Då är goda råd dyra fast bra!

Om man har migrän råds man att under anfallet, förutom att medicinera sig, ligga ner i ett mörkt och tyst rum.

Skulle nån opponera sig mot det och säga att det är hemskt av läkarna att tvinga in friska personer i mörka rum utan stimuli och kontakt? Självklart inte. Den som haft migrän vet att ett tyst, mörkt rum är det bästa, förutom medicin.

Men säger man att det finns svårt sjuka ME-patienter som ligger i tysta, mörka rum, då är man närmast en, om läkare, person som borde bli av med legitimationen. Då är det plötsligt fruktansvärt att vila i ett tyst, mörkt rum.

Vad är skillnaden?

Det är ingen retorisk fråga, fast det borde vara det. Skillnaden är att migrän är accepterat, känt, beforskat. ME är fortfarande i vissas syn en hittepå, eller om de sträcker sig riktigt långt en gammal virusinfektion som satte sig på hjärnan, ja, hjärnan såtillvida att de plötsligt är rädda för motion, aktiviteter, att göra saker, och att detta kan botas enkelt med lite terapi och gradvid utökad träning.

Tänk den läkare som ska bota migrän med gradvis utökad träning. Under migränanfall ska du ut och jogga i solen. Personen skulle ju anklagas för tortyr då ljus och rörelse gör migränsmörta värre. Grejen är dock att även vid ME blir det värre av ljus och rörelse.

Men nej, säger de här "ME-forskarna", det gör inget att det gör mer ont när du rör dig, att du blir så dålig efteråt att du får feber och måste vila i f!era dagar. Du är bara otränad! Du fattar inte vad din kropp säger, men det fattar vi, för vi är psykiatriker och har god kännedom om hur man behandlar denna neurologiska sjukdom.

Ja, men då så. Nästa gång du får stroke, gå till en reumatiker. Behöver du operera bort blindtarmen rekommenderar jag personligen en naprapat. Är du schizofren, tala med en sjukgymnast eller möjligtvis med en optiker. Jäpp.

Veckans fråga läste jag kanske, kanske inte i Reuters. Varför vill ME-patienter hellre ha ett virus än en psykisk störning som lätt kan botas med samtal och aktivitet. Prof Michael Sharpe heter geniet som frågar sig detta.

Och jag har svaret! Jag har aldrig läst medicin och ändå kan jag förklara vad professorn inte förstår.

Vi vill inte ha terapi och utökad aktivitet av den enkla anledningen att ni TVINGAT PÅ OSS DET I 30 ÅR och vi står enade i en slutsats, DET FUNKAR INTE.

Ni har också försökt bevisa att det visst hjälper i studier, men då har ni antingen använt fel sjukdomsgrupp (där folk inte alls hade ME och några hade sjukdomar som faktiskt blev hjälpta av behandlingen) och/eller ändrat gränserna under studiens gång så nån som ansågs sjuk med ett visst värde plötsligt räknades som tillfrisknad fart värdet gått ner.

Jag kräver att vården ska utbilda sig inom ME. Det räknas som en sjukdom som är i absoluta "toppen" bland sjukdomar som är mest inskränkande på livskvaliteten.

För nåt år sen läste jag om ett par där den ene partnern hade Aids och den andre hade ME. AIDS-killen var långt bättre än sin partner och han fick sköta me-killen. Jag vill inte ha medljdande men jag vill att folk ska fatta. Jag är så trött på att behöva ha kraft och energi varenda gång jag möter någon i vården att behöva förklara nåt om ME, eller försvara en funktionsnedsättning. Kan ni tänka er att cancerpatienter skulle bli ifrågasatta? Jaha, behöver du assistans på flygplatsen? Men din rullstol står si och så, du kan väl gå dit och hämta den själv. Manchester Airport. Nyss.