Kalabrien?

Kalabrien är alltså tån på stöveln, möjligtvis också vristen och klacken, det måste jag ta reda på. Nej, bara foten och tån, inte vristen eller klacken. Så var det med det.

Området tillverkar eller producerar inte nåt (om man inte kan räkna de knappa 50 vindkraftverk vi såg när vi flög ner för landning) och regionen räknas som italiens fattigaste, tillsammans med den strax norr om.

Jag har ju bara ett par korta besök i Milano och en vecka på Sicilien att jämföra med, men att detta var "på landet" helt klart. Verkligen inte sån modeuppvisning som i norra Italien eller ens Sicilien. Man såg många mörka, dyra tyska bilar på Sicilien, medan bilarna i Kalabrien var vita och helt oanmärkningsvärda. Vi har ju dock ingen maffia här. Jag tyckte även det märktes lite överallt att det var fattigare. Skyltar såg lite hattiga ut, ingen som håller ordning på växtligheten, ounderhållna vägar osv. En av dagarna hyrde vi en bil och tog oss en tur inåt landet (uppåt alltså, eftersom inlandet är en platå) för att avsluta med en tur i Tropea. För övrigt hade Mikael och jag utsikt från vårt rum över Tropea både i dagsljus och by night, och det var makalöst vackert.

Det platta landskapet bland fotona är nånstans på platån i Kalabrien, sen är det ett foto av Tropea, som var lite som blink and you miss it, och sist ett foto på vår utsikt. Vi hade i princip hela horisonten utanför rummet, med 3-4 sandstränder, klippor, Tropea. En dag orkade jag inte äta lunch i restaurangen (mer om det sen) så jag åt på vår uteplats. Med världens utsikt, lukten av hav (det stank bara tång på kvällarna), det rofyllda ljudet av vågor som slår och som folk köper cd:ar fulla med, för att det låter så avslappnande. Och vid ett har inte myggorna vaknat, eller animationsteamet (mer om det sen) och jag fick en timme i himlen med flätat bröd, god ost, jordgubbsjuice och tid. Och frid.