Idag tog jag mig en tur med kometen, för första gånger på ett par veckor, för att titta på när Mikael grävde (han hade för första gången ett jobb dit jag kunde ta mig på egen hand). Det var riktigt spännande. Han ska gräva bort några slyliknande buskar och sen jämna till ett område som har varit vildvuxet men som ska planteras gräs på och hållas fint. Han grävde väldigt metodiskt, lugnt och rentav graciöst. Jag ser inte ut som nåt av ovanstående när jag arbetar... (Jag säger alltid att Mikael skulle ha känt morfar, då hade han förstått hur mycket jag har utvecklats och lagt band på mig, om jag var hetsig/stirrig som morfar från början.)
Förutom att det var en riktigt trevlig tur med sol och luft och naturlukter, så träffade jag också så många människor! Först min granne C och hennes tre dundergulliga barn som undrade över kometen och brödburken (när jag flyttade in här var J bebis och jag minns att vi satt på golvet i vardagsrummet och slet henne från famn till famn för alla ville mysa -- nu är hon en stor tjej!). Sen Bi och Bo G W. Pratade ett tag med Bi. Vi har ju jobbat ihop för några år sen. Det är en bra människa. Sen bytte jag fem ord med IO, som diskuterade slänten med Mikael. Till sist träffade jag S&E Nilsson med fruar utanför Hemköp. (Om ni råkar veta vilka alla de här initialerna är, fine, men annars spelar det inte så stor roll. Jag bara tränar mig på att inte outa folk.)
På Hemköp köpte jag sallad från deras ta själv-salladsbar. Fyllde plastburken den här gången och det kostade femton spänn mer än förra gången. För 60 spänn tror jag hellre jag får en sallad från pizzerian om hörnet. Om nu deras kostar 60 spänn.
Jag var också särdeles oklok och köpte en nektarin, en persika och en risifrutti. Allt detta ska alltså inmundigas fast jag redan har spräckt allergigränserna med jordgubbar, tomater, färsk ananas och annan sommarmat. Oh well.
Jag var också särdeles oklok som blev så upplivad av att vara ute bland folk, ute i luften, "på vift", så att när jag kom hem fattade jag inte vad Mikael sa, om jag till att börja med hade hört det. Hjärnan hade bara stängt av sig och jag missade till och med grejer de sa på TV:n fast jag trodde jag lyssnade och hörde allt. Att missa hela poängräkningen på QI, som är ett segment, inte bara ett ögonblick, skrämde mig lite. Men jag vet ju att jag blir rätt dum i huvudet när jag har tagit ut mig, så det borde inte förvåna mig.
Vad som aldrig upphör att förvåna mig är hur glömsk jag blir när jag väl får för mig att göra nåt ute. Tänker inte på sånt som att ta det lugnt och att -- som Mikael så klokt sa -- lagom är för mycket. Men jag lever väl upp så mycket när jag gör nåt utanför lägenheten att jag blir alldels bortkollrad, och, som sagt, glömsk. Var så trött när jag ätit upp min sallad väl hemma i soffan att jag grät lite. Och benen gör oooooooont, armarna väger bly (så det här skrivs med stor ansträngning), och min högra hälsena spökar värre än vanligt. Har fått hålla upp huvudet länge på den där kometen, så där skulle behövas ett tag med en brödkavel, en sån där som inte är plan utan som man har till tunnbröd. Ja, det finns kanske bättre redskap för sånt...
Dessutom fick jag värre huvudvärk fast det inte var så jätteljust ute. Huvudvärk, muskelvärk och nåt mer kan vara tecken på neo, en ny fästinginfektion. Tur att jag inte har gått i nån natur så jag inte tror jag har det. Man blir lite kleptoman... nej, det känns som fel ord ... metropol, nej, jag kommer inte på det, bara inbillningssjuk, när man har en sjukdom som är så varierande och ger så många symptom. Jag har ju botox så jag ska inte ha ont i huvudet, men efter flera veckor med huvudvärk mesta tiden börjar jag undra. Jag skulle kunna ha en hjärnblödning och aldrig ana nåt. Genom huvdvärken alltså, jag kollar mig själv ibland så att jag kan le och upprepa en enkel mening. Lyfta och hålla bägge armarna räknar jag med att jag kan om jag kan de övriga två, det är hur som helst för jobbigt att testa.
Ja, jag har pratat idag som sällan förr. Och ändå har jag glömt åtminstone ett viktigt telefonsamtal. Det är konstigt, jag är så svältfödd att jag liksom tycker att även den minsta lilla ... (i vanliga fall hade jag skrivit ett roligt ord där, men jag kan inte tänka så bra efter att ha pratat så mycket idag) sammanträffande är upplivande och glädjefullt. Fast det kan väl knappast vara en ovälkommen följd? Att man gläds mer åt inte bara de små tingen utan också de små mötena?
Förresten fick jag med några dagars mellanrum reda på att en person från "min gata i Borås" och som jag tycker mycket om men inte är familj med, har gått bort, och några dagar senare att hans barnbarn väntar sitt första barn. Det är livets cykel, det. Som att byta spelare under en match. Ö får medalj om laget vinner fast han sitter på avbytarbänken i himlen nu. Fast han lär inte sitta på en avbytarbänk. Kan man hjälpa små afrikanska barn med medicin eller operation så är det nog det han gör. Eller kramar B i några veckor. Vad underbart det måste vara att få ses igen efter många år isär. Och att J ska ha barn är helt vansinnigt. Jag blir gammal utan att märka det! A - mormor??? (Grattis och beklagar, A. Beklagar, U.)
Kram & arm*
Anja
*förklaring följer i kommande inlägg. "Stay tuned for more überseriöst after these short messages..."
Blått
Det var längesen jag köpte nåt på eBay, med mening, men nu kunde jag inte låta bli. Har länge velat ha nåt i sån där fin blå färg, vad den nu kan heta. Och nu hittade jag en blus som jag köpte för hela 90:- för blus och porto.
Men den här blir bra!
Men den här blir bra!
Vuxenpoäng... eller nåt
Ni andra som lever i en normalstor värld kanske inte tycker detta är nåt, men eftersom mitt universum ungefär består av 53 kvm, med utflykter till andra sidan rondellen, så är detta en cool grej för mig:
Ni vet när man inser att man bara har lite toapapper kvar. Och så skriver man upp det på köplistan och får hem nytt (tack, Mikael) i lagom tid. Och så tar den sista rullen slut och man bara plockar fram en ny. Det känns så bra!
Då är man cool. Vuxen. Planerande. Man är on top of things. Glädje i de små framgångarna.
Källa. Fast källan uppger inte sin källa, så jag kanske borde ha tagit en annan bild? Orka bry sig.
Ni vet när man inser att man bara har lite toapapper kvar. Och så skriver man upp det på köplistan och får hem nytt (tack, Mikael) i lagom tid. Och så tar den sista rullen slut och man bara plockar fram en ny. Det känns så bra!
Då är man cool. Vuxen. Planerande. Man är on top of things. Glädje i de små framgångarna.
Källa. Fast källan uppger inte sin källa, så jag kanske borde ha tagit en annan bild? Orka bry sig.
Tala om perfekt
Jag är ju inte så högoktanig (oops, menar högenergisk) men det här börjar jag ju dregla när jag ser. Att få överraska Mikael med en sån här, det vore nåt!
 |
| Källa och instruktioner |
MacGyver
När mamma fyllde femti fick hon en sång av oss barn, som sjöngs till signaturmelodin för MacGyver. Vi stod och sjöng i deras sovrum (jag säger ju det, många jular med mera har firats i deras sovrum och det har om nåt snarare gjort mig mindre rädd för att vara lite osentimental, som att sälja min brudklänning och sånt) och MacGyver var och är lite av en idol med sin finurlighet. Han kan desarmera en bomb med en hårnål. Som Mikael ungefär, mhm.
Men idag har jag fått en ny idol. Eller rättare sagt, min tidigare crush har upphöjts till idolstatus:
Gok gjorde en evening gown av en dressing gown för 300:- och en hårsnodd.
Wow.
P.S. Alltså, jag sökte på dressing gown och hittade den här bilden. Kunde inte låta bli att klistra in den, fast Goks morgonrock var aningen mer silkig och ... tja, snygg. Men njut av den här bilden. Det gjorde jag.
Men idag har jag fått en ny idol. Eller rättare sagt, min tidigare crush har upphöjts till idolstatus:
Gok gjorde en evening gown av en dressing gown för 300:- och en hårsnodd.
Wow.
 |
| Källa |
P.S. Alltså, jag sökte på dressing gown och hittade den här bilden. Kunde inte låta bli att klistra in den, fast Goks morgonrock var aningen mer silkig och ... tja, snygg. Men njut av den här bilden. Det gjorde jag.
Hade ni inte tänkt på det förr eller?
Såg ett vansinnigt program på ettan/tvåan nån gång i veckan och som hette nåt med Gravid i höga klackar. Handlade om en babykonsult för überrika, gravida kvinnor, i New York har jag för mig. En kvinna skulle föda om typ fem dar, hade aldrig ens tagit i en bebis, och skulle anställa (inte ens hade anställt...) en barnflicka/nanny. Så mamman själv skulle såklart aldrig behöva byta några blöjor. -Jaha, ska nannyn bo hos er? -Nej. -?!?!?
Det som jag har behållit i tankarna sen jag såg programmet är följande: Konsulten kallades in för att medla mellan ett par där frun skulle föda om 1-2 veckor. Mamman var katolik och pappan var jude. De hade varit gifta i flera år. Plötsligt kommer de på att de har olika religion och att bägge vill att deras bebis ska fostras i just deras religion (fast ingen av dem var religiös och de hade gift sig borgerligt). Mamman sa, on camera, att hon var van vid att få som hon ville, faktum var att hon hade fått som hon ville i varje situation förr i sitt liv, så detta skulle också lösa sig. "Barnet får helt enkelt mammans religion."
Konsluten började prata med dem och var mest förundrad över hur detta kunde komma upp först nu. Vi har bara inte tänkt på det, var deras djupa svar. (Förresten kom konsulten på att de kunde ha ett katolskt dop för bebin på samma dag som de skulle ha en judisk namnceremoni för flickan, och så blir alla nöjda.)
Att gifta sig utan att ha kommit på tanken att diskutera livsåskådning och framtida barnuppfostran tycker jag inte bara är omoget och ansvarslöst, jag tycker det är ... jag kommer inte ens på ett ord för hur illa det är! Det är som en del som fått barn men inte vill gifta sig, för "så säkra på varandra är vi inte". Ni vill inte gifta er för att det är ett för stort och långsiktigt åtagande, men ett barn kan ni få??? Att få barn utan att se till att man är överens om grunderna för hur man ska låta barnet växa upp, i trygghet, med bägge sina föräldrar, är fel helt enkelt. Förbjudet i boken för människors goda uppförande.
Är det konstigt att Tom Cruise och Katie Holmes ska skilja sig? Även om man inte kan lita på varken rykten eller tidningar i det här fallet, ligger det nog inte långt från sanningen att anta att Katie inte är nöjd med Toms religiösa val (scientologin; go figure) och börjar vilja skydda dottern från dem.
Hade ni inte tänkt på det förr eller?
Det som jag har behållit i tankarna sen jag såg programmet är följande: Konsulten kallades in för att medla mellan ett par där frun skulle föda om 1-2 veckor. Mamman var katolik och pappan var jude. De hade varit gifta i flera år. Plötsligt kommer de på att de har olika religion och att bägge vill att deras bebis ska fostras i just deras religion (fast ingen av dem var religiös och de hade gift sig borgerligt). Mamman sa, on camera, att hon var van vid att få som hon ville, faktum var att hon hade fått som hon ville i varje situation förr i sitt liv, så detta skulle också lösa sig. "Barnet får helt enkelt mammans religion."
Konsluten började prata med dem och var mest förundrad över hur detta kunde komma upp först nu. Vi har bara inte tänkt på det, var deras djupa svar. (Förresten kom konsulten på att de kunde ha ett katolskt dop för bebin på samma dag som de skulle ha en judisk namnceremoni för flickan, och så blir alla nöjda.)
