Men då ingår inte skärmen som kostar 1600:- till. Dvs en rätt enkel lampa för 5600:- +1600:- = 7200:-. Man är inte med i de ligorna när man köper en lampa för mer än vad hyran är.
Men sen hittar jag den jag verkligen vill ha. Jag hade glömt hur mycket jag älskar den. Vill också ha Il Gatto men jag gillar nog denna bättre.
Men här får man också plussa ihop kostnaderna:
Här går lampan på 4600:-
och skärmen 7400:-
Det blir 12 000:-. Jag säger inget mer. Ni vet mycket väl att det här inlägget är terapi för att jag inte för köpa lampan.
Men jag tänker snart köpa blåa servetter med elefanter på. Och kanske måste jag ha dem i fler färger när jag tänker efter. Dem är jag lite besatt av. Och jag är som bekant lite besatt av servetter i allmänhet. En gång fick Mikael nog av min ockupation av ett helt köksskåp till bara servetter (nja, en hylla) och mediciner och drog fram nåt paket som han inte hade sett att vi hade använt på länge och tyckte det var bevis för att vi inte använde dem och kunde slänga dem. Jag fick panik och ropade Dem kan vi inte slänga! De är julservetter med Maria och Josef och som jag fått av Belle och Neo! Jag tror han hörde paniken i min röst för vi har aldrig talat om att slänga servetter igen. Jag har nog med problem i mitt liv för att liten faiblesse för servetter ska behöva stävjas. Men jag minns också att jag med min kvinnliga list bedrog honom lite för jag drog istället fram ett paket med ikea-servetter som jag inte ens fattar varför jag köpte för de är så fula, och så slängde vi dem istället. Win win. Fast nu har jag så mycket mediciner i skåpet att man varken ser eller kommer åt servetterna. Så kan vi ju inte ha det. Men att vara besatt av servetter när man inte ens har en halvmeter behöver man inte urskulda till svältande barn. win win ice. Elmer, de har ju inte vj not nöt. Men jag köper i alla fall inte lampan. Inte för att de svälter mindre av det. Nej, nu fattar jag inte själv. Men tack för idag.
2 kommentarer:
Jag skulle ha råd att köpa 12.000-kronorslampan men skulle må illa varje gång jag tittade på den. Och känna mig usel som människa. För mig är det ett hårresande slöseri och att missbruka sina resurser.
Men jag är heller inte nån formgivningsfreak.
Skulle aldrig betala för ett känt namn.
modren, krass
Men de fattiga tycker kanske att vi är omoraliskt slösaktiga om vi inte kör diskmaskinen helt full. Jag vet inte var på linjen jag ska sätta att här börjar det omoraliska slöseriet.
Skicka en kommentar