Grattis till Rob!

Idag skulle min systers man ha fyllt år. Han är fyra dagar yngre än min man, och på centimetern lika långa. Var.

Han sa alltid två saker, eller tre:

Let's tidy up!
När man bodde hos dem och kom hem med grejer och fyllde hallen med kassar och väskor så fick han lite ågren. Och när jag ställde min necessär på hans högtalare, som är det dyraste märket i världen och får bang & olufsen att likna småpotatis, fast det visste jag inte då, så liksom irrade han runt lite innan han insåg att han inte kunde flytta på alla mina saker när jag sov i vardagsrummet (det här var innan de köpte huset och innan jag träffat Mikael också för den delen). Han gillade verkligen att ha ordning på allting. Hur gärna han ville det har jag inte heller förstått förrän efteråt. Med en levande människa tänker man inte tillbaka på ett sånt analyserande sätt.

Sen sa han jämt Cold drinks?
Jag kunde för mitt liv inte fatta varför man skulle erbjuda folk nåt KALLT att dricka. Vill ni ha te, låter rimligare i vårt klimat. Men han var ju inte uppvuxen i vårt klimat. Han kunde ju ha långärmat och jeans på våra varmaste sommardagar. Värme bekom honom inte. Och han hade den brunaste mage jag sett på en vit person, fast han aldrig solade. Jag borde bli en duktigare värdinna och erbjuda mina gäster något att dricka. Mikael är duktig och börjar ofta röja i skåpen för att typ få fram en skål med jordnötter. Men jag ligger ju oftast, och går oftast inte upp när det kommer folk, så det blir svårt att vara värdinna.

Bägge de fraserna var aktiva, dvs innebar att han skulle göra nåt. Han satt inte och gjorde ingenting. Det har jag inte heller tänkt på. Han hade läst massa böcker, men jag såg honom sällan med en bok i handen. Han var väl boklig men hellre på benen.

Den sista är den första frasen han lärde sig på svenska, för att det var vad vi svenskar sa hela, hela tiden: a, precis.

Grattis till the master joker! Hjälp vad han kunde play practical jokes on people. Och ljuga folk rätt upp i ansiktet, som Visst, mamma (han kallade mamma och pappa mamma och pappa på brittiskt vis, förutom när han kallade pappa makula bass, som betyder big boss) som svar på vad som helst, sant eller inte. Han ljög ju inte, men skojade jämt. Kunde säga tvärtemot sanningen rätt upp i ansiktet utan att blinka. Han och morfar hade älskat varandra, brunhyade, svarthåriga, mörkögda kroknäsor som kunde bluffa till sig vad som helst. Jag säger alltid när jag är för hetsig att Mikael skulle ha känt morfar, så hade han förstått mig bättre. Jag är lugn som en filbunke jämfört med honom, och jämfört med när jag var frisk. Fast jag borde lugna mig ännu mer, tänka efter mer osv.

Men först, är det nån som vill ha cold drinks? Förresten måste jag fylla i att man inte ska betona drinks, som en svensk hade gjort. Då betyder det kalla, alkoholhaltiga drinkar. Nej, COLD drinks, ska det vara, då betyder det kall läsk. I Sydafrika.

Fy vad gärna jag vill ha ett par rader choklad nu. Allt det här serverandet.

Rob var galen i smörgåstårta och kanelbullar.

Det var en bra man. Han brydde sig om människor. Hade sina sidor, sina sår från att ha varit med i ett krig, från en otrygg barndom, från ett olyckligt och slitsamt äktenskap. Innan han träffade Ellen vill säga. Men jag älskade Rob. Det gjorde alla barn också. De var som magneter på honom.

Jag har börjat glömma hur det lät när du sjöng viels geluck liefe meiki. Kanske är just det ingen förlust, för du sjöng faktiskt rätt så hemskt. Men jag hade gärna hört det en gång till. Grattis och vi saknar dig!

Anja och Mikael