Men så ledsamt att säga tack och adjö till några av mina trognaste vänner. Såna glädjespridare. Röda, vinröda, bruna, vita, silvergråa, smäckra. Flera med fullt hanterbar kilklack. Men det går inte.
Farväl.
Och om jag inte vore så trött hade jag känt mig frestad att plocka upp dem ur soppåsen och fota dem först. Men jag tror bara det gör plågan längre.
Dessutom slängde jag två kubikdecimeter med bijouterier. Men hittade som motvikt några andra äkta och kära smycken som jag glömt av. Och bijouterierna var bara skönt att bli av med, en oerhörd lättnad. Känner mig alldeles fluffig av frihets- och lättnadskänsla. Så skönt också att om beslutet stanna eller åka är svårt så frågar jag bara E. Så processen är supersmidig, kan inte bli bättre.
Men skorna.
Och nu när jag smakat på frihetskänslan tror jag att jag ska slänga några gamla läppstift också. De har ju dessutom ett bäst före-datum som skorna inte har.
2 kommentarer:
Det var verkligen imponerande av dig att kunna slänga så mycket!
modren
Tack, vad snällt. Ja, det var faktiskt jobbigt. Sååååå fina. Tack för erkännandet!
Skicka en kommentar