvakter och Mikael skämtade om att vi skulle försöka låtsas som om vi gömde oss precis när vi åkte förbi. Men så fastnade skrattet lite i halsen när vi tänkte att det säkert finns länder där man hade fått betala 5 000:- för att komma förbi, eller där polisen eller maffian eller gerillan hade kunnat kidnappa/skjuta en, eller [insert valfri hemskhet].
Sen, vid foten av bron står det massvis med polisbilar och ett dussin poliser. Jag möter den första polismannens blick och känner mig nöjd med att skatt och försäkring är betalda, att vi inte är efterlysta eller att Mikael kör utan körkort. Och vi har bälten på oss bägge två, det kostar annars 3 000;- som jag vet av bitter erfarenhet. Enda gången i hela mitt liv som jag har glömt bältet, för att Mikael råkade ta fel väg från parkeringsplatsen (man behöver inte ha bälte på parkeringsplatser), får vi böter på tretusen spänn. Och klockan var typ nio på morgonen, jag hade haft gallstensanfall hela påsken, tillbringat 6h på akuten kvällen innan men inte fått träffa läkare kl 22.00 så fick åka hem för ME:n kunde inte ligga i korridoren och vänta längre, vilket personalen verkade ta som en personlig förolämpning. Och detta var morgonen efter det, efter ett besök på vc angående gallan vid åtta. Så jag var bokstavligen mer färdigstekt än mör. Jag började lipa när vi fick varsin bot tre meter från parkeringsplatsen. Så ibland drabbar omständigheterna även de goda. Även de finaste människorna blir sjuka och änkor och arbetslösa. Och blter för ju alla som inte gör rött k trafiken. Om man inte får böter när man gör fel är det tur. Att få böter när man gör fel är inte otur. Egentligen.
Men hur som helst, det kändes skönt att kunna se polismannen i ögonen och bli viftad vidare. Några meter efter stod de och genomsökte en bils bagageutrymme. Stressen man måste känna i den situationen om man har knark eller vapen i bagaget är nog rätt stor! Eller så är de vana, jag vet inte om kriminella får så dåligt samvete för en småsak som att äga vapen. Det kanske inte är förrän nån skjuter en som man blir nervös. Annars skulle de väl gå omkring och må fruktansvärt hela tiden, som maffiakillen i den där filmen Analysera mera. Vi har hur som helst inte hittat nån information om vad de gjorde på bron. Det kan ju ha varit allt från en rutinkontroll eller en specifik jakt på någon/något speciellt. Jag som inte är ute mycket tyckte i alla fall att det var spännande till tusen.
Jag har inte heller sett att träden har slagit ut. Har ju sett bilder på Kungsträdgården i vårskrud, och man kan se ett körsbärsträd från vår ytterdörr, men jag har inte kopplat. Så det var väldigt grönt ute och det var fint att se. Och så åkte vi förbi nån sjö med en badstrand och jag blev lite knäpp, så vackert var det.
Det är jobbigt att utflykter kostar så mycket för mig, för det betyder mycket att inte bara se taket i sin lägenhet. Men nu har vi en takfläkt. Den skulle göra att det känns som 4° lägre temperatur. Vi får se.
Nu skrattar jag, eller gråter, vilket som är lämpligast. Är det du som låter, säger Mikael sluddrande, han sover. Nej, säger jag, fast vänder sen på mobilen, som larmar att klockan är 02 och att jag ska sluta göra saker på plattan. Hur är man funtad om man hör vibrationerna från en telefon i sömnen men jag som är vaken och har satt larmet fattar inget?
Förresten var jag jättekorkad angående en me-artikel. Fattade fel på två personer så det blev helt ologiskt men ändå fattade jag inte att jag hade fattat fel utan opponerade mig mot den som hade klistrat in information som stödde det jag hade fattat fel. Då blev jag ledsen, på mig alltså, inte henne. Jag vill inte vara så bakom flötet att jag missar sånt. Jag är egentligen en intelligent människa. Men jag kunde ju inte ens lämna fram rätt antal sedlar när vi köpte ny mobil till mig för en vecka sen, så han i kassan fick fråga efter en tjuga till. Jag såg inte ens på kroppsspråket att han väntade på mer pengar, det var Mikael som såg det fast han plockade in varor. Det är inte kul att inte kunna lita på sig själv. För hur ska jag veta när jag inte vet?
Men nu säger min mobil att jag bara ska göra tråkiga, sövande saker och jag ska lyda.
