Listkärlek

Jag älskar listor. Monnah skrev en topp 10-lista över saker i trädgården. Saker å saker, hon skrev nog växter om man ska vara noga.

Så jag blev inspirerad av listan. Såklart.

1. Här ser ni julstjärnan som jag redan beskrivit tidigare i år. De tre helt nya delarna är så spädt gröna att jag inte har hjärta att göra annat än fortsätta vattna. Nu har det nästan blivit en sport att se hur länge jag kan få den att leva. Midsommar, är det för mastigt?

2. Bredvid den har vi en nånting nånting som tekniskt sett Mikael fick av sin ena son på Fars dag i fjol. Fredskalla tror jag den heter. Den fick några gulnade löv förra gången det var varmt men dem tog jag bort och kände mig huslig. 

3. Sen har vi en tredje levande växt hemma! Det är en blå hortensia, vilket har stått på handlingslistan länge och nu hade de en på Ica Maxi! Bilen har pajat igen och Mikael har varit så mycket på vårdbesök att han inte har handlat så mycket på stora Ica när han har åkt mc till affären bara. Så det var inte läge att åka runt på Plantagen och Blomsterlandet och sånt, så jag blev hemskt glad härom dagen när han kom hem med den! Jag har den i sovrumsfönstret som vetter åt öst. Jag vattnar lite morgon och kväll och hoppas att jag klarar livhanken, det har jag gjort förr med samma metod. En gång fick jag en blå hortensia av Mikaels dotter Lina men den dog på en vecka. En vecka!!!!! Fattar inte hur man kan bry sig om och ta hand om en blomma men ändå döda den på en vecka. Så nu vågar jag aldrig behandla dem annorlunda än vad som har funkat de senaste par gångerna. Jag har en vacker vinflaska (alkoholfritt, oroa er inte) i fönstersmygen så jag kan vattna två gånger om dagen i flera dagar utan att springa en extra gång till köket. Det är en förutsättning för både min och växternas överlevnad.

Sen kan jag berätta att vi har fyra växter i trädgården. Gräs räknas inte, antar jag. 4.-5. Först har vi två stora ogräs i rabatten. De är lite lika rabarber i bladen. 6. Sen har vi ett annat ogräs i samma rabatt som är ganska lik ros, vilket stod där förut. Det kan vara resterna av en ros, typ att nån har beskurit den så hårt att bara en enda gren klarade skg. Men det är alltså bara en enda lång stång, eller vad det heter. Stängel kanske. Mikael fick tag på trädgårdskillarna från HSB en gång när de var utanför och skulle fråga dem om den där långa saken var en ros (eller ett ogräs), men de var utländska och förstod inte. Inte ens när han improviserade frågan på tyska, som de sa att de kunde lite. Han var ju så snabbtänkt att han frågade Ist das ein Röslein (förstår ni att mannen kan hitta den glosan ur Goethes Röslein auf der Heide fast han inte läst tyska!) och pekade men de förstod inte. Så eventuellt är det en enda rosgren, eventuellt är det ett ogräs.

Har fått reklam om en app som är att man tar foto av en växt som man har problem med och så säger sajten vad felet är, typ vattna mer, vattna mindre, ge näring. Nu är det nån som har tänkt på hur man kan hjälpa folk!!

Resten av rabatten har dött. Det var vår granne som skötte om allt sånt på eget bevåg, han var den bästa trädgårdmästaren och bra mycket duktigare än HSB. Jag brukar få för mig varje sommar att jag ska dra upp bara två små ogräs. Men jag kan verkligen inte böja mig ner, stå böjd, och sen resa mig upp, två gånger. Härom sommaren fick jag puls på 135 av två ogräs så jag har tagit bort den idén ur huvudet inför kommande säsong. Liksom den där generella idén om att damma hemma, och hänga upp sina kläder, såna saker.

7. Sen har vi en självsådd sak på baksidan. Det var en liten gren första åren vi bodde här som växte bredvid verandatrappan. Faktiskt rätt ur gruset under balkongen. Förra sommaren hade den växt till sig och var mer en buske. Mikael använde den för att kolla om det var fel på hans hjärta när han började såga lite oskyldigt i den. Hans puls gick ändå inte över 38 och då fattade han att det var nåt fel på hjärtat. Men inte så mycket fel med grenen! Man kanske borde gå ut på baksidan och se om den är borta. Annars kanske man kan lägga den på majbrasan vi har på allmänningen här bredvid.

That's it. Det är the extent of mina blommor. Om inte gräs får räknas. Det får det väl inte, antar jag.

Min kusin här i vh har sån fantastiskt fin gräsmatta. Fin i färgen, tät och len. Inte som vår precis. 

Så jag kunde inte komma upp i tio levande saker inne och ute tillsammans. Men jag arbetar på att acceptera mig själv. Alla behöver inte vara bra på alla saker. Alla, eller jag, _behöver_ inte vara bra på nåt. (Vad säger ni om den, gott folk!)

P.S. Om det är nån som vill betta på hur länge julstjärnan klarar sig nu när jag faktiskt vill att den ska överleva, kan ni bara höra av er i kommentarsfältet. 

Rimligt, nej

Är inte säker på vad jag ska ha för smycken på bröllopet i maj så jag kollar runt lite på Tradera efter idéer.

Vem vill betala Sellpy 200:- för ett smyckesset som kostade 129:-?

Oh, the irony!!!

