Så nu tycker jag att mina knän visserligen är en aning kobenta, eller man ser att benen är kobenta på t ex knäna. Men annars har jag betydligt värre problem med andra kroppsdelar.
Till exempel tycker jag att mina bröst är för hängiga. Jag har lärt mig nån gång att de ska sitta mitt emellan axeln och midjan. Och med tanke på, dessutom, att min midja sitter ovanligt högt upp, så har jag inte mycket utrymme för de här melonerna.
Men så hittade jag en bild på en ung drottning Silvia. Hennes bröst sitter inte mit
t emellan midjan och axeln, inte! Och de ser inte hängiga ut heller, det ser bara ut som om hon har ovanligt kort mellan undersidan av brösten till midjan. En del har ju superlångt avstånd där, simmare t ex.
Så jag inser att det där jag "lärde" mig om var brösten ska sitta inte är en absolut sanning. Mikael säger också att det ju inte är fysiskt möjligt att stora/tunga bröst som mina inte börjar hänga med åren. Så jag ser ut precis som naturen avsåg mig. Jag säger inget om det andra, men eftersom jag är tjock för att jag är sjuk och tar mediciner, så är det väl också den allmänna konkursen som får bära det där med vad naturen avsåg. Gilla läget bsra. Varför ska man sträva att hitta fel på sig själv enligt en mall som nån annan har bestämt? Som inte ens är sann?
Jag tränar mig så mycket på att välja vilka sanningar jag ska tro på.
Och den som blir upprörd över att jag säger nåt negativt om drottningen har förstått mig fel. Jag har bara gott att säga om den här alldeles ljuvliga bilden av henne.
2 kommentarer:
Sicka ilandsproblem. Mina bröst är också tunga och liknar de hängande trädgårdarna. Naturens oundvikliga förnedring.
So what?
Jag är tacksam över livet, det är mycket betydelsefullare än några gamla bröst, som trots sin storlek knappt ens dög till amning. Det kändes som ett svek. Och så mjölkstockning och 40 graders feber på det.
Och vem sa att kejsarsnitt är det enkla sättet att föda? Det fick jag lära mig på teve i kväll, i det underbara engelska programmet om Emma som hoppar in på BB. Återhämtningen är allt annat än enkel och tar lång tid och gör rejält ont när tarmarna håller på och tränger sig tillbaka till sina rätta platser. Sådetså. Undrar förresten om jag riktigt återhämtat mig ännu :-)
modren, som borde veta bättre än att skriva med Stilnoct i kroppen
Mycket tänkvärt!
Att inventera vad som ingår i ens självbild och världsbild och var de uppfattningarna kommer ifrån tror jag är väldigt nyttigt.
Vi tar in det som kommuniceras till oss från våra närstående som sanningar om vilka vi är, speciellt när vi är barn. Vare sig det är sant eller inte. Får man höra upprepade gånger att man är ful och värdelös tror man till slut att det är sant. Även om det bara är för att såra och bryta ner en personen säger det och det inte finns ens en gnutta sanning.
Och de samhälleliga normer och ideal vi omges av och internaliserar är ju som du skriver inte heller några egentliga sanningar och förändras genom historien och olika kulturer.
Humlan
Skicka en kommentar