Vi har missat!

Vi eller i alla fall jag har missat ett kungligt bröllop! På min födelsedag den 17 juli gifte sig den äldsta dottern till prins Andrew och Fergie, Beatrice, med en italiensk greve som hon känt hela livet. De skulle gifta sig rätt stort i maj, med mottagning i drottningens trädgård för några hundra gäster, men sen kom Corona och nu hade de ett minibröllop med 20 pers, bara föräldrar och syskon och drottningen och hennes man. Italienarens fyraårige (?) son var best man/page boy. Bröllopet har redan en egen sida på Wikipedia. Jag har slarvat bort länken men det går bra att googla på Wedding Beatrice of York. Annars har Ebba von Sydow den mesta informationen på svenska.

Förlovningsbilderna kom i färg, som hennes syster hade tagit, och i svartvitt, som ett proffs hade tagit. 

Själva bröllopsfotona finns det minst sagt ont om. Typ fem stycken. Hennes föräldrar är inte med på nåt (säkerligen med mening pga pappans skandaler) och drottningen står på behörigt avstånd på ett. Inte för att jag hade haft min farmor med på mina bröllopsfoton förutom på släktfotona. Men inte bara farmor och farfar. Måste man skryta om att man är kunglig? Trodde inte man behövde bevisa nåt längre, men vad vet jag. Vet inte heller om det är nåt som "folket" kräver. Så jag kanske inte ska ha nån åsikt om just det.

De gifte sig i Windsor och hade möjligtvis någon liten mottagning eller lunch efteråt. Så mycket brydde jag mig inte att jag lade det på minnet. Mammorna läste varsin dikt, dels Shakespeares Sonett nr 116 (Let me not to the marriage of true minds admit impediments) och nåt av EE Cummings. Ingen sjöng i kyrkan, man andas säkert ut för mycket virus då, men nationalsången hade visst spelats. Lite skumt att ha på bröllop. Återigen, om jag minns det rätt. Jag skrev nämligen det här inlägget igår natt och nu idag när jag skulle göra färdigt är hälften borta och jag bryr mig inte så mycket att jag rotar på nätet efter fakta i saken, igen.

Hon lånade en tiara som drottningen själv hade på sitt bröllop. 

Om ni ser på drottningens bild så är tiaran lite assymetrisk i mitten och den gick nämligen itu precis före vigseln så nån hovjuvelerare fick rycka ut och laga den fort. Den är egentligen ett halsband som nån har gett till nån. För övrigt har drottningen likadana pärlor på sig fortfarande, fast det ser ut som två rader på bröllopet och nu har hon tre. Jag är också en pärltjej men inte så jag måste ha det jämt. Jag tog hål i öronen bara pga att jag ville ha pärlor i öronen. Och så ska man ha mörkt hår i knut och tyllkjol och tåspetsskor. Oh well.

Nu har jag förresten sett reklam på FB om nåt företag som möjligtvis heter Alice of Sweden. De gör helt annorlunda örhängen, så baksidan är inte en plugg på en pinne utan platt och direkt mot örat. Man sätter i bakdelen först, och på framsidan finns det gängor som man skruvar fast typ en pärla i. De säger att de inte känns (piggen bak kan ju vara obekväm om man som jag ibland ligger ner när man är bortbjuden på middag), varken när man ligger på sidan eller duschar eller nånting. Tycker det verkar vara smart. Dessutom är de hypoallergeniska, vilket också är bra. Titan och nåt. Jag får utslag av vissa av mina örhängen. Men det var ett rejält sidospår.

Klänningen var en vintageklänning som drottningen hade på 60-talet och som hovskräddaren har personifierat lite och lagt till satin och ärmar osv. Och så var det nåt med slöjan men det har jag glömt.

Förlovningsringen skulle visst vara värd $130 000. Vigselringen bryter mot traditionerna! Slå på trumman! Men det var bara att den inte var i guld från samma gruva i Wales som alla andra.

Jag tycker det är fint att folk gifter sig fast de inte kan ha stora fester. Mikael och jag gifte oss också fast vi inte kunde ha 250 pers på ett slott, fast av andra skäl än just covid. Äktenskapet är mer än festen. Och jag är så glad för vårt bröllop och för vårt liv tillsammans. 

Och så är jag så glad för kungliga bröllop! Nu vet jag inte om nån som är giftasmogen i Europa, men om några år blir det bröllop i Danmark, Norge, Holland, Belgien. Sen finns det ju massa halvblodsprinsar som är förvisade, eller som är kungliga över en region som inte är monarki längre, men dem har jag ingen pejl på alls. Men jag tror att Japans kejsares dotter avsade sig kronan pga kärleken. Så det är nya tider nu. Maxima av Hollands mellandotter ser ut som en fotomodell och verkar väldigt spunky, som sin mor. Det kan bli spännande.

Jag har trots tylldrömmarna fått en ny, eller nygammal, respekt för Victoria. Jag blev påmind i fredags om när jag som ende ackompanjatör i en sångtävling fick ett särskilt omnämnande av juryn för mitt musikaliska sätt att spela. Men bara för det blev jag nervös inför konserten och kom av mig. Och en annan gång på ett jobbevent vann jag en rockringstävling, och när de ville se det senare på middagen fick jag såna nerver att jag tappade den efter fem varv. Så jag gillar verkligen inte att synas. Då gör jag dåligt ifrån mig. Jag var orolig inför min egen födelsedag för jag vill gärna bli älskad men det är jobbigt att vara i centrum. Jag vet inte om det är för att jag är fet eller om jag inte tycker det finns nåt substantiellt i mig som hör hemma i centrum. Jag har sjungit för publik på 5-800 pers, duett och trio, flera gånger, och jag hade ett två takters solo i en trio. Och enda anledningen till att jag gick med på att sjunga ens två toner solo var att det var så fantastiskt musikaliska människor jag framförde det med så att det var en så rolig upplevelse att jag svalde den bittra solosången. När jag skulle sjunga upp för att gå med i en kör en gång var jag helt förstenad av rädsla. Men det var Ninni som hade tipsat om att jag skulle gå med i den kören, när hon och min syster stod bredvid körledaren som var deras lärare i flera ämnen på musikgymnasiet och de typ vouchade för mina sångförmågor. Så han lät mig slippa sjunga solo och testade mig bara på hur bra jag kunde sjunga a vista och vad jag hade för spann, och jag har sällan varit så lättad. Jag har alltid varit musikalisk, läst noter bra, sjungit rent och hållit min stämma även i åttastämmiga skumma bitar. Men jag sjunger inte vackert. Det är bara min man som tycker det. Jag brukar kalla min sångstil fog horn. Men så jag hatar verkligen att sjunga solo. Duett går bra, det har jag gjort massor av gånger, för då kan man gömma sig bakom att man bildar ett nytt unikt ljud tillsammans. Lång avvikelse här också. Men om Victoria känner för att representera Sverige så som jag känner för att sjunga solo, då är hon verkligen värd all heder. Hon gör mig inte ens till republikan!