Att gifta sig utan att ha kommit på tanken att diskutera livsåskådning och framtida barnuppfostran tycker jag inte bara är omoget och ansvarslöst, jag tycker det är ... jag kommer inte ens på ett ord för hur illa det är! Det är som en del som fått barn men inte vill gifta sig, för "så säkra på varandra är vi inte". Ni vill inte gifta er för att det är ett för stort och långsiktigt åtagande, men ett barn kan ni få??? Att få barn utan att se till att man är överens om grunderna för hur man ska låta barnet växa upp, i trygghet, med bägge sina föräldrar, är fel helt enkelt. Förbjudet i boken för människors goda uppförande.
Är det konstigt att Tom Cruise och Katie Holmes ska skilja sig? Även om man inte kan lita på varken rykten eller tidningar i det här fallet, ligger det nog inte långt från sanningen att anta att Katie inte är nöjd med Toms religiösa val (scientologin; go figure) och börjar vilja skydda dottern från dem.
Hade ni inte tänkt på det förr eller?
Statistik
Såg ett superintressant program med professor Hans Rosling härom natten. Det handlade om statistik. En sak fastnade verkligen:
Nästan alla svenskar har fler ben än genomsnittet.
Eftersom de flesta svenskar har två ben, en del ett eller inget, men ingen tre, blir genomsnittet nånstans runt 1,9. Med andra ord har de flesta svenskar fler ben än genomsnittet.
Detta var omvälvande för mig. Det innebär att saker som kan verka konstiga kan vara sanna och tvärtom. Det som är logiskt är inte alltid rätt.
Så jag fortsätter som förr och blandar logik med intuition. Det blir nog bra.
En incurvata; det var länge sen!
Den här hittade jag hos Stina. Ifylld om 1½-åringen. Vi får hoppas att svaren skiljer sig åt mer än ett grand.
Är: Trött
Ger intryck av att vara: Pigg
Mår: Nja, sådär
Ska: vila nu
Har: en man!!!!!!!!!
Bör: klippa mig snarast
Kan: nästan allt :)
Blir glad av: nästan allt
Vill ha: pengar + hälsa = semester
Skulle vilja: dokorera, skriva böcker. Skulle också vilja kunna sitta upp så länge jag vill, bjuda folk på middag, hänga upp tvätt, åka ut med kometen oftare, städa och organisera. Springa fort, åka skidor, gå ut med en hund, vakna klockan 7 och vara pigg. Inte ha huvudvärk.
Tycker om att: läsa
Njuter av: målade naglar
Drömmer om: att orka
Längtar till: att bli frisk
Fasar inför: att bli sämre
Har ett brinnande intresse för: det har jag glömt
Bryr mig om: Vanna
Trivs med: ordning
Känner obehag inför: att ringa folk
Planerar att: kan inte planera nånting. Hoppas snarare.
Bor: perfekt. Nja, eller lite litet är det väl.
Skulle vilja bo: I en fyra på 125 kvm med städerska och feta lister.
Klär mig gärna i: ebay-fynd
Äter gärna: nåt gott som andra lagat
Dricker gärna: hemgjord flädersaft!!!
Tränar: på att lyssna på kroppens signaler. Är fortfarande rätt värdelös på att stilla mig.
Dansar: bara inne i huvudet när jag ser på So you think you can dance
Tittar ofta på: Mikael när han sover
Lyssnar ofta på: tystnad
Läser: lättsmälta deckare. Fast inte för lättsmälta, som Camilla Läckberg.
Igår: var vi på middag hos m&p
Idag: har Mikael inte varit hemma sedan jag vaknade
Imorgon: måste vi städa
Vill se: mina Austen-filmer och mina Montalbano-filmer
Vill göra: hoppa som en kalv
Glad över: Mikael och att vi har det bra
Arg på: vetenskapen som inte forskar nog på ME
Stolt över: noll studieskulder men magisterexamen mitt i sjukdom
Rädd för: sa jag inte det? Ringa till folk.
Nyfiken på: hur böcker slutar. Tjuvkikar ibland.
Lycka: När det luktar gott från naturen.
Sorg: Mitt förspillda liv. Min värdelösa vardag.
Älskar: Mikael. Mia & Bella. Vanna.
Hatar: Avskyr säger vi: Programledaren Nicky Hambleton Jones i "10 år yngre"
Äter: för det mesta gärna. Om det inte är nog gott har jag svårt att trycka ner det.
Sover: Dåligt
Lever: Bara precis.
Är: Trött
Ger intryck av att vara: Pigg
Mår: Nja, sådär
Ska: vila nu
Har: en man!!!!!!!!!
Bör: klippa mig snarast
Kan: nästan allt :)
Blir glad av: nästan allt
Vill ha: pengar + hälsa = semester
Skulle vilja: dokorera, skriva böcker. Skulle också vilja kunna sitta upp så länge jag vill, bjuda folk på middag, hänga upp tvätt, åka ut med kometen oftare, städa och organisera. Springa fort, åka skidor, gå ut med en hund, vakna klockan 7 och vara pigg. Inte ha huvudvärk.
Tycker om att: läsa
Njuter av: målade naglar
Drömmer om: att orka
Längtar till: att bli frisk
Fasar inför: att bli sämre
Har ett brinnande intresse för: det har jag glömt
Bryr mig om: Vanna
Trivs med: ordning
Känner obehag inför: att ringa folk
Planerar att: kan inte planera nånting. Hoppas snarare.
Bor: perfekt. Nja, eller lite litet är det väl.
Skulle vilja bo: I en fyra på 125 kvm med städerska och feta lister.
Klär mig gärna i: ebay-fynd
Äter gärna: nåt gott som andra lagat
Dricker gärna: hemgjord flädersaft!!!
Tränar: på att lyssna på kroppens signaler. Är fortfarande rätt värdelös på att stilla mig.
Dansar: bara inne i huvudet när jag ser på So you think you can dance
Tittar ofta på: Mikael när han sover
Lyssnar ofta på: tystnad
Läser: lättsmälta deckare. Fast inte för lättsmälta, som Camilla Läckberg.
Igår: var vi på middag hos m&p
Idag: har Mikael inte varit hemma sedan jag vaknade
Imorgon: måste vi städa
Vill se: mina Austen-filmer och mina Montalbano-filmer
Vill göra: hoppa som en kalv
Glad över: Mikael och att vi har det bra
Arg på: vetenskapen som inte forskar nog på ME
Stolt över: noll studieskulder men magisterexamen mitt i sjukdom
Rädd för: sa jag inte det? Ringa till folk.
Nyfiken på: hur böcker slutar. Tjuvkikar ibland.
Lycka: När det luktar gott från naturen.
Sorg: Mitt förspillda liv. Min värdelösa vardag.
Älskar: Mikael. Mia & Bella. Vanna.
Hatar: Avskyr säger vi: Programledaren Nicky Hambleton Jones i "10 år yngre"
Äter: för det mesta gärna. Om det inte är nog gott har jag svårt att trycka ner det.
Sover: Dåligt
Lever: Bara precis.
Pidgin
Hämtat från Wikipedia:
"Ett pidginspråk (ursprungligen avseende endast engelska språkvarianter) är ett språk som uppstår tillfälligt och för enstaka ändamål då två ofta vitt skilda språk kolliderar. Pidginspråket karakteriseras av en begränsad vokabulär, som endast omfattar sådana termer som kräver omnämning, samt en mycket enkel eller helt icke-existerande grammatik. Om ett pidginspråk etableras så långt att det får modersmålstalare, räknas det som ett kreolspråk. Exempel på pidginspråk är hiri motu, chinook jargon, fanagalo och kinesisk pidginengelska.
Under kolonialismens år var det vanligt att pidginspråk uppstod i kontakten mellan kolonisatörernas och lokalinvånarnas språk, som ett lingua franca. I normalfallen upphör dessa blandspråk att användas i och med att mötesplatserna mellan källspråken försvinner, såsom det norsk-ryska språket russenorsk, som användes av fiskare i Norra ishavet av norrmän å ena sidan, och ryssar å den andra. Russenorsk är ett av få kända pidginspråk som uppstått mellan folk på ungefär lika villkor; de flesta pidginspråk har uppstått mellan kolonisatörer och koloniserade.
Då ett pidginspråk permanentas, utvecklas det också, precis som naturliga språk. Utvecklingen kallas kreolisering, och leder till uppkomsten av ett kreolspråk. Exempel på sådana är Tok pisin (Papua Nya Guinea) och kreol (Haiti)."
En cool grej är att språket Tok pisin till och med betyder "talk pidgin". Så gör man pidginspråk. Man kallar saker för vad de är. Minns att vi lärde oss om det i engelskan med lingvistikläraren som lät precis som Rachel på rösten. Kommer inte ihåg vad hon hette. Men det var kul att lära sig om såna annorlunda språk.
Helena Bergmann lärde oss också om pidgin. Rondell (eng: roundabout) hette på nåt pidginspråk viplefti. Kom sig av att man i en rondell ska "keep left" och tydligen inte gärna vill/kan säga k. Å, så fascinerande.
Men nu börjar ni fatta va? Ett pidginspråk är alltså ett språk som skapas av behov mellan två oliktalande folk, där man bara har namn för det man måste säga till de andra som man inte förstår annars. Om det blir ett riktigt modersmål kallas det istället kreol. Pidgin skapas ofta väldigt pragmatiskt med förklaringar av saker istället för ord som inte nödvändigtvis hör ihop med innebörden.
Det var det ena. Det andra är vårt älsklingsprogram QI (Quite interesting). De får ofta varna för språket, och det får väl medges att de är lite för intresserade av att skämta om vad som finns nedertill. Men förutom några enstaka rumpskämt älskar vi det. Stephen Fry leder och har fyra komiker med sig. Det är ett frågeprogram men eftersom det är komiker med så svarar de ibland och med mening helt galet. Jättejätteroligt.
Som avslutning på ett repriserat QI häromdagen sa Stephen Fry -- och detta får mig att skratta som en häst varje gång jag hör det, eller ens tänker på det -- att ordet solförmörkelse hette på ett pidginspråk:
Kerocene lamp belong Jesus gone bugger up.
Ta det hårt
För kanske nån månad sen var det en vettvilling i USA som hoppade på en hemlös man och bet loss stora delar av ansiktet, bland annat näsan och ena ögat. Karlen slutade inte tugga när polisen kom dit, utan man fick skjuta honom. Det har hela tiden talats om att galningen hade tagit badsalt, en ny innedrog.
För fem minuter sen läste jag i Aftonbladet att det enda mannen var påverkad av var marijuana.
Alltså, jag tycker lite nu.
1. Om man kan bli kannibalisk av en så "ofarlig" drog som marijuana, ska det inte vara tal om att släppa lös det.
2. Om någon behöver det i medicinskt syfte säger jag inget om det. Det ska visst hjälpa väldigt bra mot illamående i samband med cancerbehandlingar.
3. Det är ju vansinne att det står varningstext på cigg men inte på annat röka. Varning, du kan försöka tugga loss nåns ansikte med tänderna?
Men farliga biverkningar av mediciner och trafikolyckor händer aldrig en själv.
Nu väntar vi på den tredje
Mikael och jag råkar ha haft med oss likadana lampor från Ikea till "boet". Great minds think alike osv. Den dubbla hängande lampan i köket var hans, och jag hade en likadan, fast med en, i hallen och en likadan fast en uplight i vardagsrummet. De finns inte på Ikea längre så jag vet inte vad de heter.
För ett tag sen dog ena glödlampan i köket (en sån där ny variant som är så dyr i inköp och som ska hålla i tio år) och jag blev sur; sämsta 75:- vi spenderat de senaste månaderna. Satte i en ny. Sen gick den andra sönder, och sen visade det sig att det var lampan som var sönder. Vad man än sätter för lampa i kupan närmast fönstret så lyser den inte. Irriterande.
Igår dog så glödlampan i uplighten. Idag släpade jag fram glödlampeförrådet och bytte. Nothing. När Mikael kom hem lyfte han lampan till ett annat uttag, jag satte i sladden (sladden och uttaget hade jag redan kollat i första uttaget, FYI), bytte glödlampa igen, men inget fungerade. Lampan är nog död.
Nu väntar vi väl alltså på att hallampan ska dö. Tre av tre.
When it rains, it pours. No freaking pun intended! (Det ska visst regna i två veckor till, förkunnade förresten mitt eget solsken Mikael.)
P.S. Försökte komma på när jag köpte uplighten, och jag tror den är sen ca 2001. Inte illa att få ut tio år av en Ikealampa för typ trehundra spänn.
