Makens tålamod

Jag tog till slut makten till teven men det var inget att se på så då blev det TLC, där det var dragqueens som ordnade bröllop. Bruden hade ett stort rött födelsemärke över halva ansiktet och först tog de bara förlovningdfoton men där de hade sminkat bort alltihop, men sen när hon gifte sig hade hon kvar det. Det rör mig alltid när jag ser hur de får folk att se sig i spegeln och tappa hakan för att de inte visste att de kunde vara så snygga. Det var det jag gillade bäst med Gok Wans program, att se kvinnorna se sig i spegeln.

Efter det såg vi två avsnitt av Borrowed or New, eller nåt sånt. Det är när typ deras mammor vill att de ska gifta sig i deras gamla klänning, som oftast ser helt vansinnigt fula ut, idag var inga undantag. Under tiden som en designer/sömmerska syr om den gamla klänningen går bruden till en brudbutik och väljer ut en klänning där och sen får hon välja mellan den nya eller den lånade, som då brukar se allt annat än ful och omodern ut. Första avsnittet var inte så minnesvärt, en lång tjej som jag glömde kolla på vilken det blev. Men det var det andra, för att klänningen var nåt av det förfärligaste jag sett och klädde henne så illa att det var tragiskt. Men designern gjorde om den så att den blev en av de finare brudklänningarna både Mikael och jag har sett, och mamman grät när bruden valde den. Och det var inte en sån typ av tjej som bryr sig om vad nån tycker, men hon såg hur väl den klädde henne.

Och så blir jag så inspirerad av designerns skicklighet. Hon frågar ju bruden vad för features hon gillar och så gör hon om och klipper loss men sparar detaljer som måste vara speciella att ha, och skapar brudens drömklänning av mammans drömklänning. Så fint.

Den billigaste klänningen k brudbutiken idag kostade $1300. Jag provade en klänning för 8 000:- som var så övermöblerad att det var ett skämt, men jag undrade hur jag nånsin skulle hitta en jag hade råd med och en som inte såg ut som om nån tappat klisterburken och sen 1 000 kristaller och cubic cirkonier och mormors spetsar.

Min mamma är lite drygt 10 cm kortare än jag så även om hon hade haft den kvar hade den nog inte funkat på mig. Och just det, jag blev ju tjock också. Då hade den verkligen inte passat. En av mina största bedrifter var när jag köpte klänningen sydd efter mina mått inklusive bolero och underkjol för 2 500:- och att jag tre månader efter bröllopet sålde den för samma summa. Det enda jag ångrar var att jag lät dem sy boleron efter måtten Mikael hade tagit. Jag skulle bara ha bett att få titta på nån storlekstabell och valt den storlek som låg närmast mina mått, för de blev inte ordentligt tagna och boleron gick inte att använda. Den var annars precis som jag ville ha den, och sen fick jag köpa en på nätet som bara dög men inte alls var lika bra. Men vem bryr sig om det efter tio år, eller om det är elva nu, ja.

Jag såg denna klassiska och classy bild.

Han gifter sig inte med en kvinna, han gifter sig med ett stycke kött. Huvva.

För övrigt låter jag som många av mammorna som inte önskar att deras barn ska se ut som strippor på sin bröllopsdag. Jag avskyr slampiga brudklänningar. Var desto slampigare i sovrummet om du vill men se inte ut som en working girl I kyrkan. Det borde bara vara prästen som är the working girl just då.

Och man kan vara klädd men ändå oanständig. Hade Mikael smekt min rumpa sådär på bröllopsfotona hade jag inte satt ut dem på Internet, om man säger det. Det är väl ingen som tror att två personer som är attraherade gifter sig? Man behöver sällan visa den sexuella lockelsen genom att peka på vad man tycker är sexigt? Folk har egna ögon och egna hjärnor. Jag har inte sett nåt bröllopsfoto där brudgummen klämmer på brudens bröst. Det vore ett steg på classy-stegen.

