Nu har jag skärt kycklingen...
På ett sätt blir jag både förskräckt och lycklig.
T ex fick jag ett sms härom dagen av den läkaren som var här idag. Han hade inte några skiljetecken i den 4-5 meningar långa texten. Inte ens ett utropstecken efter Hej! Men jag bestämde mig för att komma ihåg att en läkare inte måste vara bra på grammatik för att vara en bra läkare.
Och på samma sätt med den unga tjejen som programmledde kockprogrammet på Godare nyss, hur god hennes mat är påverkas inte av hennes grammatik.
Så jag blir både glad och bestört. Bestört såklart för att jag ju är en grammatiknazist. Eller ett annat ord som inte har en negativ konnotation. Och glad för att jag gillar när människor är verkliga. Visar sina goda sidor såväl som sina dåliga. Och att dålig inte är dålig i den bemärkelsen. Över huvud taget.
6 kommentarer:
Varför kallas man nazist, nörd etc när man är superintresserad av just språk och grammatik?
Idrottsfantaster blir aldrig kallade nördar.
Jag säger som Kalle: Jag föredrar att kalla mig överbegåvad/geni. :-) Och givetvis var jag tvungen att mjuka upp meningen med ett skrattecken.
modren
Klokt sagt! Döm inte hunden efter grammatiken, liksom!
Min mamma är som dig, hon älskar grammatik (och ja, gammal språklärare såklart).Man ser hur hela hon lyser upp när hon pratar om olika tempoformer eller genitiv.
Och man får garanterat veta om man uttalat något fel eller använt 'var' när det ska vara 'vart'. 😁Jag är ju inte helt tappad själv rent språkligt men vissa grejer har jag inte så bra koll på.
Humlan
Intressanta tankar modren! Sportfåne är väl en motsvarighet kanske?
Nörd tycker jag har fått positiva konnotationer numera🤔. Och att folk kan beskriva sig själva som det, när de är väldigt intresserade av något.
Humlan
Sportfånarna glömde jag! De finns ju faktiskt.
Och när man kallar sig själv för nörd gör man det nog för att i viss mån ta udden av sin nördighet, för att visa att man är medveten om att man är lite knepig.
Men jag tycker inte jag är knepig för att jag älskar grammatik med all den passion jag är mäktig. Tänk all den grammatik vi smällde i oss under våra tio veckotimmar latin på gymnasiet! Rena njutningen!
Vi föddes olika och har olika gåvor och intressen. Inget konstigt i det.
modren
(kunde Strindberg så kan väl jag)
Jag gillar nördar och jag gillar att nörda in mig i saker och ting. Jag är dessutom språkpolis som inte har hundra koll på grammatiken som andra kanske har. Eller jo, jag är rätt bra på det, men har absolut inte något starkt teoretiskt fundament med universitetsstudier. För övrigt är jag glad att jag inte dömer folk lika hårt längre då det gäller det skrivna språket. Å andra sidan tycker jag fortfarande att det förpliktigar att vara språklärare!
Skicka en kommentar