För ett tag sen dog ena glödlampan i köket (en sån där ny variant som är så dyr i inköp och som ska hålla i tio år) och jag blev sur; sämsta 75:- vi spenderat de senaste månaderna. Satte i en ny. Sen gick den andra sönder, och sen visade det sig att det var lampan som var sönder. Vad man än sätter för lampa i kupan närmast fönstret så lyser den inte. Irriterande.
Igår dog så glödlampan i uplighten. Idag släpade jag fram glödlampeförrådet och bytte. Nothing. När Mikael kom hem lyfte han lampan till ett annat uttag, jag satte i sladden (sladden och uttaget hade jag redan kollat i första uttaget, FYI), bytte glödlampa igen, men inget fungerade. Lampan är nog död.
Nu väntar vi väl alltså på att hallampan ska dö. Tre av tre.
When it rains, it pours. No freaking pun intended! (Det ska visst regna i två veckor till, förkunnade förresten mitt eget solsken Mikael.)
P.S. Försökte komma på när jag köpte uplighten, och jag tror den är sen ca 2001. Inte illa att få ut tio år av en Ikealampa för typ trehundra spänn.
Teknikens under och sov gott
Igår försökte jag förgäves skriva både sms och mail på min telefon, men det kom aldrig fram nåt tangentbord. Däremot kunde man trycka på motsvarande ställe på skärmen och då kom det bokstäver. Var bara lite svårt att veta vilka! Försökte skriva på känn, men det hade möjligtvis gått på ett fullstorlekstangentbord till datorn eller så. Fast problemet löste sig när jag kom på att starta om telefonen. Teknikens under egentligen, att jag blir alldeles knäpp när jag under ett par timmar inte kan maila eller messa på telefonen. Vad gjorde man förr i tiden?!
Och idag frågade gmail för första (?) gången ungefär: "Du skrev i mailet att du skulle bifoga nåt, men det har du inte gjort, har du glömt det?" Bästa frågan sen jag blev friad till.
Nu behöver jag bara nåt som hjälper mig med minnet. Härom dagen glömde jag att vad det nu var, var en sak som jag brukar glömma, så då glömde jag det. Ja, ni förstår att jag är förvirrad!
Igår förresten kändes det så konstigt i kroppen vid nio på kvällen. Kunde inte komma på vad det var. Men till slut fann jag mig -- jag var hungrig. Hade bara ätit en lakritsstång sen klockan ett, när vi åt midsommarbuffé hos Oscarsons. Är hungrig nu också. Har inte ätit nåt sen middagen klockan sex. När man har lite skeva sömnrutiner blir det också lite konstigt med mattiderna. Jag har ju faktiskt varit vaken i åtta timmar utan att äta nåt. Har inte tänkt på det, men nu skriker magen. Var faktiskt på väg att ta mig nåt förut, men då kom världens bästa doktor på chatten. Ja, jag tänker bara säga så och inte nämna hennes namn. Jag ska sluta att outa folk ju! Men en del av er känner henne. Doktor kan vara en ledtråd. Eller inte. Nu slutar jag.
Fast jag ska bara avsluta med ett av mina bästa sömntips: En kopp lagom varm oboy. Just det, tandläkarens mardröm, men på så många andra sätt är det superbra, nämligen:
- Vem får i sig varm mjölk?! Det ska ju vara rogivande men slås bara i äcklighet av välling. Men med oboypulver i går det bra.
- Oboy innehåller snabba kolhydrater (eller ja, vi kan väl kalla det vad det är: socker) och då höjs blodsockret snabbt, för att snabbt sjunka igen. Då blir man lite dåsig. Jämför timmen efter lunch. Har jag sagt att jag somnade under ett latinprov en gång? Just det.
- Sen är det också nåt med att ha nåt varmt i magen som gör att blodet dras dit, bort från hjärnan. Det blir man trött av. Och om man var lite för hungrig för att kunna somna, så blir man i alla fall tillfälligt mätt av en kopp varm o'boy, utan att behöva smäcka i sig en Billys minutpizza för att inte hållas vaken av kurrandet. Nån måtta på nattätandet får det ju vara.
- För en som kan bli lite rädd för nattandet, om man har svåra sömnproblem, är det dessutom som ett psykpiller att avsluta dagen med nåt gott, helt förbjudet, som man dricker för att man är snäll mot sig själv och att man är värd det (just det, L'Oréal). Det mutar stressolle i grind. Det blir en trevlig ritual att gå och lägga sig, inget man blir rädd för.
Jag slet som ett djur förra veckan för att vrida min insomningstid från 05 till något närmare midnatt, med tanke på att jag skulle tala i Hägersten idag och åka hemifrån icke en sekund senare än 10.25. Och trots att jag sov flera timmar för lite i natt är jag alldeles uppvarvad. ME-folk brukar ha ett ord för att beskriva det, men det har jag glömt. Ni ser, speedad men glömsk. Trött och pigg. Fet och snygg :)
Men allvar, att jag sitter här med mental energi att skriva blogginlägg om att sova, det betyder nog att jag är lite för uppe i varv fortfarande för att kunna somna. Men att jag drömmer om det. Haha, no pun intended. Men att läsa en riktigt tråkig bok känns inte lockande. Men det får det nog bli. Efter o'boyen. Och jag tänker inte outa författaren. Ni får hitta era egna tråkiga böcker.
Och idag frågade gmail för första (?) gången ungefär: "Du skrev i mailet att du skulle bifoga nåt, men det har du inte gjort, har du glömt det?" Bästa frågan sen jag blev friad till.
Nu behöver jag bara nåt som hjälper mig med minnet. Härom dagen glömde jag att vad det nu var, var en sak som jag brukar glömma, så då glömde jag det. Ja, ni förstår att jag är förvirrad!
Igår förresten kändes det så konstigt i kroppen vid nio på kvällen. Kunde inte komma på vad det var. Men till slut fann jag mig -- jag var hungrig. Hade bara ätit en lakritsstång sen klockan ett, när vi åt midsommarbuffé hos Oscarsons. Är hungrig nu också. Har inte ätit nåt sen middagen klockan sex. När man har lite skeva sömnrutiner blir det också lite konstigt med mattiderna. Jag har ju faktiskt varit vaken i åtta timmar utan att äta nåt. Har inte tänkt på det, men nu skriker magen. Var faktiskt på väg att ta mig nåt förut, men då kom världens bästa doktor på chatten. Ja, jag tänker bara säga så och inte nämna hennes namn. Jag ska sluta att outa folk ju! Men en del av er känner henne. Doktor kan vara en ledtråd. Eller inte. Nu slutar jag.
Fast jag ska bara avsluta med ett av mina bästa sömntips: En kopp lagom varm oboy. Just det, tandläkarens mardröm, men på så många andra sätt är det superbra, nämligen:
- Vem får i sig varm mjölk?! Det ska ju vara rogivande men slås bara i äcklighet av välling. Men med oboypulver i går det bra.
- Oboy innehåller snabba kolhydrater (eller ja, vi kan väl kalla det vad det är: socker) och då höjs blodsockret snabbt, för att snabbt sjunka igen. Då blir man lite dåsig. Jämför timmen efter lunch. Har jag sagt att jag somnade under ett latinprov en gång? Just det.
- Sen är det också nåt med att ha nåt varmt i magen som gör att blodet dras dit, bort från hjärnan. Det blir man trött av. Och om man var lite för hungrig för att kunna somna, så blir man i alla fall tillfälligt mätt av en kopp varm o'boy, utan att behöva smäcka i sig en Billys minutpizza för att inte hållas vaken av kurrandet. Nån måtta på nattätandet får det ju vara.
- För en som kan bli lite rädd för nattandet, om man har svåra sömnproblem, är det dessutom som ett psykpiller att avsluta dagen med nåt gott, helt förbjudet, som man dricker för att man är snäll mot sig själv och att man är värd det (just det, L'Oréal). Det mutar stressolle i grind. Det blir en trevlig ritual att gå och lägga sig, inget man blir rädd för.
Jag slet som ett djur förra veckan för att vrida min insomningstid från 05 till något närmare midnatt, med tanke på att jag skulle tala i Hägersten idag och åka hemifrån icke en sekund senare än 10.25. Och trots att jag sov flera timmar för lite i natt är jag alldeles uppvarvad. ME-folk brukar ha ett ord för att beskriva det, men det har jag glömt. Ni ser, speedad men glömsk. Trött och pigg. Fet och snygg :)
Men allvar, att jag sitter här med mental energi att skriva blogginlägg om att sova, det betyder nog att jag är lite för uppe i varv fortfarande för att kunna somna. Men att jag drömmer om det. Haha, no pun intended. Men att läsa en riktigt tråkig bok känns inte lockande. Men det får det nog bli. Efter o'boyen. Och jag tänker inte outa författaren. Ni får hitta era egna tråkiga böcker.
smarta tips
- Take your bananas apart when you get home from the store. If you leave them connected at the stem, they ripen faster.
- Store your opened chunks of cheese in aluminum foil. It will stay fresh much longer and not mold!
- Peppers with 3 bumps on the bottom are sweeter and better for eating. Peppers with 4 bumps on the bottom are firmer and better for cooking.
- Flexible vacuum: To get something out of a heat register or under the fridge add an empty paper towel roll or empty gift wrap roll to your vacuum. It can be bent or flattened to get in narrow openings.
- Pin a small safety pin to the seam of your slip to eliminate static cling. It works; you will not have a clingy skirt or dress. Same thing works with slacks that cling when wearing panty hose.
- Tired of taking apart your blender to clean it after every use? Add a little dish soap, fill it with water and turn it on for a few seconds. Empty out your soapy water and rinse. Voila, all clean!
- Never peel and egg again. Just slice it in half then scoop it out with a knife.
- Jewellery Cleaner - place tin foil in the bottom of a container, place a few tablespoons of baking soda then pour boiling water in (enough to cover jewellery) then place jewellery in. Careful when removing as jewellery will be hot and then buff lightly
- Remove stripped screws with a rubber band.
Hittade ovanstående tips, och ungefär 400 till, via Pinterest här.
På samma gång som jag liksom exploderar för att vissa tips är så ... hurtiga, och andra så okunniga, och jag bara vägrar att "klappa min hemmafru-gen", så är jag ändå stillsamt fascinerad av somliga. T ex den om paprikorna. Ifall det stämmer är det ju snudd på genialt.
Eller hur!
Kom att tänka på vilken klänning jag hade på mig på Aarls 70-årskalas för fem år sen. (FEM ÅR SEN???) Och sen såg jag den här. Livet är grymt.
Men jag ler ändå. Och alltid lurar man nån :)
 |
| Källa |
Men jag ler ändå. Och alltid lurar man nån :)
Midsommardagen
Sitter utanför konsum medan Mikael köper en blomsterkvast till värdparet.
Folk har på sig träningsoverall och foppatofflor. Det verkar vara proletariatets kostym denna dag.
Men det är i alla fall uppehåll.
Dojjor, detta farliga
Varje gång jag går in på fejan på datorn ser jag reklam från ett skoföretag, zalando, på högersidan. Varenda sko jag har sett har varit seriöst habegärlig. Vågar knappt gå in där (måste förbereda färdigt mitt tal till på söndag -- 20 min i Hägersten; random, jag vet!
Men prova ni, o ni djärve!
Men prova ni, o ni djärve!
Tycker synd om
Jag är lite vissen idag. Sov bara åtta timmar, så mina gränser är flyttade väldigt nära noll. Har suttit upp två gånger, vid frukost och sen när Jehovas vittnen var här (Mikael är så snäll och lyssnar artigt, själv tycker jag det är slöseri med både deras och min tid). Har stått upp två minuter åt gången vid två tillfällen. Har legat resten av dagen i soffan. Och nu är jag hungrig men orkar varken gå till köket eller ta nåt att äta. Känner mig tråkig som bara klagar och klagar, men idag är jag extra ynklig. Halsen gör göront, liksom benen och huvudet. Fryser, svettas. Oh well. "Har nåt att ha ont i." Jättekäckt. Hade velat göra fin matsäck till M & co imorgon, nu när jag inte orkar följa med. Men nu kommer ett lagom storverk vara att ta fram plastbesticken och lämna köksdörren öppen om han vill ha nåt mer.
Förlåt att jag bara klagar.
Gråt
Idag har Försäkringskassan fått mig att gråta.
A V G L Ä D J E !!!!!!!!!!!!!!