De som känner mig vet att jag är fullkomligt usel på växter. Jag älskar blommor och vill ha massor hemma, men det är verkligen att hälla pengar i en ficka med hål i. Vi har egentligen bara en levande blomma hemma och det är en stor fredskalla som Mikael fick i Fars dagspresent av sin son och flickvän. Fredskallor brukar jag klara av, eller, det brukar ta för mig relativt lång tid innan de dör.

Jag som inte minns saker minns fortfarande de blommor jag dödat de senaste par åren. En gång dödade jag en hortensia jag fick av Mikaels dotter Lina på EN VECKA. Min favoritblomma, och en present från nån, och så tar jag helt oåterkalleligt död på den på sju ynka dagar. Imponerade på mig själv. Sen dess har jag dock haft några hortensior i sovrumsfönstret och om jag vattnar dem två gånger dagligen kan de hålla sig ett tag. Men jag är inte en sån som vet vilkrn blomma som behöver vilken sorts sol och vattning. Oftast blandar jag drunkning och uttorkning.

Men i julas köpte Mikael två röda julstjärnor. Det var lite i senaste laget, bara några veckor före jul, men det var mitt fel för jag hade glömt att jag hade skrivit upp det på handlingslistan. Men jag dödar alltid blommor så jag kände mig storsinnig som lät de där julröda blommorna leva ända in i januari. De dör vilken dag som helst.

Och eftersom de inte hade dött än så vattnade jag dem, nån gång i veckan eller så. Och det ramlade ner förtorkade blad. De dör vilken dag som helst nu.

I mars fick de bara vatten tre gånger om jag minns rätt. Vilken dag som helst dör de.

Men trots att de borde varit döda och sen lite till, sen så börjar de ta sig! Bägge växterna har illgröna, färska nybildningar eller vad det heter. Men man ska inte ha julväxter i april! De borde ha dött för länge sen! Och alla blommor nånsin som jag har velat att de ska leva, de har dött. Och dessa som jag vanvärdat å det grövsta för att jag verkligen vill att de dör så jag får byta ut dem, de trivs!

Vad gör man? Vill så gärna köpa en hortensia på Plantagen. Kan tänka mig en orkidé också, dem tar jag också kål på.

Men allvar, ser ni skotten eller? Eller det heter det väl inte. Men, oh, the irony!

Fel om tid

Jag har alltid varit senfärdig av mig men inte ofta faktiskt kommit för sent. Det kanske jag är för fåfäng för. Och fattar att det är oartigt och att man sticker ut från mängden om man kommer efteråt. Mamma brukar berätta om hur hon fick sig själv och fyra barn redo för kyrkan snabbare än pappa fick sig själv redo. Men han ändrade sig, i vuxen ålder, vilket är väldigt imponerande.

Så jag inser att jag har en del arvegods att kämpa mot. Numera är jag en sån fantastisk tidsoptimist. Idag gick jag upp och tänkte att jag klarar att laga middag idag. Vi skulle nämligen äta två ännu ostekta fläskkarrébitar som Mikael rubbat igår. Sen fanns det klyftpotatis kvar från igår till mig och potatissallad till Mikael. Så jag skulle bokstavligen steka två köttbitar och slänga ihop sallad. Mikael brukar ta en näva från en sån där färdig salladslåse, och så kallar han det sallad. Men jag brukar tycka det smakar godare om man hugger ner lite annat också, idag var det som vanligt tomat och paprika och fetaost med dressing. Men tomat och paprika till två personer är alltså inte mycket jobb. Att smula fetaosten är inte heller särskilt arbetsamt. Det borde en ME-sjuk klara bra.

Men hjälp. Trots att jag vaktade köttet blev det torrt och tråkigt. Överstekt antar jag. På teve är det alltid så lätt att laga mat. Jag är också så förfärligt ovan numera. Idag glömde jag förresten bort vad man trycker på för knappar på makten till teven, medan jag höll den i handen. Putz weg! Jag satt med den i handen som en byfåne en stund och provade sedan att trycka på nåt av gammal vana och då kom jag på det. Men det är sådär med hjärnan numera, och vanan, av matlagning alltså.

Jag har faktiskt glömt vad jag skulle säga. Jo, att det var för svårt att räkna ut hur lång tid det enkla med maten skulle ta. Varje gång jag lagar mat tar det cirka tre gånger så lång tid som jag tror att det ska ta. Möjligtvis förutom den gången när jag bara stekte köttfärs, kokade snabbmakaroner, och hällde en burk dolmiosås över och called it a day.

P.S. Frågan om även det här årets senfärdiga ankomst av vår har stötts och blötts på de flesta ställen. Jag såg nån som sa att det var klockvridningens fel, nåt annat gick sönder i naturen den dagen. Haha. Men vi har fortfarande snö ute, dock inte sådär vintervitt som man blir glad av, utan bara de där tråkiga eviga drivhögarna. Bredvid folks parkeringsplatser och så, och med redigt med grus överst.

Det här har inte riktigt med nåt att göra, men idag sa jag ett sammansatt ord till Mikael i en mening, och det var helt uppenbart fel ord. Sen sa jag ett annat sammansatt ord på 8-9 bokstäver, för hjärnan är logisk på det viset, jag säger inte plötsligt godis när jag menar samarbete. Men när jag för tredje gången försökte hitta rätt sa Mikael bara Jag förstår vad du menar. Ain't luve grand!

P.S. Fick ta av mig täcket nu, det var lite otippat. 24.0° i sovrummet. Eller under lampan i alla fall. Då har vi väl tekniskt sett tropisk natt här i sovrummet? Jag menar inget fräckt, men det hade väl varit trevligt om jag hade orkat att faktiskt mena nåt fräckt.