Så jag låg och surfade lite, fast jag inte får ha kontakt med människor när jag ska sova. Måste göra en riktig, fin, inramad slvrehler. Sätt för mig att sova bättre ska den nog snarare heta.
Och två timmar senare tittar jag på klockan, känner förakt för att jag bryter mina regler, som jag bekvämt nog aldrig kommer ihåg när jag behöver dem. Om jag ska somna om på dagen tar det en timme, inte två. Två blir faktiskt oftast försent så jag får ta en dos till och aldrig ens sätta mig upp i sängen utan bara blunda. Men jag ger mig själv 10 minuter att försöka förstå och förklara.
Mikael har märkt att jag inte sovit bra. Jag skippade den sista dosminskningen av syilnoct i tisdags och onsdags för att jag gjorde så mycket på dagen, hade huvudvärk öga botox, och är allmänt rädd för att dosminskat. Men låt bli att minska då om du har några dåliga dagar. Det blev jag hemskt glad att höra. Men är just idén med dosminskning att vissa dagar kommer att vara svåra och att det är när man dosminskar ändå som man blir av medbetoendet? Han är mycket för att anpassa efter formen, jag är mycket för att man läser tills boken är slut eller sitter i orkestern i fyra timmar oavsett när man inte har lustlängfe.
Jag vill inte heller ha fega tankar om dosminskningen och lyda dem, så jag stärker dem. Om det är vettiga tankar, som att jag fick pausa dosminskningen under Covid för att både jag och Mikael fick insomni, då har jag inte misslyckats. Men om jag är ologiskt rätt och gråter när jag ska somna då är det orimlig rädsla som jag inte borde lyssna på.
Men så påminner Mikael mig om min getingdobi. Det finns inte nåt som är logiskt med det. Kanske har jag fått en ny fobi, för såna där stora gröna som spelar med benen på sommarkvällarna. Det är ju en uberromantisk beskrivning. Men att en flyger in i ditt ansikte är inte fräscht, eller gömmer sig så man bara måste döda den, och jag har puls och fulgeåt och vågade inte gå och lägga mig på ca 30 minuter för jag var rädd att den hade kommit in under sängen och skulle hoppa ut och attackera mig när jag gick förbi. Det tog all kraft jag hade att gå och lägga mig när jag inte visste vart gräshoppan hade tagit vägen.
Då sa Mikael att oavsett om du är rädd och har rätt i det, eller är rädd och inte har rätt i det, så är du lika på etkad känslomässigt. Och det har han ju rätt k. Så om mina känslor säger att de är livrädda för att somna då får jag arbeta utifrån det, inte utifrån en situation som jag önskade att jag klarade.
Men nu har det gått mer än 10 minuter. Men jag fick bra tankar. Hoppas innerligt ni sover. På natten helst, också. Det här suger. Jag hade velat hämta posten idag men ljuset finns ju inte i vårnnerdragna lägenhet. Jag hoppas kunna sova 3-4h till. Inte roligt att lägga huvudet på kudden och sen gråta. Två gånger. Ska tänka på bassängen på Stora Sköndal för handikappade. Mitt älsklingsställe!
4 kommentarer:
Ledsen att du har det jobbigt med sömnen och rädslan för att somna/inte sova. 😢❤️Förstår att det är jobbigt.
Jag tycker det är ok att skjuta på dosminskning om man har en jobbig period, oavsett varför. Det är ju en stress i sig att dosminska, så det bästa är om man har så lugnt och stressfritt som möjligt. Lite som när man slutar röka. Det bästa läget för det är nog inte när det är Uber stressigt på jobbet och killen gjort slut, typ.
Jag har hållit på att trappa ner dosen på iktorivil i några år nu (som jag förskrivits för PTSDn). Önskar att någon sagt hur svårt det är att ta bort benzo. Det är sjukt jobbigt och jag tar det verkligen I små babysteg och gör bara nedtrappningar när det varit stabilt med den nya dosen ett tag och jag känner mig relativt trygg. Så under pandemin blev det inget och nu behöver jag vänta tills jag varit till VC i slutet av maj och fått ny sjukskrivning och den blivit godkänd.
Jag sover ju inte heller som man ska😬. Dvs, sover gör jag men lite hur som helst på dygnet och mestadels dagtid. Men jag tänker att jag jobbar natt. Kroppen får bestämma när den vill sova.
Men jag kan känna igen mig i det du beskriver och har haft den ångesten förut.
Kram till dig, hoppas du sover nu💕
Fy för den lede att dosminska i _år_. Vilken pärs.
Och ja, man måste tillåta sig att det inte går på räls. Förra gången jag dosminskade stilnoct var jag ju motsvarande år friskare, så att det är svårare den här gången är ju inte ett misslyckande utan helt naturligt.
Tusen tack för ditt stöd och din omtanke. Det hjälper verkligen! Skickar massa kramar tillbaka!
Ja pandemin har verkligen satt käppar i hjulet för mycket.
Precis, man får planera med reservation för ändringar😉. Och det är bara att försöka igen. Jag slutade röka tre gånger, efter de två första började jag röka igen efter ett halvår respektive ett och ett halvt år. Men tredje gången gillt för tio år sen gick det!!! 😁
Kramar 🤗❤️
Åh, wow! Grattis! Har hört att det är bland det svåraste som finns!
Skicka en kommentar