Inte bara rödlök

Vi var ju i Kalabrien, regionen som är på tån på italienstöveln. Vi bodde i Parghelia, en by med ca 1300 invånare. Närmaste större stad är Tropea. Det är lite mer turistifierat. Vi åt en glass där en dag för €2.50 och hemma i Parghelia kostade en likadan (fast faktiskt godare) €1.50.

Tropea och regionen i allmänhet är känd för sin rödlök. Det fanns rödlök på buffébordet varje dag. Brukar tycka att rödlök är lite starkt för att äta rått. En tunn, tunn slirva kan gå ner, så jag undrade hur annorlunda denna rödlöken kunde vara. Men oj, säger jag bara! Den var mild, nästan lite söt, och försiktig i löksmaken. Sista dagen köpte vi en lång fläta med rödlök som vi delade upp mellan oss. Odlaren bodde granne med hotellet. Ekologiskt och närodlat när det är som bäst.

Lök heter cipolla på italienska, och nu efter den här kärlekshistorien med cipolla rossa, så har jag försökt utverka ett löfte av Mikael. Sen, i evigheten, när inga namn låter som porrstjärnor, så vill jag gärna att vi ska få en dotter som heter Cipollina. Söt, mild, men med ett svagt sting. Kanske inte på riktigt, men tanken är vacker! Det mesta låter underbart på italienska.