Ni vet hur absolut galen jag är i blommor. Minns att mormors alla fönster var knöfulla av frodiga, välmående växter. Så jag trodde det var lätt, eller åtminstone att jag hade det i mig. Minns en gång hur Lina kom med en stor, fet, blå hortensia, som jag ÄLSKAR. Dra mig baklänges in i fågelholken men jag tror den var död innan det gått en vecka.
Vid jul passar det bra, för om jag inte köper blommor i första vändan räcker de lagom över jul och sen kan man utan dåligt samvete slänga dem. Har hört talas om folk som sitter där med prima julstjärnor långt in i januari och inte har hjärta att döda dem så medvetet. Ge dem till mig, jag tar kål på det mesta.
Och det är inte att jag är helt puckad, eller inte läser instruktionerna.
Men jag fick en vit amaryllis som var så smäktande vacker att man dånade lite. Jag typ klippte bort det som såg dött och övergivet ut, och vattnade lite försiktigt runtomkring, som det stod. Och dra på trissor, härom dagen hade jag fyra nya bamsiga blommor på den! Jag kan knappt tro det, den är helt urtjusig!
Eller hur, folkens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar