Bokrea

Årets bästa tid var för mig i många år bokrean. Att gå omkring bland hav av bokhögar och vraka och välja, ta god tid på sig och sen ha med sig en kasse som nästan var för tung att bära, det var livet! Numera kan jag i princip inte läsa böcker och för en som lärde sig att läsa själv som 4-åring och där själva ordet semester alltid har inneburit en handfull böcker i packningen, så är det en stor saknad. Detta har jag sagt ungefär hundra gånger här på bloggen.

Så igår natt, jag tror det var igår i alla fall, så skulle jag bara "kolla lite" på cdon:s bokrea. De är ju inte ens en bokaffär, så det räknas knappt. Jag har gett mig själv köpstopp på allt som jag inte behöver, och jag behöver knappt fler böcker. Så jag kände mig rätt trygg med mig själv.

När jag hade kommit halvvägs hade jag lagt 45 böcker i varukorgen, och bara ett par stycken var presenter.

Jag ska ju givetvis inte köpa några av dem, hur frestande det än är. Jag har till och med ställt ut en ansenlig mängd böcker som jag aldrig kommer att orka läsa i föreningens lånebibliotek, dvs en bokhylla i soprummet. Jag har även (skäms!) plockat åt mig ett par böcker därifrån som jag tänkte att jag skulle prova att läsa. De har stått bredvid min säng i kanske tre år nu. Och de där böckerna jag gav bort till att börja med, de var såna jag inte hade läst. Så dubbel dos liksom.

I ett parallellt universum kan man både vara svårt sjuk men ändå läsa böcker. Är inte det själva vitsen med att vara sjuk? Att klämma en tegelsten på en influensa. Själv plöjde jag Törnfåglarna på en vecka när jag var tolv och sjuk. Minns det som igår.

Ja, livet är inte rättvist. Somliga kan inte läsa, andra kan men hinner inte, andra har glömt av hur man gör, och så jag. Jag är visst precis som alla andra.

Hur många böcker har ni köpt på bokrean? På riktigt eller på låtsas?