Bra men föll på mållinjen

Trots att Mikael blev ännu sämre och knappt kunde ta sig in på akuten för egen maskin, och åkte direkt till hjärtintensiven, har jag mått rätt okej idag. Jag har pratat flera gånger med honom. Vad det gör skillnad för oron! Och de har så fantastiskt bra koll på honom. Och det han har är inte nåt som orsakar hjärtinfarkt, som jag förstår det. Och aldrig har väl en patient dött på hjärt-IVA. Så det ÄR inte farligt att han ligger på sjukhus.

Dagen känns som om den har varit en vecka lång. Jag hade feber förut och nu har jag minnesluckor. Men har fått så hjärtans mycket hjälp.

Jag blev väldigt sömnig tidigt idag. Skrev in i boken att jag skulle lägga mig och sova om typ tio minuter, så jag tog fram öronproppar och ögondroppar och skulle göra mig klar. Men sen vet jag inte vad som händer. Jag får för mig att jag inte för allt smör i Småland kan somna nu, jag kämpar emot som en gnu och en timme senare är all sömnighet borta. Jag ligger här som ett våp och fattar inte vad jag håller på med. Jag gick upp för en stund sen och tog ett extra sömnpiller. Men varför vågade jag inte somna? Tyckte jag att det var viktigare att jag fick utöva min frihet och spela spel, eller vad jag nu har gjort som var så viktigt (jag har inte ett enda minne av vad jag gjort så så värst viktigt kan det inte ha varit), än att jag skulle sova ordentligt en dag när jag varit ovanligt orolig? Det är ingen rim och reson. Jag styrs alltså av rädsla. Men varför är jag rädd för att somna när jag håller på att somna? Då kommer det ju gå bra ju!

Jag måste göra en lista på sovregler som jag ska läsa innan jag lägger mig och liksom gå med på sakerna som står på den varje kväll i förväg. För så här kan jag inte ha det. Jag är som en två-åring som ska göra ALLT utom att sova, dricka, gå upp, kissa, en saga till, kramas, säga jag älskar dig.

Jag har inte haft ångest ikväll. Igår snarare, men inte ikväll. Så varför var jag så hysteriskt rädd för att somna nu?

Nu har jag massvis med symptom för att jag var så trött att jag borde ha somnat för fyra timmar sen. Och så skriker kroppen att den tycker jag är en idiot som inte lät den somna då när jag var så ljuvligt trött. Jag vill bara en sak angående min sömn och det är att jag ska känna mig sömnig. Och nu gjorde jag det och vågade ändå inte försöka somna. Med fem mediciner i kroppen brukar jag oftast somna och dessutom särskilt när jag dessutom är riktigt trött. Jag var inte övertrött utan bara hälsosamt sömnig.

Men nu ska jag definitivt sluta. Jag ska ju inte ens skriva när jag har tagit sömnmedel.