Jag måste lura ut ett sätt att tacka vederbörande. Men man har ju aldrig deras besöksadress, och nu är det midsommar, och tänk om hon går på semester sen? Får de lämna ut såna uppgifter om man ringer 0771-numret??? Det kan väl inte räknas som mutor om jag skickar en bukett?! Vill ju inte sätta henne på pottkanten. Det kanske helt enkelt får bli ett scrappat kort med blommor på. Det måste de väl kunna eftersända till rätt kontor. Eller sätta in dagens ros i DN och hoppas att det når henne?
På det hela taget måste jag säga att jag inte mött någon på FK som är omedgörlig eller okunnig. (En del skulle nog säga att jag har haft tur, men so be it.) Å, vad jag är tacksam!
A V G L Ä D J E !!!!!!!!!!!!!!
Jag måste lura ut ett sätt att tacka vederbörande. Men man har ju aldrig deras besöksadress, och nu är det midsommar, och tänk om hon går på semester sen? Får de lämna ut såna uppgifter om man ringer 0771-numret??? Det kan väl inte räknas som mutor om jag skickar en bukett?! Vill ju inte sätta henne på pottkanten. Det kanske helt enkelt får bli ett scrappat kort med blommor på. Det måste de väl kunna eftersända till rätt kontor. Eller sätta in dagens ros i DN och hoppas att det når henne?
På det hela taget måste jag säga att jag inte mött någon på FK som är omedgörlig eller okunnig. (En del skulle nog säga att jag har haft tur, men so be it.) Å, vad jag är tacksam!
Titel å titel, är det så noga?
Jag har en helt galen fluga i sovrummet. Det ska bli skönt med sömnproppar. Eller vänta, heter det inte öronproppar?!
Träffade gullehunden igår oxvagnmmiå kunde inte låta bli att låna henne tills C kom hem. Så najs.
Temperaturappen säger 96% luftfuktighet, 6 grader och dimma. Hoppas veeeeeeerkligen inte att det var sommarens höjdpunkt med tanke på att från idag blir dagarna mörkare igen. Glädjedödare, jag vet, men det är inte jag som har bestämt det. Flugdödare snarare. Kan han sitta still och tyst mer än fem sekunder?
Marcus Birro kallade midsommar för melankolisk tror jag. Kanske därför jag alltid vill skippa midsommar. Som min sömn har varit den här veckan lär jag inte vakna förrän Tyrestafirandet är över ändå.
Har klippt luggen idag. Ser så tydligt var resten skulle klippas också, men även om jag orkade hålla upp armarna så länge som behövdes, skulle jag inte våga klippa mig i nacken. (S, hur vågade du?!) Får se om jag vaknar så tidigt att frissan har några tider kvar imorgon. Dan före dopparedan...
Lagade middag idag. Färdig potatisgratäng, bara häll i form och in i ugnen. Några vahettere-korvar i stekpannan, sallad och gurka och tomat rätt på tallriken. Kan det bli enklare. Efter en 7ohalvtimmes värmeslag på soffan kunde jag äta lite. En halv korv och några tuggor gratäng gick ner innan det sa stopp. Fick i mig salladen och Dubbelnougaten som KK kom förbi med från glassbilen. Mår så konstigt ibland. Borde vara van vid det här laget, men det är jag inte.
Det här börjar mer och mer likna en renodlad ME-blogg. Får odla lite annat att skriva om också. Om E inte tycker det blir för långt att läsa. Ja, nu rasar familjelångsintheten.
Har fortfarande inte tyckt till om kläderna på miniprinsessans dop. Kanske imorgon. Or maybe not, som Mia sa.
Gissa förresten om familjens invalider som inte orkar resa till USA går och hoppas på norwegians löfte om New york-lågprisbiljetter. Vilken grej att få träffa dem igen efter tre år. J är bara lite tveksam till att flyga långflygning ensam med två treåringar. Vi kanske kan få några tips -- om det blir nåt -- av mästaren på barn över Atlanten U Bomull.
Om det var nåt mer så har jag glömt det nu.
Fast jag glömmer aldrig min kärlek till Mikael. Just nu liknar våra armar bredvid varandra Dannebrogen. En av oss er rœde, någon er hvite. Eller blågrågenomskinlig.
Men jag drömmer om Kalabrien, Sardinien, Corsica, Azorerna. Turkiet och Tenerifa skulle väl också duga.
Just nu drömmer jag nog om att åka precis vartsomhelst. Fanns en groupon på Hägringe slott. Till och med nästgårdsturism lockar mig nu. Jag har det bra, jag, som kan drömma så trevligt.
Sweet dreams, babes.:bo
Köpt saker
När jag hade varit hos neurologen härom dagen drabbades jag som vanligt av ett allvarligt svårt fall av köplusta. Mikael släppte av mig på Port 73 medan han tvättade bilen. Konstigt nog sa jag förut att Port 73 var värdelöst och att jag aldrig tänkte handla där mer. Men nu gillar jag det, mest för att Deichmann finns där och har skor i storlek 42.
Egentligen borde man inte köpa tyska skor. De är kända för att vara fotriktiga och fula. Men jag har köpt ett par skor där förut, svarta läderballerina för 249:- tror jag det var, som sitter som tofflor och som jag är jättenöjd med. Så nu köpte jag fler par skor. Jag har försökt att köpa på eBay, men det där med att inte prova duger aldrig. Alla mina högklackade skor från eBay sitter som gjutna (och dem måste jag sälja av nu för jag får för ont i benen av att ha klackar) men ballerinamodellerna har varit svårare att få till rätt. Så då är det värt priset av två par eBay-skor att få ett par som jag inte måste sälja vidare utan som passar.
Köpte tre par ballerinor. Ett par för 124:- (halva priset), och så fick jag ett av de andra paren för halva priset eftersom jag köpte två par, så det blev 124:- för dem också, och så ett par för 229:-. Fantastiska priser. Ett par röda, ett par fuchsia/magenta, och ett par beige/grå. Är väldigt nöjd. En kvinna kanske inte behöver ett par skor i varje färg, men mina röda lackballerinor sjunger på sista versen efter flera somrar, och ersätta skor man redan har som man har använt slut på, det får man väl?
Och så ska jag bara göra en eller två saker jag har på att göra listan som är före "sälja grejer på tradera". Hoppas inte det hoppar fram nåt. Jo, det kommer ju att bli midsommar. Det har jag egentligen inte tid med. Det kommer att "ta" en halv/en vecka att fira midsommar i några timmar. Grr. Är det 15 grader varmt ute då så tänker jag nog strunta i hela grejen. Vill inte sitta och frysa medan Mikael grillar saker vi får äta på vingliga papperstallrikar. Och jag vaknar aldrig så tidigt att vi får se några barn hoppa grodor, om det nu är något nöje såvida det inte är besläktade barn. Konstigt, jag har inte gillat midsommar på länge, länge. Helgerån att säga så, jag vet.
Jag köpte också ett par svarta byxor. Det var på tiden. De svarta jag har nu håller på att gå i bitar i midjan. Skulle sy igen det trasiga när symaskinen var framme, men jag har fått en sak som har knött sig emellan på att göra-listan, och då var det skönt att få ett par helt nya byxor istället. De var nog långa, och det är inte lätt ska ni veta! Behövde bara prova fyra par byxor innan jag hittade dessa, som var perfekta. Och tid och ansträngningar är lika mycket värt som pengar. Att köpa ett par byxor som inte ens är på rea, i första affären man är inne i, det har inte hänt på tio år eller så. Men byxor kan jag inte köpa på eBay, för de har för korta ben i England. De är inte vikingar och det märks. Behöver bara ett par nya jeans också, men det väntar jag lite med. Jeans för plustjejer sitter sällan som man vill, så jag är inte så sugen att prova i alla fall. Ska sälja mina favoritsmaljeans från MQ som jag bara hann använda ett par gånger före viktuppgången. Men hjälp, de satt som gjutna, och gjorde precis rätt sak på rätt ställe.
Köpte också ett armband med stora svarta fyrkanter och ett halsband med turkosa pärlor. Det hade jag tänkt att pimpa upp lite, vika dubbelt, fästa en brosch på, och/eller en blomma, och sen knyta med sidenband eller möjligtvis organza. Om jag är en riktigt duktig flicka tar jag före- och efterbild åt er! Smyckena var givetvis på rea.
Det viktiga är att man tycker om sakerna man köper, inte att de är billiga. En ful grej på rea är ju liksom inte nån addition. Men jag är lite fyndtokig. Som sjukpensionär har jag ju dessutom haft mer eller mindre ont om pengar i många år, så jag har blivit rätt bra på att köpa billigt.
Ska bara komma på hur jag ska göra rent mina vita sidenskor. De har använts rätt flitigt både förra sommaren och ett par gånger nu i år, så de börjar show signs of wear. Dem köpte jag för 30:- på tradera. Då var de använda bara en gång och de satt som gjutna på mig. Jag tog på mig dem på mitt bröllop, efter att vi hade fotats (så klackarna skulle göra klänningen så lång som det var meningen), men sen var det superskönt att ha platta skor resten av dagen. Vet ni hur man tvättar sidenskor? Eller om det är satinskor? Tvål? Diskmedel? Såpa? Babyservetter?
Trots att jag äääääääääääälskar klackar och har gjort så sen jag var tonåring, så börjar mina klackdagar vara räknade. Men man kan drömma. Just nu ville jag gärna ha ett par tvåfärgade skor, som dessa från Zara eller dessa från La Redoute.
Önskade också att jag kunde glassa omkring i ett par höga denimsandaler, dessa är från Tommy Hilfiger på La Redoute. Har för mig att jag sett liknande på h&m, men nu hittar jag dem inte.
Nä, nu har jag suttit för länge. Njut av era klackar, medan tid är!
Egentligen borde man inte köpa tyska skor. De är kända för att vara fotriktiga och fula. Men jag har köpt ett par skor där förut, svarta läderballerina för 249:- tror jag det var, som sitter som tofflor och som jag är jättenöjd med. Så nu köpte jag fler par skor. Jag har försökt att köpa på eBay, men det där med att inte prova duger aldrig. Alla mina högklackade skor från eBay sitter som gjutna (och dem måste jag sälja av nu för jag får för ont i benen av att ha klackar) men ballerinamodellerna har varit svårare att få till rätt. Så då är det värt priset av två par eBay-skor att få ett par som jag inte måste sälja vidare utan som passar.
Köpte tre par ballerinor. Ett par för 124:- (halva priset), och så fick jag ett av de andra paren för halva priset eftersom jag köpte två par, så det blev 124:- för dem också, och så ett par för 229:-. Fantastiska priser. Ett par röda, ett par fuchsia/magenta, och ett par beige/grå. Är väldigt nöjd. En kvinna kanske inte behöver ett par skor i varje färg, men mina röda lackballerinor sjunger på sista versen efter flera somrar, och ersätta skor man redan har som man har använt slut på, det får man väl?
Och så ska jag bara göra en eller två saker jag har på att göra listan som är före "sälja grejer på tradera". Hoppas inte det hoppar fram nåt. Jo, det kommer ju att bli midsommar. Det har jag egentligen inte tid med. Det kommer att "ta" en halv/en vecka att fira midsommar i några timmar. Grr. Är det 15 grader varmt ute då så tänker jag nog strunta i hela grejen. Vill inte sitta och frysa medan Mikael grillar saker vi får äta på vingliga papperstallrikar. Och jag vaknar aldrig så tidigt att vi får se några barn hoppa grodor, om det nu är något nöje såvida det inte är besläktade barn. Konstigt, jag har inte gillat midsommar på länge, länge. Helgerån att säga så, jag vet.
Jag köpte också ett par svarta byxor. Det var på tiden. De svarta jag har nu håller på att gå i bitar i midjan. Skulle sy igen det trasiga när symaskinen var framme, men jag har fått en sak som har knött sig emellan på att göra-listan, och då var det skönt att få ett par helt nya byxor istället. De var nog långa, och det är inte lätt ska ni veta! Behövde bara prova fyra par byxor innan jag hittade dessa, som var perfekta. Och tid och ansträngningar är lika mycket värt som pengar. Att köpa ett par byxor som inte ens är på rea, i första affären man är inne i, det har inte hänt på tio år eller så. Men byxor kan jag inte köpa på eBay, för de har för korta ben i England. De är inte vikingar och det märks. Behöver bara ett par nya jeans också, men det väntar jag lite med. Jeans för plustjejer sitter sällan som man vill, så jag är inte så sugen att prova i alla fall. Ska sälja mina favoritsmaljeans från MQ som jag bara hann använda ett par gånger före viktuppgången. Men hjälp, de satt som gjutna, och gjorde precis rätt sak på rätt ställe.
