Män!

Vi är olika, kvinnor och män, jag och min man. Sen är kvinnor och män olika sinsemellan och därför tycker jag hen bara ska användas sparsamt. Det är inget fel att vara en han men gilla att klä sig i rosa eller välja ett kvinnodominerade yrke. Man får vara hurdan man vill. Åsikter har jag såklart, men jag tänker inte alltid säga dem högt. Ibland blir jag ju rentav trött på mig själv.

Mikael och jag har sagt flera gånger på sistone att det är så mycket lättare att säga rätt sak till nån annan, än att komma på motsvarande råd angående ett eget problem. Och nyss kom jag på en helt ny tes. Ny för mig i alla fall. Nån dag när Mikael inte hade en bra dag, och jag inte än visste vad det var som orsakade känslorna, råkade jag tänka: Men det är ju bättre att vara på gott humör istället. Det förminskar kanske den andres problem om man säger det som svar på att hen berättar om nåt jobbigt/tråkigt. Men det är faktiskt en bra sak att använda på sig själv, när man tvivlar på att man duger, klarar det, är snygg nog osv, så kan man, istället för självtvivel välja att vara glad och att tro på sig själv. Man är ju fri att välja det ena eller det andra, så varför inte välja det roliga, det glada, det positiva, det lyckade, det fantastiska, att man är bäst!

Det är ju så enkelt faktiskt, är du sur, sluta. Men ibland vill man ju sura, och det har jag ännu inte något svar på.