Snäll man!!!

Vi sätter in i almanackan ibland att vi ska ha fredagsmys, så att vårt liv inte bara blir vardag här hemma. Idag skulle vi ha det och när Mikael ringde hem och sa att han tänkte köpa med sig kinamat hem började jag gråta. Sen grät jag medan han höll matbön och det var nog slutet på dagens femfaldiga gråtsession. Jag hade bara sagt vad saken gällde men inga specifika detaljer. Ville inte att dejten skulle bli att jag satt och grät, men så fort jag inte gjorde nåt aktivt så kom tårarna. Gjorde kuben medan han var på toa, för att jag inte skulle behöva tänka. 

Men är det inte fantastiskt att efter vår dejtkväll så har jag inte gråtit? Han är min mur mot världen. Känner att jag kan lägga mina bördor på hans axlar. Så värdefullt. Är så kär i honom och så tacksam. Att det blev så här.