Köpte också ett armband med stora svarta fyrkanter och ett halsband med turkosa pärlor. Det hade jag tänkt att pimpa upp lite, vika dubbelt, fästa en brosch på, och/eller en blomma, och sen knyta med sidenband eller möjligtvis organza. Om jag är en riktigt duktig flicka tar jag före- och efterbild åt er! Smyckena var givetvis på rea.
Det viktiga är att man tycker om sakerna man köper, inte att de är billiga. En ful grej på rea är ju liksom inte nån addition. Men jag är lite fyndtokig. Som sjukpensionär har jag ju dessutom haft mer eller mindre ont om pengar i många år, så jag har blivit rätt bra på att köpa billigt.
Ska bara komma på hur jag ska göra rent mina vita sidenskor. De har använts rätt flitigt både förra sommaren och ett par gånger nu i år, så de börjar show signs of wear. Dem köpte jag för 30:- på tradera. Då var de använda bara en gång och de satt som gjutna på mig. Jag tog på mig dem på mitt bröllop, efter att vi hade fotats (så klackarna skulle göra klänningen så lång som det var meningen), men sen var det superskönt att ha platta skor resten av dagen. Vet ni hur man tvättar sidenskor? Eller om det är satinskor? Tvål? Diskmedel? Såpa? Babyservetter?
Trots att jag äääääääääääälskar klackar och har gjort så sen jag var tonåring, så börjar mina klackdagar vara räknade. Men man kan drömma. Just nu ville jag gärna ha ett par tvåfärgade skor, som dessa från Zara eller dessa från La Redoute.
Nä, nu har jag suttit för länge. Njut av era klackar, medan tid är!
Tigga pengar
Om USA:s största ME-förening (CFIDS Association, som man kan lita på, jag orkar inte skriva detaljerna här, men de utför genom sina systerorganisationer seriös forskning och får resultat. Jag håller mig à jour med det. Läs mer t ex här.) får bidrag från 100 nya donatorer före 30 juni får de också $10 000 från familjen Lesser. Alltså, du kan ge precis så lite du vill, via kontokort eller PayPal, och bidra till ett större belopp till forskningen. Det betyder en chans för mig att bli frisk. Det skulle betyda ENORMT MYCKET för mig och många av mina sjuka vänner.
Här är länken till hur man betalar. https://donate.cfids.org/
Inte min första tanke
När jag ser den här bilden tänker jag inte att killens frisyr ser lite skum ut.
Jag tänker: Fy sjutton vilka fantastiska hårprodukter! Synd att det inte står vilket märke det är.
Ja, alltså, jag är ju den som har myntat uttrycket Klappa kanin. Om mig själv. "Klappa kanin" är när man har sånt hår som jag, platt och mesigt och lent, som om ens huvud är en kanin som nån har klappat. Länge. Så jag är lite fixerad vid hårprodukter. No pun intended.
Jag tänker: Fy sjutton vilka fantastiska hårprodukter! Synd att det inte står vilket märke det är.
Ja, alltså, jag är ju den som har myntat uttrycket Klappa kanin. Om mig själv. "Klappa kanin" är när man har sånt hår som jag, platt och mesigt och lent, som om ens huvud är en kanin som nån har klappat. Länge. Så jag är lite fixerad vid hårprodukter. No pun intended.
Inte Vad är INTE framgång?
Inlägget om framgång handlade visst inte om vad framgång är, utan om vad jag tycker INTE är framgång, som att strö pengar omkring sig eller säga att man är framgångsrik.
Däremot inser jag nu att jag inte har definierat vad jag tycker är framgång.
Jag lägger redan nu ett sånt inlägg i utkast, för jag måste tänka lite mer på saken. Men det kommer.
I väntan på det kan ni få en... hmm ... en hund som ser ut som jag känner mig. Källa.
Däremot inser jag nu att jag inte har definierat vad jag tycker är framgång.
Jag lägger redan nu ett sånt inlägg i utkast, för jag måste tänka lite mer på saken. Men det kommer.
I väntan på det kan ni få en... hmm ... en hund som ser ut som jag känner mig. Källa.
Där kom smällen
Den här veckan har varit lite för fullbokad. Orkar inte lista allt jag gjort, men det är ändå bara normala göromål som Apoteket, skära sallad, duscha, sitta på en stol.
Idag kom en rejäl krasch. Jag sov drygt elva timmar men har så ont att jag inte kan ta mig upp ur sängen. Jag drömde till och med att jag sov.
Telefonbatteriet är fullt och räddar mig.
Men jag börjar bli hungrig.
Vad är framgång?
Har i och med min sjukdom haft många möjligheter att fundera över vad som gör en människa framgångsrik. Jag har ju noll karriär, vilket faktiskt har varit svårt ibland, eftersom ens jobb är ett så "lätt" sätt att känna sig framgångsrik. Att kunna saker, veta hur saker fungerar, att få feedback från chefer och kunder (eller om de kallas patienter eller elever), ger en ofta en kick uppåt på självförtroendeskalan.
Jag får aldrig jobb-kickar. Därför har jag fått träna mig på att hitta andra kickar. Att ha varit framgångsrik i min lilla karriär för 20 år sen räcker inte långt nu. Och att ha avslutat en magisterutbildning på universitetet med högsta betyg men utan studieskulder, mitt i en handikappande sjukdom, är en ännu större bedrift, men det kan jag inte heller leva på längre. Så är jag framgångsrik?
Den som måste säga att den är framgångsrik är det inte. Det är som när bilhandlaren heter "Honest Joe's". Eller när Kajsa sa apropå vad hon gjort på djurparken: "Jag har inte ätit getornas bajs". Att slå på egen trumma fungerar för det allra mesta bara för slagverkare. I andra fall får det motsatt effekt. (Säger jag, som ju brukar beskriva min egen förträfflighet här på bloggen.)
Att skryta över sina barn brukar också kunna ge folk en känsla av framgång. Vissa tror på allvar att deras barn är bättre än andras, och jag blir alltid så frestad då, att berätta egna familjehistorier. "Läste Agatha Christie när han var fyra" och sånt. Det är bra med roliga berättelser om barnen eller som loggar över livet, vardagen och tiden. Men ibland finns ingen som helst distans utan bara skryt. Jag inbillar mig att man kan skryta lite grann, men bara ytterst lite, och man måste göra det skälmskt, annars luktar det illa.
Jag får aldrig jobb-kickar. Därför har jag fått träna mig på att hitta andra kickar. Att ha varit framgångsrik i min lilla karriär för 20 år sen räcker inte långt nu. Och att ha avslutat en magisterutbildning på universitetet med högsta betyg men utan studieskulder, mitt i en handikappande sjukdom, är en ännu större bedrift, men det kan jag inte heller leva på längre. Så är jag framgångsrik?
Den som måste säga att den är framgångsrik är det inte. Det är som när bilhandlaren heter "Honest Joe's". Eller när Kajsa sa apropå vad hon gjort på djurparken: "Jag har inte ätit getornas bajs". Att slå på egen trumma fungerar för det allra mesta bara för slagverkare. I andra fall får det motsatt effekt. (Säger jag, som ju brukar beskriva min egen förträfflighet här på bloggen.)
Att skryta över sina barn brukar också kunna ge folk en känsla av framgång. Vissa tror på allvar att deras barn är bättre än andras, och jag blir alltid så frestad då, att berätta egna familjehistorier. "Läste Agatha Christie när han var fyra" och sånt. Det är bra med roliga berättelser om barnen eller som loggar över livet, vardagen och tiden. Men ibland finns ingen som helst distans utan bara skryt. Jag inbillar mig att man kan skryta lite grann, men bara ytterst lite, och man måste göra det skälmskt, annars luktar det illa.
"Många har tittat på framgång enbart ur ett ekonomiskt perspektiv. Att ha framgång enligt detta snäva synsätt innebär då att man enbart tittar på de yttre tecknen på välstånd, och följaktligen fokuserar man snart helt på materiella ägodelar eller på tanken att vilja ha dem. Detta leder oundvikligen till avundsjuka, girighet och själviskhet.
Det skapar också ett enormt avstånd mellan oss och våra medmänniskors behov, även vår familj, eftersom vi inte längre använder tiden till det som betyder mest, utan till det vi vill ha mest." (Källa)
På sistone har jag upptäckt ett ord på flera ställen i Mormons bok: När det pratas om folkets begynnande rikedom och påföljande högmod, beskrivs kläderna som mycket dyrbara (Alma 4:6). Alltså inte fina, utan bara dyra.
Det slog mig med stor kraft. Alla kan och bör vara "fina". Man bör göra det bästa av sitt utseende och klä sig med respekt för den man är och för de tillfällen man befinner sig i.
Men man bör inte bosätta sig framför spegeln. Spegeln ska man göra till sin vän, men inte till sitt största eller -- huvva -- enda intresse. Tänk om alla kunde använda fem minuter av den kommande veckans normala spegeltittartid till att tänka ut hur man kan hjälpa eller glädja någon annan? Vilken revolution!
Och just det, om du inte är intresserad av att klä dig fint utan endast dyrt, då kanske ditt hjärta tjänar Mamon och inte Gud.
Någon har sagt: Den man, som kan tjäna mer pengar än hans fru gör av med, är framgångsrik. Den kvinna, som kan hitta en sådan man, är framgångsrik.
Skämt åsido. Kanske är det inte ett tecken på förträfflighet att ha mer pengar än andra och visa det/berätta det. Kanske man borde göra som min Mikael -- så fort han får lite pengar ger han bort dem. Han kommer aldrig att bli rik. Men han kommer alltid att vara generös och godhjärtad, och det är viktigare.
P.S. Visst är det ironiskt att den enda etiketten jag kom på att sätta på det här inlägget var pengar, och just pengar är ju precis tvärt emot vad jag besvarar inläggets rubrikfråga med.
Dagens botox
Har längtat efter den här dagen de senaste två veckorna. Har haft migrän alla dagar utom en, och inte heller igår, men då hade jag i gengäld fått medicinhuvudvärk, dvs när jag har tagit triptaner (migräntabletter) för många dagar i rad så får jag ont i huvudet när jag inte tar dem. Det gjorde rejält ont igår kväll, och värkmediciner hjälper inte. Det är lite hopplöst när man vet att man bara måste stå ut. Men när jag inte hade somnat på en och en halv timme tog jag mera sömnpiller och en migräntablett. Jag skulle nämligen upp tidigt och behövde verkligen sova för att ta mig ur sängen.
Det gick bra, jag somnade, vaknade, duschade och kom i god tid till min underbare läkare. Ojojoj, vad bra han är.
Och så fick jag mitt botox. Förra gången hade han gjort lite annorlunda, sen några av hans patienter hade klagat på kosmetiska förändringar pga botoxen. Han hade satt två stick på ett visst ställe istället för fyra, men eftersom jag hade haft så mycket migrän i slutet gick han tillbaka till det vanliga. Jag har aldrig märkt att nåt hänger, förutom allra första gången, när mina ögonbryn blev lite slappa. Men nästa gång visste han bara att han skulle sätta dem annorlunda för att undvika häng och jag har haft noll problem med det sen dess. Jag antar att han måste lära känna mitt ansikte också. Nu behöver jag inte spänna bitmusklerna längre när han ska sticka där, för han ser var ingröpningen där den muskeln borde vara sitter.
Det är verkligen en gudagåva att få botox mot migränet. Nu när jag har haft så mycket migrän så förstår jag inte hur jag stod ut att ha det så mer eller mindre jämt förut. Triptaner och värkmedicin hjälper, men migrän är inte bara huvudvärk utan också annat. Man blir sjuk. Det påverkar hela en på nåt vis. Men vet man inget annat, så måste man ju bara stå ut. Men idag var en mycket, mycket efterlängtad dag.
Och jag har inte ens huvudvärk nu! Lite för bra för att vara sant, med tanke på att botoxen tar ett par dar på sig för att verka.
Men, som läkaren sa idag, placeboeffekten utgör 30%. Så bring on the saline!
Det gick bra, jag somnade, vaknade, duschade och kom i god tid till min underbare läkare. Ojojoj, vad bra han är.
