Så härom dagen skulle hemtjänsten komma och jag minns att redan förra gången, eller förrförra, dvs för en eller två månader sedan, så tänkte jag att jag skulle flytta bort sakerna. Nu gjorde jag det, och hittade bara mitt ena örhänge, fortfarande. Det är fint och jag retar mig på att jag slarvat bort det ena.
Men jag är så långrandig. Vad jag menar att jag skulle komma till är att jag är så glad att det är ett fejkörhänge jag köpt själv från Kina. Hade det varit diamanter eller en present från Mikael hade ju förlusten varit förfärlig! Fast då hade jag kanske tagit hand om det bättre.
Tänker på mitt äktenskap. Jag måste behandla det som om det är äkta diamanter och inte cubic zirkonia.
2 kommentarer:
Jag blev av med min mycket äkta diamantring som jag fick när du föddes. Hade lagt av mig den på nattduksbordet när jag la mig och käkade choklad och läste. Det var papper runt alla chokladbitarna som jag också la på samma nattduksbord (har bara ett). Sen måste jag ha slängt ringen på samma gång som jag samlade ihop och slängde chokladpapperen. Hann slänga soppåsen i moloken, som hann tömmas, innan jag fattade vad jag hade gjort. Försökte få ersättning från hemförsäkringen men fick kalla handen.
Det var en värdefull ring men jag har ju kvar både dig och ringens givare, så varför sörja?
modren
Men oj, vad hemskt. Jag minns den ringen!
Skicka en kommentar