Bra med kroppen

Jag hade ont i hjärtat ca 5h igår. När Mikael åkte hemifrån för att tolka på kyrkans världsomfattande konferens kände jag mig lite rädd. Vad skulle jag göra om det blev värre? Ringa mamma och pappa såklart, men Mikael är mer vårdkunnig än de, så det kändes ändå lite otryggt. Det enda jag kunde komma på att göra var att ligga stilla, fast det gjorde ändå ont. Men så tog jag blodtrycket, som var lite förhöjt, så jag mätte några gånger till. 128/83 kan man väl inte klaga på. Vet inte om bltr påverkas om nåt skumt är på g i hjärtat. Pulsen var 83, helt ok också. Så då blev jag rätt lugn och gissar att det är min påtvingade sänkning levaxin som spökar, det här är ju symptom 3 eller 4 sen jag sänkte för 2 månader sen. Men så skönt att inte behöva vara rädd. Hjärtat är inte roligt!

Sen var hemtjänsten här idag och duschade mig och vi avbokade torsdag för då ska jag göra mr på min knöl i armen. Har tidigare gjort ul och vanlig röntgen och ul-läkaren sa att det inte ser ut som cancer (det hade jag inte ens kommit på att oroa mig för, förrän då...) men hemtjänsten sa att såvitt hon vet så gör tumörer oftast inte ont. Och knölen i min arm gör ont! Så det kan vara nåt så konstigt som nåt skadat som har blivit inkapslat. Är så glad för det också. Jag är sällan rädd för me-symptom, men andra saker kan jag så lite om så där är det svårare att veta om man bör vara rädd eller inte. Så nu ska jag tro på hypotesen att cancer inte gör ont förrän i slutet och att detta nog är nåt annat. Finns ju ingen som helst anledning att jag skulle ha en tumör i armen!