Och så fick jag mitt botox. Förra gången hade han gjort lite annorlunda, sen några av hans patienter hade klagat på kosmetiska förändringar pga botoxen. Han hade satt två stick på ett visst ställe istället för fyra, men eftersom jag hade haft så mycket migrän i slutet gick han tillbaka till det vanliga. Jag har aldrig märkt att nåt hänger, förutom allra första gången, när mina ögonbryn blev lite slappa. Men nästa gång visste han bara att han skulle sätta dem annorlunda för att undvika häng och jag har haft noll problem med det sen dess. Jag antar att han måste lära känna mitt ansikte också. Nu behöver jag inte spänna bitmusklerna längre när han ska sticka där, för han ser var ingröpningen där den muskeln borde vara sitter.
Det är verkligen en gudagåva att få botox mot migränet. Nu när jag har haft så mycket migrän så förstår jag inte hur jag stod ut att ha det så mer eller mindre jämt förut. Triptaner och värkmedicin hjälper, men migrän är inte bara huvudvärk utan också annat. Man blir sjuk. Det påverkar hela en på nåt vis. Men vet man inget annat, så måste man ju bara stå ut. Men idag var en mycket, mycket efterlängtad dag.
Och jag har inte ens huvudvärk nu! Lite för bra för att vara sant, med tanke på att botoxen tar ett par dar på sig för att verka.
Men, som läkaren sa idag, placeboeffekten utgör 30%. Så bring on the saline!
17 klänningar
17 klänningar låter som en film, men det är ett bildspel från Expressen.
Jag fick lite nippran och skulle dels sätta klänningarna i snygghetsordning och också i prisordning. Ville helt enkelt se om den dyraste var finast och den billigaste fulast. Nu blev det varken eller, och det var för avancerat att hitta på nån sorts ekvation eller integral eller cymbal eller vad det heter -- alltså nåt som visar kopplingen mellan pris och snygghet. Men det blev oöverstiglit jobbigt att bara tänka på. Jag sätter in de 17 klänningarna i den ordningen de är i Expressen. Kanske orkar jag skriva på nån eller några vilka som var dyrast och vilka betyg jag sätter osv.
Jag fick lite nippran och skulle dels sätta klänningarna i snygghetsordning och också i prisordning. Ville helt enkelt se om den dyraste var finast och den billigaste fulast. Nu blev det varken eller, och det var för avancerat att hitta på nån sorts ekvation eller integral eller cymbal eller vad det heter -- alltså nåt som visar kopplingen mellan pris och snygghet. Men det blev oöverstiglit jobbigt att bara tänka på. Jag sätter in de 17 klänningarna i den ordningen de är i Expressen. Kanske orkar jag skriva på nån eller några vilka som var dyrast och vilka betyg jag sätter osv.
 |
| 699:-, 4 |
 |
| 2899:- = dyrast, 4 |
 |
| 385:-, 4 |
 |
| 129,95:- = billigast. 2 (ser sladdrig ut) |
 |
| 999:-, 5 |
 |
| 1699:-, 3 |
 |
| 540:-, 3 |
 |
| 399:-, 4 |
 |
| 299,95:-, 2 (sned nederkant drar ner betyget) |
 |
| 249:-, 1 (tål inte jättesned nederkant) |
 |
| 299:-, 1 |
 |
| 949:-, 5+ |
 |
| 399:-, 3 |
 |
| 900:-, 1- (fulast, endast 4 plagg var dyrare...) |
 |
| 299:-, 3 |
 |
| 399:-, 5 (plisserat, orange, classy. tre trender i ett) |
 |
| 599:-, 5+ (relativt billigt för en riktigt tjusig klänning @Sisters. Som nog funkar på er kortbenta i a f.) |
Alejandro Fuentes Bergström - Jag Fullkomligt Jublar (Officiell musikvideo)
Ni har väl inte missat den chilenska apan som älskar ordning och blanketter -- och därmed Sverige.
Här den absolut ljuvligaste sommarslagdängan.
Grattis!
Både M och jag är trötta idag, av olika anledningar. Men samtidigt känner jag att jag måste fira. Har till och med duschat ju!
Vi har en färdigmat i frysen, från Ikea faktiskt (visste inte ens att de konkurrerade med Dafgårds mfl). Det är köttbullar, brunsås och potatismos. Det måste ju vara det svenskaste man kan äta. Om Mikael och jag delar på den, kan man räkna det som att vi har firat nationaldagen då? Nej, jag vet.
Men om jag vispar ihop lite chokladmousse och serverar med hallon och grädde, då räknas det!
Grattis på födelsedagen, Sverige, jag älskar dig.
Vi har en färdigmat i frysen, från Ikea faktiskt (visste inte ens att de konkurrerade med Dafgårds mfl). Det är köttbullar, brunsås och potatismos. Det måste ju vara det svenskaste man kan äta. Om Mikael och jag delar på den, kan man räkna det som att vi har firat nationaldagen då? Nej, jag vet.
Men om jag vispar ihop lite chokladmousse och serverar med hallon och grädde, då räknas det!
Grattis på födelsedagen, Sverige, jag älskar dig.
Sverige
Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
Text: Verner von Heidenstam
Musik: Wilhelm Stenhammar
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
Lite mode
Ni vet det där ensidiga modet? Att saker bara har en axel?
Undrar varför samma mode aldrig sprider sig till att gälla benen.
Och nu inför sommaren så kan det vara på sin plats med en varning för foppatofflor. De ska visserligen alltid varnas för, men här har ni som eventuellt är svårflirtade av modemässiga anledningar ett mer påtagligt skäl. Hoppas jag.
 |
| Källa: Carolina Herrera Spring 2012 |
Undrar varför samma mode aldrig sprider sig till att gälla benen.
 |
| Källa: Den läskiga anti-mode-bloggen Poorly dressed |
Och nu inför sommaren så kan det vara på sin plats med en varning för foppatofflor. De ska visserligen alltid varnas för, men här har ni som eventuellt är svårflirtade av modemässiga anledningar ett mer påtagligt skäl. Hoppas jag.
 |
| Källa: Den läskiga anti-mode-bloggen Poorly dressed |
För gammal?
Ja, ni som läser noga här och lägger all information på minnet kommer ihåg från igår att jag har köpt en ny parfym, Estée Lauders Pleasures/bloom. Jag hade Pleasures för några år sen och gillade den, så jag trodde det var ett säkert kort.Men "några år" var nog 20, och plötsligt tycker jag att jag är för gammal för att lukta som en blombukett. Jag glömde att jag är en vuxen kvinna nu, över fyrtio till och med.
Eller så är det att jag sen igår förknippar doften med läckande paket som stinker blommor i lägenheten.
Vilken dag
Hade tid hos doktorn imorse 8.35. Tjena. Hade nog hunnit med 3½ timmars sömn, eller nåt sånt. Har legat i sängen i tre timmar nu på eftermiddagen (och hade som vanligt svårt att stänga av huvudet för jag kom på så många roliga blogginlägg, som jag har glömt av nu...) men jag längtar väldigt mycket till i natt. Kanske blir en blessing in disguise om jag kan somna tidigare i natt. Även om det inte brukar funka att tvinga sömnen.
De där pionerna var lika kassa som nästa bukett var fantastisk! Den är full av blommor som fortfarande står sig, över en vecka senare. Och det var en kvist liljor med och som numera luktar så starkt att jag har fått ställa in den vasen i badrummet. Om dörren är öppen känner jag hur det tar över hela lägenheten. Men min vana trogen lämnade jag dörren öppen förut idag för att jag körde torktumlaren. Och nu luktar det lite väl mycket blommor här hemma.
Lägg till detta att jag fick en parfym på posten som också luktar, eller i alla fall så luktar lagren av förpackningsplast. De var aningens fuktiga och själva flaskan var också hal, så nu luktar det parfym och liljor. Måste kanske flytta ut på balkongen. Det är inte lätt att vara så doftkänslig. Men värre problem finns ju.
(Ja, efter flera veckors letande efter en ny parfym -- hade bestämt mig för min favvo igen, Romance av Ralph Lauren men den blev aldrig billigare än 300 spänn och jag var lite för snål -- så gav jag med mig och köpte en Estée Lauder Pleasures/bloom för bara nån hundring utan lock, och det var det som var felet vid postningen att toppen måste ha tryckts ner under transport eftersom flaskan var fuktig av parfym.
Dessutom har jag fått mitt komet-garage idag! Det är en klump som inte är det vackraste jag sett, men det ska bli så underbart att inte ha kometen i hallen. Man får redan gå på sidan till min säng och det ska bli skönt att kunna gå rakt i hallen.
När jag åkte hem från läkaren idag (tänk att kunna ta sig dit själv! Och även om själva besöket inte öppnade några mirakulösa portar av välmående, så gör hon ändå sitt bästa med det hon kan, som remisser och annat) gick fyra ungdomar i bredd till skolan och jag använde faktiskt tutan. De vände sig om och såg glada ut allihopa när de såg kometen. En kille ropade: "Kör ditt fortaste", varpå jag la i harens växel (den långsamma har ju en bild på en sköldpadda vid vredet). Sen höjde jag ena handen i en segergest och puffade vidare. Men man kunde ju tro att ungdomar skulle retas lite, men de flesta ungdomar jag har mött har blivit på gott humör och tyckt att den liksom är lite... jag vill inte säga häftig eller cool, men att de gillar den på nåt vis.
Folk reagerar mycket olika på kometen. Jag ser ju lite ung ut för att behöva ha den, så folk fattar att det är nåt fel på mig. En del blir väldigt artiga, överartiga, och lämnar väldigt mycket plats och nästan med yviga gester. En del ler och man ser hur de tänker att det är väldigt käckt med en komet osv. En del reagerar inte överhuvudtaget.
Och just det, jag har fått ett garage till min komet. Eller det skrev jag för två stycken sen, ser jag här. OK, det var nog tecknet på att dagens hjärna inte är knivskarp. Jag ska avboka de där sista hjärnoperationerna för jag känner mig dessutom lite ostadig i högerhanden.
Men HJÄLP vad det luktar här hemma. Gott fast mycket. Om ni vill dölja nån obehaglig strumplukt eller så är ni välkomna hem till oss. Här luktar allt rosor.
P.S. Det här är väl inte av allmänt intresse -- men hey, när brukar min blogg vara av allmänt intresse?! -- men jag brukar ju tycka att jag har ordning på saker. Jag orkar inte städa, men jag brukar ha orkat organisera saker och därmed veta var de är. Vi behövde tvättmaskinsmanualen. Den fanns inte i den alltmer svällande tidskriftssamlaren. Hade ett minne av att jag lagt den på själva tvättmaskinen. Men där låg den inte. M satt och kollade på nätet bland modellnummer och allt, och hittade den till slut. Ingenjören tillika manualnörden i honom satt och läste om olika tvättprogram, inställningar osv. Men nåt gnagde i mig. Har jag slarvat bort en så viktig sak som en apparatmanual? Det kändes inte bra. Så idag tittade jag efter där jag sa att jag lagt den. Den kunde ju ha ramlat ner mellan maskinerna när tvättmaskinen kör centrifugering. Det låter till och med troligt. Och jag hade ett minne av att jag sett kanten sticka fram, kanten på broschyren ovanpå tvättmaskinen men under träbänken. Och vet ni vad? Manualen fanns där, den hade glidit över och låg på torktumlaren! Jag blev så glad! Det var som en bekräftelse på att min hjärna ändå har några celler kvar, att jag inte är helt borträknad, opålitlig, helglömsk. Det gjorde mig väldigt gott.
Nu är det dags för migränpiller och en akut-gorbys. Vi måste göra nåt åt det här med matlagningen! Kanske ska läsa på kommunens hemsida om hur det beviljas hemhjälp. Usch, vad läskigt.
Igår (=en dålig dag) tvättade jag håret och satt upp vid matbordet i två timmar. Det var alla ansträngningar jag gjorde. Det fick jag feber av. Det låter väl som om jag kan behöva hjälp? Vi har ju klarat oss på att Mikael har varit hemma så mycket. Men nu när han jobbar "borta" måste jag klara mig mer själv. Ja ja, bla bla bla.
---------
Vilken räddning! Brolin, din tunnis, you've got nothing on me! Jag sitter i köket. Jag ser en geting på balkongen genom köksfönstret. Inser att lägenheten luktar som 100 blombuskar och att balkongdörren är öppen för att vädra ut sagda doft. Den måste vara på väg in hit! Jag slänger mig upp, märker att överansträngningsknät spökar så jag springer haltande till dörren och drar snabbt igen den. Ni förstår väl referensen till Brolin? Min oerhörda reaktionsförmåga alltså.
