Oväntad glädje

Jag blåste upp ett par ballonger till Mikael igår för att det var sista dagen före två veckors semester. Han hade bara en vecka i somras och har verkligen längtat! Sen gjorde jag en tårta också, med färdiga bottnar, och det tog ju såklart en ände med förskräckelse och idag har jag gråtit typ tio gånger. Ett tag grät jag hela tiden om jag inte koncentrerade mig på något. Till slut sa Mikael Gråt, det skadar inte! Och det var faktiskt ett gott råd. Att försöka låta bli att fråga tar energi. Vad gör det om jag gråter hela tiden? 

Men det gör ju nåt, för man får sån huvudvärk! Tog migränspruta i förrgår och igår hade jag sån rejäl huvudvärk (får det dagen efter sprutan, precis som dagen efter botox) att jag fick ta en Treo, och då fick jag så ont i magen att huvudvärken i alla fall kändes mindre. Och så har jag så förfärligt ont i nacken efter Bragee att det ökar huvudvärken. Men nu babblar jag. Det har varit en jobbig dag, eller jobbig vecka. Jag har haft minnesluckor, träningsvärk, kramper, värsta symptomen. Jag får ont i magen när jag tänker på tre besök till på Bragee. Så när jag ser ballongerna tänker jag att jag ska roa mig. Jag tycker nämligen att ballonger är som bollar som rör sig lagom fort. Och jag kastade upp en ballong och smashade den sen. Och fick ett superstort leende på läpparna.

Vem hade trott att sport kunde glädja en gammal invalid?

Och ja, jag inser givetvis det überironiska i att kalla en ensam smash med ballong för sport. Men det är så på den här bloggen.

P.S. Givetvis måste jag nämna två andra glädjeämnen under dagen. Vi fick tacogratäng av mamma och pappa, med ny-/hembakat bröd! Och så fick jag en handgjord konstnärlig present av min moster!