Jag hade faktiskt, nu när det är jag själv som tar upp bröst, och har på ett sätt fortfarande (eftersom jag aldrig gjorde det) lust att ta fina, smakfulla men sexiga foton av mig själv. Jag ville gett det till Mikael i bröllopspresent, men jag hade för mycket att göra och jag var för fet. Och nu är jag inte smalare. Men jag tänker att man får trixa med ljus och vacker miljö och fina underkläder, och inte ta på hela mig på samma gång, för det är ingen vacker syn, utan utvalda delar som man råkar få att se bra ut.

Jag skulle inte precis kalla fotoboken Babe, I'm yours, eftersom vi avskyr alldeles för smöriga smeknamn och bara på nåder kallar varandra älskling om vi inte kan låta bli. Om han kallade mig Barbie eller Honey eller Gorgeous skulle jag rysa lite. Honey är gulligt, men varför blanda in engelska? Jag kan tänka mig att kalla honom Honung, förutom att honung mer är för ont i halsen och inte särskilt gott. Om han sa snygging när jag var snygg skulle han inte få en smocka, men karlar är ju lite blinda, det är därför de kan tycka att vi är vackra trots våra [allt i långa rader som är fel med kroppsdel efter kroppsdel]. Men jag gillar när han säger att jag är fin när jag har ansträngt mig. Ibland kan det vara tre dagar sen senaste hårtvätt och då kan han tycka att jag ser fin ut i håret. Det är i såna lägen jag frågar mig om vi måste ta bort hans bestämmanderätt och göra mig till hans förmyndare.

Men annan gång skulle vi gå ut och äta och jag hade kjol på mig (och var inte fet) och han gick bakom mig i trappan och sa Tänk att jag ska få gå ut med de där benen ikväll! Så låter man honom ärva rubbet och Var det nåt mer du ville ha?

Jag fick en födelsedagspresent av Lyko idag, vilket passade perfekt för de hade lågt pris på Batiste torrschampo så jag skulle köpa fem flaskor och lite annat smått och gott, så nu gick jag igenom kundkorgen och tog bort 20 nagellack jag lagt där på skoj och köpte bara sånt jag behövde. Och fick 100:- rabatt.

Och så har jag fått en tårta av ICA Maxi.

Imorgon ska min hemtjänstperson fila mina hälar och antingen imorgon eller på torsdag epilera mina ben. De är så pass långt bort från mig att jag inte sett hur håriga de hunnit bli. Fast i det här vädret behöver man snarare gummistövlar. 23,9° i sovrummet när jag la mig. Får gräva fram en kofta! Har filten ovanpå täcket varenda natt. Men man kan ju stänga fönstret. Och hellre lite för kallt än lite för varmt. Lättare att värma upp sig än kyla ner sig. Man kan ju inte stå i duschen jämt.

Min hemtjänstperson har blivit aggressivt anfallen av en halvdrogad katt som var nyopererad och hade fastnat mellan två skåp med sin sån där strut. När hon till slut fick loss henne sprang hon inte traumatiserade och gömde sig utan det var då hämnden började och hon rev och bet och blodet flödade i sovrummet och stänkte hela vägen bort till hunden som höll sig undan. Den katten tror jag inte är frisk. De kanske vill kalla den för Mr Trump. Men nu kom jag av mig, när hon kom hem från sjukhuset i bandage undrade hon hur hon skulle få bort allt blod under naglarna, och sen ta gången hon kunde tvätta händerna på riktigt och inte bara väta fingrarna, ryckte hon det var så skönt. Och första riktiga duschen som hon inte behövde hålla upp armen invirad i plast var så underbar, och då sa hon att hon förstår lite vad det betyder för mig att få hjälp med det. Att lukta gott två gånger i veckan utan att bli försämrad mer än nån timme efteråt är helt makalöst. Och nu fönar hon håret så jag inte ligger på kudde med blött hår i nacken som är full av psoriasis. Och så gör hon alla möjliga hygiengrejer som jag inte klarar själv, som smörjer in mig, filar hälarna, klipper tånaglarna, epilerar benen osv. Så välsignad. Imorgon blir det blomdoft. Är inte säker på märket men det är en rosa flaska med några blommor i och som jag ääääälskar doften av. Skulle vilja ha den i handtvätten också. Kan man ha His and Hers tvål? Varför inte.