För mamma fick ju in en geting som var stor som tre på Mors dag. Nåt sånt vill jag inte vara med om, särskilt inte när Mikael inte ens är hemma och kan rädda mig! För visserligen tycker jag att varje redig kvinna ska kunna rädda sig själv, men jag gör faktiskt undantag för getingar och ormar.
Har jag berättat att mina sinnesintryck har börjat spöka på sistone? Jag ser saker på golvet, typ spindlar, som inte finns, eller fläckar på kläder, känner saker på huden som inte är där, känner dofter som inte finns. Härom dagen började det lukta kaffe under en kaffereklam. Det har vi ju säkert inget hemma. Igår luktade det vanilj, men det enda som fanns i närheten var knäckebröd. Jag har också börjat höra saker som jag inte är säker på om jag hör eller inte, men i enlighet med ovan så är det nog inbillning. Gissa om jag hör en geting nu. Har redan varit uppe tre gånger. My knee is killing me. Men om det faktiskt vore ett riktigt ljud så skulle jag ju upptäcka den. Och jag har ju lite korsade banor mellan mina sinnesupplevelser right now, så precis som det inte fanns nån vanilj så finns det nog ingen geting.
Men man kan ju få hjärtattack för mindre.
Nu hörde jag den definitivt! I köket. Eller var det en fluga?
Hjälp, vilken låg historia det här blev. Jag såg den till slut. Hämtade flugsmällan och den där som är som ett tennisracket som ska zappa ihjäl flygen. Men jag var inte säker på att batteriet inte behövde bytas efter tre årstider i garderoben, så jag vågade inte irritera djuret genom att bara slå till det, utan jag tänkte anamma metoden döda direkt. Men nu höll jag istället huvudet kallt, öppnade balkongdörren och ställde mig så att jag var bakom getingen och kunde gå mot den så att den då skulle flyga mot dörren. Den gjorde det och var ute på bara några sekunder. Men det där med hjärtattacken är nog ändå sant. Nu blir det ryggläge resten av dagen. Puh. Det är inte lätt att vara djungelkvinna och försvara sitt hem.
De där pionerna var lika kassa som nästa bukett var fantastisk! Den är full av blommor som fortfarande står sig, över en vecka senare. Och det var en kvist liljor med och som numera luktar så starkt att jag har fått ställa in den vasen i badrummet. Om dörren är öppen känner jag hur det tar över hela lägenheten. Men min vana trogen lämnade jag dörren öppen förut idag för att jag körde torktumlaren. Och nu luktar det lite väl mycket blommor här hemma.
Lägg till detta att jag fick en parfym på posten som också luktar, eller i alla fall så luktar lagren av förpackningsplast. De var aningens fuktiga och själva flaskan var också hal, så nu luktar det parfym och liljor. Måste kanske flytta ut på balkongen. Det är inte lätt att vara så doftkänslig. Men värre problem finns ju.
(Ja, efter flera veckors letande efter en ny parfym -- hade bestämt mig för min favvo igen, Romance av Ralph Lauren men den blev aldrig billigare än 300 spänn och jag var lite för snål -- så gav jag med mig och köpte en Estée Lauder Pleasures/bloom för bara nån hundring utan lock, och det var det som var felet vid postningen att toppen måste ha tryckts ner under transport eftersom flaskan var fuktig av parfym.
Dessutom har jag fått mitt komet-garage idag! Det är en klump som inte är det vackraste jag sett, men det ska bli så underbart att inte ha kometen i hallen. Man får redan gå på sidan till min säng och det ska bli skönt att kunna gå rakt i hallen.
När jag åkte hem från läkaren idag (tänk att kunna ta sig dit själv! Och även om själva besöket inte öppnade några mirakulösa portar av välmående, så gör hon ändå sitt bästa med det hon kan, som remisser och annat) gick fyra ungdomar i bredd till skolan och jag använde faktiskt tutan. De vände sig om och såg glada ut allihopa när de såg kometen. En kille ropade: "Kör ditt fortaste", varpå jag la i harens växel (den långsamma har ju en bild på en sköldpadda vid vredet). Sen höjde jag ena handen i en segergest och puffade vidare. Men man kunde ju tro att ungdomar skulle retas lite, men de flesta ungdomar jag har mött har blivit på gott humör och tyckt att den liksom är lite... jag vill inte säga häftig eller cool, men att de gillar den på nåt vis.
Folk reagerar mycket olika på kometen. Jag ser ju lite ung ut för att behöva ha den, så folk fattar att det är nåt fel på mig. En del blir väldigt artiga, överartiga, och lämnar väldigt mycket plats och nästan med yviga gester. En del ler och man ser hur de tänker att det är väldigt käckt med en komet osv. En del reagerar inte överhuvudtaget.
Och just det, jag har fått ett garage till min komet. Eller det skrev jag för två stycken sen, ser jag här. OK, det var nog tecknet på att dagens hjärna inte är knivskarp. Jag ska avboka de där sista hjärnoperationerna för jag känner mig dessutom lite ostadig i högerhanden.
Men HJÄLP vad det luktar här hemma. Gott fast mycket. Om ni vill dölja nån obehaglig strumplukt eller så är ni välkomna hem till oss. Här luktar allt rosor.
P.S. Det här är väl inte av allmänt intresse -- men hey, när brukar min blogg vara av allmänt intresse?! -- men jag brukar ju tycka att jag har ordning på saker. Jag orkar inte städa, men jag brukar ha orkat organisera saker och därmed veta var de är. Vi behövde tvättmaskinsmanualen. Den fanns inte i den alltmer svällande tidskriftssamlaren. Hade ett minne av att jag lagt den på själva tvättmaskinen. Men där låg den inte. M satt och kollade på nätet bland modellnummer och allt, och hittade den till slut. Ingenjören tillika manualnörden i honom satt och läste om olika tvättprogram, inställningar osv. Men nåt gnagde i mig. Har jag slarvat bort en så viktig sak som en apparatmanual? Det kändes inte bra. Så idag tittade jag efter där jag sa att jag lagt den. Den kunde ju ha ramlat ner mellan maskinerna när tvättmaskinen kör centrifugering. Det låter till och med troligt. Och jag hade ett minne av att jag sett kanten sticka fram, kanten på broschyren ovanpå tvättmaskinen men under träbänken. Och vet ni vad? Manualen fanns där, den hade glidit över och låg på torktumlaren! Jag blev så glad! Det var som en bekräftelse på att min hjärna ändå har några celler kvar, att jag inte är helt borträknad, opålitlig, helglömsk. Det gjorde mig väldigt gott.
Nu är det dags för migränpiller och en akut-gorbys. Vi måste göra nåt åt det här med matlagningen! Kanske ska läsa på kommunens hemsida om hur det beviljas hemhjälp. Usch, vad läskigt.
Igår (=en dålig dag) tvättade jag håret och satt upp vid matbordet i två timmar. Det var alla ansträngningar jag gjorde. Det fick jag feber av. Det låter väl som om jag kan behöva hjälp? Vi har ju klarat oss på att Mikael har varit hemma så mycket. Men nu när han jobbar "borta" måste jag klara mig mer själv. Ja ja, bla bla bla.
---------
Vilken räddning! Brolin, din tunnis, you've got nothing on me! Jag sitter i köket. Jag ser en geting på balkongen genom köksfönstret. Inser att lägenheten luktar som 100 blombuskar och att balkongdörren är öppen för att vädra ut sagda doft. Den måste vara på väg in hit! Jag slänger mig upp, märker att överansträngningsknät spökar så jag springer haltande till dörren och drar snabbt igen den. Ni förstår väl referensen till Brolin? Min oerhörda reaktionsförmåga alltså.
För mamma fick ju in en geting som var stor som tre på Mors dag. Nåt sånt vill jag inte vara med om, särskilt inte när Mikael inte ens är hemma och kan rädda mig! För visserligen tycker jag att varje redig kvinna ska kunna rädda sig själv, men jag gör faktiskt undantag för getingar och ormar.
Har jag berättat att mina sinnesintryck har börjat spöka på sistone? Jag ser saker på golvet, typ spindlar, som inte finns, eller fläckar på kläder, känner saker på huden som inte är där, känner dofter som inte finns. Härom dagen började det lukta kaffe under en kaffereklam. Det har vi ju säkert inget hemma. Igår luktade det vanilj, men det enda som fanns i närheten var knäckebröd. Jag har också börjat höra saker som jag inte är säker på om jag hör eller inte, men i enlighet med ovan så är det nog inbillning. Gissa om jag hör en geting nu. Har redan varit uppe tre gånger. My knee is killing me. Men om det faktiskt vore ett riktigt ljud så skulle jag ju upptäcka den. Och jag har ju lite korsade banor mellan mina sinnesupplevelser right now, så precis som det inte fanns nån vanilj så finns det nog ingen geting.
Men man kan ju få hjärtattack för mindre.
Nu hörde jag den definitivt! I köket. Eller var det en fluga?
Hjälp, vilken låg historia det här blev. Jag såg den till slut. Hämtade flugsmällan och den där som är som ett tennisracket som ska zappa ihjäl flygen. Men jag var inte säker på att batteriet inte behövde bytas efter tre årstider i garderoben, så jag vågade inte irritera djuret genom att bara slå till det, utan jag tänkte anamma metoden döda direkt. Men nu höll jag istället huvudet kallt, öppnade balkongdörren och ställde mig så att jag var bakom getingen och kunde gå mot den så att den då skulle flyga mot dörren. Den gjorde det och var ute på bara några sekunder. Men det där med hjärtattacken är nog ändå sant. Nu blir det ryggläge resten av dagen. Puh. Det är inte lätt att vara djungelkvinna och försvara sitt hem.
Minns ni?
Minns ni våren och sommaren 2012? Den har tydligen tagit slut redan. Vintern kom inte igång på riktigt, till skillnad mot förra vintern. Årets vinter kanske inte känner sig färdig med sitt uppdrag.
Jag hade i alla fall fleecefilt på benen och vinterjacka med luva samt fodrade typ skidvantar när jag åkte till apoteket.
Första juni. Kan den som snålar med värmen i alla fall höja termostaten till midsommar. Ingen vill ha vinterjacka på midsommar.
Efterrätt
Om jag fullkomligt outar Bella, mitt italienskblodladearn, så har hon vid tillfälle verkligen vädjat till sin mor, med orden: I NEED chips. Men hennes mor går inte på den lätta att lämna maten och sen äta chips till middag.
Chips är inte middag, men det är tekniskt sett inte efterrätt heller. Jag tycker inte heller att en frukt är efterrätt, även om jag tycker att fruktsallad med grädde är efterrätt. Och om jag nu ska komplicera saken så har jag vid något enstaka skämmigt tillfälle faktiskt ätit chips till middag, fast det egentligen var en stor tallrik grönsaker och dip. Och lite chips vid sidan. Mikael har sagt att han inte tycker muffins är efterrätt. Kanske inte, om man bjuder hem fint folk, då kanske det måste vara i form av en tårta eller bakelse.
Hur som helst, vad betyder efterrätt för dig?
Har du några minnen förbundna med någon efterrätt?
Det har jag! Bara ett par stycken. Ett är hemmagjord prinsesstårta i Italien. Det går bara inte. Om grädden smakade grädde kunde man kanske komma undan med att resten inte smakar "rätt". Men jag lider med er svenskar i utlandet som inte har riktig grädde. Det som är så gott.
Ett annat efterrättsminne var en jul. Jag hade fått ME men hade inte fattat hur trög jag kan vara och hade därmed inte börjat dubbelkolla allting. Så jag bakade en citron- och marängpaj. Citronkrämen gör man med maizenamjöl, men jag tog potatismjöl. Eller kanske tvärtom :) Hur som helst blev det så stabbigt! Smaken var dock densamma. Sen måste jag ha bränt saker och så, men det minns jag inte.
Vad skulle vara lättast respektive svårast att avstå från?
Lättast? Spettekaka :)
Svårast? Allt med gluten! Man kan göra god glass utan socker, och chokladmousse och panna cotta, men jag är riktig svag för gluten.
Vad är en typisk efterrätt som du äter ofta?
Glass kanske? Texas pecan har jag dille på nu.
