Vad är det med klänningar???

Jag har alltid varit förtjust i klänningar. Kommer ihåg en del klänningar jag hade som barn, en brun som jag avskydde, en lila med små vantar på som jag tyckte om och en rosa fotsid med puffärmar som jag älskade passionerat, hade på ett familjekort med glugg där fram och som jag grät när vi fick ge bort. Och mina fräcka kusiner la den i utklädningshögen, då blev jag ledsen.

När jag flyttade hemifrån upptäckte jag att en Pressbyrån i ena ändan av Nordstan hade många utländska tidningar blev det min favoritpromenad på lördagarna när jag inte hellre tog långa vägen via gamla Ullevi, Liseberg, avenyn och hem. Underbara promenader. Men den Pressbyrån hade BRUDTIDNINGAR och jag var så såld. Sen flyttade jag till Schweiz och köpte säkert sex BRUDTIDNINGAR på tre månader. Det var inte nödvändigtvis att jag ville gifta mig, just då i alla fall utan i framtiden, men jag bara älskade det vackra. Nu älskar jag också tapeter, kristallkronor och glas med samma passion. Kanske till och med bilar, fast det är inte ofta man ser en bil som är lika vacker som en brudklänning. Ellen bodde i en välbärgad förort till Frankfurt och där dreglande vi i korsningarna. Aldrig sett så många understated glänsande BMW:er som där. I princip varje bil var en svart beamer vid rondellen med macken som ledde till Ellens gata från motorvägen.

Just det, det var så grymt varmt där när jag var där när hon hade opererat handleden och jag fick agera frissa och hjälpare. Det kunde vara 32° kl 21.30. och hon bodde på fjärde våningen, vindsvåningen, utan hiss. Och som hade takfönster. Jättenöjd med takfönster i värmebölja. Ellen som kom direkt från den italienska sommarvärmen tyckte inte det var märkvärdigt, jag fick antingen stå i duschen eller äta glass. En gång blev jag avsläppt vid sagda rondell med mack och jag tänkte köpa en solero för promenaden hem. Det var en liten bit på en gata, kanske 200m, så inte så långt. Men som svensk har man lärt sig att vänta lite innan man öppnar glasspapperet så glassen får en chans att smälta från hård isbit till svalkande glass. Men efter bara några steg i 35° var den mer som ett glassliknande objekt med rinnande spår på trottoaren. Den fick jag sluka. Tänk att en erfarenhet som att äta en glass ingalunda är universell!

Men jag kom från klänningar till glassar. Jag har glömt vems den här klänningen är men jag är KÄR!!!