En doft av Italien med mera

Alltså, min syster. Jag har inte kunnat tänka riktigt på vad hon har gjort för mig i samband med min födelsedag, det blir som när jag lyssnar på känslosam musik, för mycket känslor på samma gång och kroppen orkar inte med det.

Men jag kan skriva lite om det nu när det gått några dagar.

Först bjöd hon på middag ute, sen hade hon mage att ge mig en rejäääl slant till lyxlakan (som jag har surfat lite på men inte kommit i mål, så om ni har tips blir jag tacksam). Och vackra inslagningar på lyxlakanspengarna och en box med 50 lappar med komplimanger, minnen och foton. De var dessutom perfekt skurna med var jag tror vad skärmaskin, och hon har en släng av perfektionism så jag vet inte hur lång tid det tagit att komma på sakerna och att få lapparna perfekta dessutom. Vi läste och tittade på lapparna på restaurangen. Vilken speciell stund.

Sen kommer hon hem hit med två enorma kastruller med köttfärssås och linguine. Jag överdriver inte när jag säger att det var köttfärssås till ett dussin. Jag började lipa när hon öppnade locket. Och så hade hon till och med tagit med sig ett extra paket spaghetti och plastpåsar med sån där draggrej så att vi kunde frysa in rester i platta portionsförpackningar. Mikael gjorde ett gäng påsar och skrev vikten på, så gulligt. Alla påsar fick inte plats på fotot. Dessutom är ju spaghetti med köttfärssås min favoritmat och hon har bott i Italien och har lärt sig en del tricks. Godare köttfärssås än jag nånsin gjort. Det krävs all min självdisciplin för att inte gå och tina upp en påse nu.

Sen, som om detta inte räckte, så städade hon ur min garderob. Eller ska jag säga garderober, for there are several. Hon och jag har sorterat på vindar och i matförråd tillsammans i många timmar. Vi är hemskt intresserade av att organisera men kanske inte av att städa. Så mina strumpor låg redan i nazistisk ordning. Men förr, när jag kunde gå till kyrkan, så använde jag strumpbyxor, och har inte rensat garderoben sen dess. Hon tyckte jag kunde försörja ett mindre land med strumpbyxor. Men det var många såna där billiga paket med fem par i, som ofta bara håller en eller två gånger. Men hur som helst, det låg så mycket grejer i garderoben som jag hade glömt av för, kändes det som, en livstid sen. Gardiner, påslakan och prydnadskuddfodral i färger jag inte visste att jag haft här hemma. Och kläder som är många storlekar sen. Och en underkjol som var 30 år gammal. Badkläder i en plastpåse från en mataffär i Tyskland, som hon bodde i för 20 år sen. Jag måste ha hört fel.

Sen rensade hon ut bland de hängande kläderna och jag har visst rätt många klänningar. Har inte sett min lila sidenklänning från Monsoon som jag köpte på eBay för £1.99 på länge. Den är för liten nu så den och fyra andra plagg sparade jag fast de var för små. En kjol, också från Monsoon från eBay på den tiden när man kunde få plagg för ett pund eller två och frakten var halva priset, minst, mot idag. Och en fantastisk svart klänning med empireskärning och knyt bak och som jag köpte med Rebecka i London. När T fyllde 30 hade jag precis gått ner 16 kg och kom i den igen. (Sen fick/skulle jag prova Saroten för migränet och gick upp 9 av kilona i rask takt utan att få smärtlindring. Surt!) Men jag tycker det var bra gjort av mig att vara så pass ruthless. Sa tack och farväl till många plagg. Resultatet? Två fulla, nej, knöfulla sopsäckar som pappa tog till återvinningen fast inte recycling utan de skänker det till nån second handaffär där funktionshindrade jobbar. Och sen tre papperskassar till. Jag hade inte trott det om jag inte sett det själv.

Däremot hittade vi aldrig mina försvunna leggings, men det kanske var lika bra. Jag har köpt ett par svarta treggings på rea på H&M som ju är snyggare än leggings. Hoppas jag, vi får se när Mikael hinner hämta paketet.

Ja, men ni fattar inte vad underbart. Halva min sommargarderob har legat på tre köksstolar för att jag inte har fler galgar eller plats. Eller för den delen ork att sortera ut så jag får plats och galgar. Nästa gång hon kommer ska jag be henne hjälpa mig sortera bort gamla bijouterier, men det blir nog inte lika krävande. Hon höll på till halv tolv på natten.

Sen säger hon Det var inget när jag tackar henne med en futtig Marabou till hemresan. Inget? INGET? Man ska mäta hjälp efter hur stor tjänsten var för den som fick den. Då blir det rättvist. Även om rättvist känns som helt fel ord i det här sammanhanget.