Vad är din drömefterrätt?
Något kletigt, chokladigt? Älskar också brulepudding, morotskaka, citron- och marängpaj. Och hembakade bullar, försiktigt gräddade. Så de inte blir för mörka. Mmm.
Hur ofta äter du efterrätt?
Jo, ser ni, jag minns inte det. Jag åt efterrätt idag, en pytteliten söt Ben & Jerry's-glass som Mikael köpt. Och igår åt jag också glass, fast faktiskt mest för att jag hade så ont i halsen.
När han sover
Jag älskar när Mikael sover. Dels är jag glad att han kunde somna, något jag vet att uppskatta. Dels låter han så avslappnad och det förtjänar han. Sen är jag hemskt tacksam att jag kan njuta av att han sover istället för att han somnar på 15 sekunder och här ligger jag i timmar och _försöker_ verkligen snarka, eller åtminstone andas med ett flöjtlikt utblåsljud. Men nej, jag trivs med Mikael bredvid mig, både i vaken och sovande form. Jag mår bra av hans närvaro.
Nu blir det INTE politik
En rolig dag. Vaknade med hunden i huset, och hon väntade tålmodigt på hårtvätt, frukost, påklädning och väskpackning och sen gav vi oss av på äventyr. Hon gillar verkligen att åka på kometen, så ibland måste man stanna och putta lite på henne för att hon ska gå av och faktiskt röra på sig. Men ibland vill hon gå av själv. Det gäller att inte köra för fort, för idag hoppade hon av i farten. Men jag hade märkt att hon ville gå bredvid och hade saktat ner och var på väg att stanna helt, så det var ingen fara. Jag kör ju inte så fort varken med henne på eller bredvid. Man vet aldrig.
Det luktade i alla fall väldigt gott på massa ställen idag. Tycker jag som människa alltså, vet inte om hunden tyckte blomdoften var speciell. Sniffade syrener och annat med en glad näsa i vädret.
Och så hämtade jag ut min kjol som skickats rek. Det var till och med kö på posten på Ica. Och folk tittar och pekar ibland när de ser hunden sitta på kometen. Hon ser ju lite rolig ut, eller gullig. Kul att folk får sig ett extra leende. En mamma på väg från parkeringen pekade och visade sin son bredvid sig. Kul att de får sig ett gott skratt.
Och det där med kjolen är också en grej. Jag såg en sån redan förra sommaren och bjöd på den, men den blev för dyr (det är en sidenkjol från Monsoon, så det är inte så konstigt). Men nu hittade jag en till och bjöd bara, utan att precis tro att den inte skulle gå upp i det dubbla. Men det gjorde den inte! Och den är så fin!!! Som så ofta med Monsoon är det många välarbetade detaljer, till exempel en satängkant längst ner och fastsydda typ paljetter eller pärlor som sitter i små blommönster. Och tyget är sen mönstrat med random rundade figurer i turkos, gult, och så grått/beige. Lättare att sätta in en bild:
Resten av dagen har tillbringats i soffan och jag får nog gå tillbaka dit nu.
Har inte gråtit en endaste skvätt idag, och faktiskt inte haft särskilt ont nånstans heller. Men som nu, när jag sitter upp (och har använt upp min dos) börjar jag må illa och allmänt dåligt i kroppen, förutom att det börjar göra ont här och var. Lite frustrerande då att vara tvungen att leva så mycket av livet i soffan, men vem borde klaga efter både syrendoft och sidenkjol? Och en timmes kliande av hunden i soffan. Hon petade på mig med tassen när jag slutade. Och så himlade hon med ögonen när jag kliade på nåt särskilt bra ställe. Under öronen verkar hon gilla. Hon ser ut som om hon somnar, men hon bara sluter ögonen av välbehag (det gör jag med hos massören, om de inte tar för hårt) och öppnar dem blixtfort så fort jag slutar. Men lite hundkärlek gör gott. En bra dag. Eller kanske rättare sagt, en inte helt dålig dag, men idag hade jag det trots allt bra. Det beror inte på hur man har det utan på hur man tar det. Idag hade jag energi till att "ta det" bra.
Förresten, idag spelade min fantasi ett spratt med mig. Nån gubbe/kille satt på en bänk nära centrum och rökte. Han tittade på vårt ekipage. Han såg lite sorglig ut på nåt vis. Hans ansiktsuttryck var ogripbart, och samtidigt såg han inte precis läskig ut, men det var nåt mer ögonen. Jag sa i alla fall hej. Och när jag gjort det fick jag för mig att han var en psykopatisk mördare och att jag nu genom mitt hej hade inbjudit honom att följa efter mig och göra slut på mig. (Det där dokumentären om psykopater som jag såg igår kväll kanske fick för mycket plats att gro...). Men på hemvägen var han inte kvar och jag antar att det skulle kallas förföljelsemani från min sida om jag verkligen trodde att han skulle ta kål på mig för att jag sa hej. Men man kan ju undra. Människor med svåra, våldsamma sjukdomar och tendenser och såna som avtjänat sitt straff kommer ju ut till slut, och de kanske handlar på Konsum och sitter på en barkbänk och njuter av vårblommorna precis som vi andra. Jag vet bara inte hur de ser ut, vilka de är. Men jag känner mig absolut trygg, det är inte det. Det är bara att jag måste ha en förklaring på allt och oftare än motsatsen hittar jag på en själv om jag inte har nån. Och det blir ju inte särskilt ofta rätt. Förutom knivmördaren på Greyhound-bussen 1996. Han var verkligen knivmördare, det såg man. Vi hder tur som klarade oss.
Tur att jag är så sansad. Realistisk och sansad.
Det luktade i alla fall väldigt gott på massa ställen idag. Tycker jag som människa alltså, vet inte om hunden tyckte blomdoften var speciell. Sniffade syrener och annat med en glad näsa i vädret.
Och så hämtade jag ut min kjol som skickats rek. Det var till och med kö på posten på Ica. Och folk tittar och pekar ibland när de ser hunden sitta på kometen. Hon ser ju lite rolig ut, eller gullig. Kul att folk får sig ett extra leende. En mamma på väg från parkeringen pekade och visade sin son bredvid sig. Kul att de får sig ett gott skratt.
Och det där med kjolen är också en grej. Jag såg en sån redan förra sommaren och bjöd på den, men den blev för dyr (det är en sidenkjol från Monsoon, så det är inte så konstigt). Men nu hittade jag en till och bjöd bara, utan att precis tro att den inte skulle gå upp i det dubbla. Men det gjorde den inte! Och den är så fin!!! Som så ofta med Monsoon är det många välarbetade detaljer, till exempel en satängkant längst ner och fastsydda typ paljetter eller pärlor som sitter i små blommönster. Och tyget är sen mönstrat med random rundade figurer i turkos, gult, och så grått/beige. Lättare att sätta in en bild:
Resten av dagen har tillbringats i soffan och jag får nog gå tillbaka dit nu.
Har inte gråtit en endaste skvätt idag, och faktiskt inte haft särskilt ont nånstans heller. Men som nu, när jag sitter upp (och har använt upp min dos) börjar jag må illa och allmänt dåligt i kroppen, förutom att det börjar göra ont här och var. Lite frustrerande då att vara tvungen att leva så mycket av livet i soffan, men vem borde klaga efter både syrendoft och sidenkjol? Och en timmes kliande av hunden i soffan. Hon petade på mig med tassen när jag slutade. Och så himlade hon med ögonen när jag kliade på nåt särskilt bra ställe. Under öronen verkar hon gilla. Hon ser ut som om hon somnar, men hon bara sluter ögonen av välbehag (det gör jag med hos massören, om de inte tar för hårt) och öppnar dem blixtfort så fort jag slutar. Men lite hundkärlek gör gott. En bra dag. Eller kanske rättare sagt, en inte helt dålig dag, men idag hade jag det trots allt bra. Det beror inte på hur man har det utan på hur man tar det. Idag hade jag energi till att "ta det" bra.
Förresten, idag spelade min fantasi ett spratt med mig. Nån gubbe/kille satt på en bänk nära centrum och rökte. Han tittade på vårt ekipage. Han såg lite sorglig ut på nåt vis. Hans ansiktsuttryck var ogripbart, och samtidigt såg han inte precis läskig ut, men det var nåt mer ögonen. Jag sa i alla fall hej. Och när jag gjort det fick jag för mig att han var en psykopatisk mördare och att jag nu genom mitt hej hade inbjudit honom att följa efter mig och göra slut på mig. (Det där dokumentären om psykopater som jag såg igår kväll kanske fick för mycket plats att gro...). Men på hemvägen var han inte kvar och jag antar att det skulle kallas förföljelsemani från min sida om jag verkligen trodde att han skulle ta kål på mig för att jag sa hej. Men man kan ju undra. Människor med svåra, våldsamma sjukdomar och tendenser och såna som avtjänat sitt straff kommer ju ut till slut, och de kanske handlar på Konsum och sitter på en barkbänk och njuter av vårblommorna precis som vi andra. Jag vet bara inte hur de ser ut, vilka de är. Men jag känner mig absolut trygg, det är inte det. Det är bara att jag måste ha en förklaring på allt och oftare än motsatsen hittar jag på en själv om jag inte har nån. Och det blir ju inte särskilt ofta rätt. Förutom knivmördaren på Greyhound-bussen 1996. Han var verkligen knivmördare, det såg man. Vi hder tur som klarade oss.
Tur att jag är så sansad. Realistisk och sansad.
Nu blir det politik
Miljöpartiet (eller nån medlem däri) har gett på förslag (eller motionerat, eller yttrat sig gillande om) att ungdomar och barn ska få rösträtt. Det är inte konstitutionellt. Ageist, antar jag att de tycker.
OK, det är sååååååååååå enkelt att dra slutsatsen att om unga under 18 år bedöms vara mogna nog att förutse konsekvenserna av sitt handlande/röstande och fatta mogna beslut, så kan de även få börja köpa och dricka alkohol, samt köpra bil. Kanske båda på samma gång, eftersom det bara är förutfattade meningar att unga inte förmår fatta vettiga beslut.
När vi ändå håller på kan vi ta bort alla regler om ålder för äktenskap också. Det var ju tal om det härom dagen, det där med barnbrudar och så. Och en 40-åring som vill gifta sig med en 7-åring? Hey, hade min skidlärare Ole friat när jag mötte honom så hade jag tackat ja (år 1977).
Jag säger inte att unga inte har åsikter, men att ett barns åsikter ska få styra landet är Kejsarens nya kläder, fast utan kläder, om ni fattar.
Faktum är att om åldersgränsen skulle flyttas åt nåt håll, så är det uppåt. Kanske man skulle vara 25 för att få rösta? Eller göra ett partitest först. Det är det jag alltid har sagt -- att rösta är egentligen för avancerat för befolkningen, men demokrati är det bästa vi har kommit på hittills.
Läs till exempel det här debattinlägget i SvD.
OK, det är sååååååååååå enkelt att dra slutsatsen att om unga under 18 år bedöms vara mogna nog att förutse konsekvenserna av sitt handlande/röstande och fatta mogna beslut, så kan de även få börja köpa och dricka alkohol, samt köpra bil. Kanske båda på samma gång, eftersom det bara är förutfattade meningar att unga inte förmår fatta vettiga beslut.
När vi ändå håller på kan vi ta bort alla regler om ålder för äktenskap också. Det var ju tal om det härom dagen, det där med barnbrudar och så. Och en 40-åring som vill gifta sig med en 7-åring? Hey, hade min skidlärare Ole friat när jag mötte honom så hade jag tackat ja (år 1977).
Jag säger inte att unga inte har åsikter, men att ett barns åsikter ska få styra landet är Kejsarens nya kläder, fast utan kläder, om ni fattar.
Faktum är att om åldersgränsen skulle flyttas åt nåt håll, så är det uppåt. Kanske man skulle vara 25 för att få rösta? Eller göra ett partitest först. Det är det jag alltid har sagt -- att rösta är egentligen för avancerat för befolkningen, men demokrati är det bästa vi har kommit på hittills.
Läs till exempel det här debattinlägget i SvD.
Ligger å hoppar
Kan inte ta mig ur sängen idag. Så trött och liksom lam. Fast jag börjar bli hungrig, så nåt får nog snart göras. Flyttar ena foten utanför sommartäcket. Hoppar högt!! En spindel i sängen?! Nej, det var visst mina egna nymålade tår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)