Bara farfar

E har ju fattat att farfar åker motorcykel. Men idag såg hon CarKry komma åkandes på sin motorcykel och då trodde hon att det också var farfar.

Så gulligt.

Annars fick vi en teckning av Emmi som de hade haft på Primär. Hon ger dem ofta till farfar. Men just den här var inte färglagd. Det hade hon dock berättat planeringen om i noga detalj för farfar. Och när han sa att vi skulle sätta upp den på kylskåpet sa hon Bara om ni målar den först. Så det får vi väl göra då.

Apropå kärlek till män. Elsa och Kajsa i Borås, som jag älskade med allt jag har och var, var ju bägge så förtjusta i Rob. Det var de visst inte ensamma om. En gång kom Ellen hem till dem och då frågade Elsa direkt Komme Lob? En annan gång proklamerade hon Ja älska baaaaala Lob. Okej då. När mammas och pappas video gick sönder sa hon Lob sixa. Fixa alltså. Och Kajsa som inte var "min" lika mycket som Elsa var, hade jag slitit med länge för att vinna hennes gunst. Men när Rob var i kyrkan en enda söndag somnade hon i hans famn. Det var kärlek, det.

Jag har en dålig egenskap som jag inte vill berätta om här. Men Rob var så väldigt mycket tvärtom på just den. Och fast han har varit död i 10 år så är det fortfarande honom jag tänker på när jag vill att det ska bli rättvisa åt dem som har förfördelad mig. Han släppte sånt på ett makalöst sätt. Jag är å andra sidan fortfarande arg på några som agerade elakt mot honom. Men vi tar en dag i sänder.

2 kommentarer:

modren sa...

Bland hans många goda egenskaper var kanske den mest framträdande att han accepterade alla människor för vilka de var - utan att nånsin döma. Alla kände sig så "bekväma" (modeord) i hans närhet.
Frid över hans minne. Det var inte bara små barn som älskade honom.
modren

Monica sa...

Vilken fin bild du, och modren, målar av honom. Vissa människor lämnar större tomrum efter sig än andra...